Mitt Indien

1/12 Onsdag 22.10

Sitter med levande ljus ute på altanen och lyssnar på regnet, syrsorna och vildhundarnas ylande. Jag känner mig som i en sorts svart kokong eftersom det råder totalt bäckmörker runt mig, där ljuset från datorn eller stearinljusens fladdrande låga inte når. Det är varmt,fuktigt och relativt myggfritt.

Vi har varit nere på en restaurang och ätit middag. Vår första riktiga besvikelse sen vi kom hit. Vi har besökt den restaurangen förr och det var mycket bra, men i kväll, i regnet var det som att alla hade tappat tron om framtiden. Vi konstaterade att den trevlige servitören i kväll inte var riktigt nykter. Kockarna verkade inte vara på sitt bästa "kockhumör" och de glömde dessutom att tillreda min mat... Vi fick in fel förrätt och allt blev allmänt "fel". Maten var det visserligen inget fel på, men någon höjdare var den inte heller. Dessutom var väntan innan vårt vitlöksbröd väl kom in, över en timme och lika länge innan maten kom (förutom min då, som inte kom alls) Strömmen kom och gick och regnet öste ner. Ingen trevlig kväll för någon, varken för oss eller de som arbetade.Trots att mycket blev tokigt kunde vi inte bli "arga" eftersom hela situationen för många som driver sina små företag just nu känns tröstlös. Att det regnar den 1 deceember ska INTE hända alls! Turisterna som de lever på resten av året uteblir- och då uteblir den lilla inkomst som de så hårt konkurrerar om.

Efter middagen var jag inne och pratade med en av kvinnorna jag lärt känna lite ( inte Sangita och Susy) och vi satt i hennes lilla klädaffär. Hennes två små barn låg och sov. Den ena (1 år) utslagen på en filt på golvet och den andra (6 månader) i en tyggunga under taket. Hon själv föll igråt. Trött sliten och förtvivlad över hur lite turister det är här i år på grund av regnet. Jag förstår henne. Jag har under min månad här sett två butiker slå igen. Antagligen klarade de inte av "hyrorna" och det sviktande kundunderlaget. Det är ett oerhört hårt liv för många familjer. Alla kläder de beställt och lagt på lager bara ligger där och en del hade möglat sönder för denna förtvivlade kvinna. Arbetsdagarna är ofattbart långa. Från tidiga morgonen till den allra senaste kvällen är de i sina butiker. Ofta med hela familjen och barnaskaran. Alltid redo att sälja något till en nyfiken turist som de lyckas få in i just deras butik. Det gäller inte bara att kunna sälja en vara skickligt, utan det gäller att ragga kunder med vänlighet och försäljningsargument MINST 12-16 timmar per dag, leende och trevlig...Hur orkar de?

Många av de kvinnor jag pratar med frågar om jag har några urvuxna barnkläder till dem. Jag har förstått att det är status bland barnen att bära västerländska kläder. Önskar jag hade haft plats för att packa med mig lite barnkläder när jag åkte ner. Det finns så många som skulle bli glada över en tröja eller ett par jeans :-)

Jag har lärt mig mycket på denna månad här. Jag har lärt mig hur oerhört mycket människan kan orka med och utstå i vardagssituationer som är långt mer bisarra än vad vi västerlänningar någonsin kan förstå. Inhumant, skulle vi kalla mångas vardag. Men för dem är det just- vardag.

Det finns två saker jag allmänt ogillar. Det ena är att be om hjälp när jag behöver det i vardagssituationer hemma. Jag är den där hopplösa "kan själv" typen som hellre halvt dräper mig än ber om hjälp. Mäkta fånigt- jag vet.

Det andra jag ogillar är "kedjebrev" och sådant som man ska gå med i eller skicka vidare. I dag har jag frångått bägge dessa "ogillar-reglerna" eftersomjag har startat en facebookgrupp där jag har bjudit in en del av mina vänner. Inte alla, på grund av ren tidsbrist att administrera alla inbjudningar eftersom man inte bara kunde "klicka och skicka". Gruppen jag har skapat är en sluten grupp där jag ber om hjälp. Jag ber om en julgåva på 30 kronor samt att de som verkligen vill göra en insats i sin tur kan bjuda in SINA vänner som de tror i sin tur kan/ vill göra en insats. Jag hoppas att det finns många av mina vänner som ser att de kan avvara 30 kronor. För den summan betyder nästan 300 kronor här. För den som inget har.

Jag tänker försöka göra små insatser medan jag ändå är här. Jag vill försöka hjälpa i det lilla och inte starta något oöverskådligt jätteprojekt. Nu först vill jag köpa pannlampor och dela ut bland flera av mina nyvunna vänner. Det skulle underlätta otroligt mycket för dem att sköta vardagliga saker, läxor med barnen, sina butiker vid strömavbrott osv. Jag har satt min älskade väninna Johanna på att försöka hitta billiga pannlampor i sverige och köpa ett gäng. Jag tänkte verkligen se till att de kommer till nytta här nere :-) Jag blev faktiskt glad när jag såg att många av mina vänner har bjudit in ytterligare vänner till gruppen, så den har vuxit. De pengar som kommer in från underbara vänner kommer verkligen att oavkortat gå till dem som behöver dem. Inte i form av pengabidrag, utan i form av annat som behövs köpas eller fixas. Jag har fått ett fint nätverk här av pålitliga människor :-)

Sååå jag har lärt mig att bita ihop och be om hjälp idag! Ett litet steg för mänskligheten men ett stort steg för mig.....Tänk att jag fortfarande kan lära mig "nya" saker ;-)

Nu ska jag ta och dra mig innåt och gå till sängs. Jag vill inte att vi ska försova oss i morgon igen och jag har nattsuddat två kvällar nu- vilket inte alls är bra för min ork, dessutom börjar min Yoga imorgon och då vill jag ju inte vara som en vekling som inte har sovit ordentligt ;-)

Älskar er / Ha en underbar kväll / EwaM

1/12 Onsdag 22.10

****

Sitter med levande ljus ute på altanen och lyssnar på regnet, syrsorna och vildhundarnas ylande. Jag känner mig som i en sorts svart kokong eftersom det råder totalt bäckmörker runt mig, där ljuset från datorn eller stearinljusens fladdrande låga inte når. Det är varmt,fuktigt och relativt myggfritt.

****

Vi har varit nere på en restaurang och ätit middag. Vår första riktiga besvikelse sen vi kom hit. Vi har besökt den restaurangen förr och det var mycket bra, men i kväll, i regnet var det som att alla hade tappat tron om framtiden. Vi konstaterade att den trevlige servitören i kväll inte var riktigt nykter, kockarna verkade inte vara på sitt bästa "kockhumör" och de glömde dessutom att tillreda min mat... Vi fick in fel förrätt och allt blev allmänt "fel". Maten var det visserligen inget fel på, men någon höjdare var den inte heller. Dessutom var väntan innan vårt vitlöksbröd väl kom in, över en timme och lika länge innan maten kom (förutom min då, som inte kom alls) Strömmen kom och gick och regnet öste ner, men det har det gjort förr och de lagar den mesta maten i tandori/ över grill och med gasol. Ingen trevlig kväll för någon, varken för oss eller de som arbetade.Trots att mycket blev tokigt kunde vi inte bli "arga" eftersom hela situationen för många som driver sina små företag just nu känns tröstlös. Att det regnar den 1 deceember ska INTE hända alls! Turisterna som de lever på resten av året uteblir- och då uteblir den lilla inkomst som de så hårt konkurrerar om.

****

Efter middagen var jag inne och pratade med en av kvinnorna jag lärt känna lite som har sin butik nära just denna resaturang och vi satte oss en stund i hennes lilla klädaffär och pratade i det svaga skenet av stearinljus. Hennes två små barn låg och sov. Den ena (1 år) utslagen på en filt på golvet och den andra (6 månader) i en tyg gunga under taket. Hon själv föll igråt. Trött sliten och förtvivlad över hur lite turister det är här i år på grund av regnet. Jag förstår henne. Jag har under min månad här sett två butiker slå igen. Antagligen klarade de inte av "hyrorna" och det sviktande kundunderlaget. En tredje butik är på god väg att slå igen. Andra butiker öppnar på den tomma platsen. Turisterna märker ingen skillnad.

****

Det är ett oerhört hårt liv för många familjer. Alla kläder de beställt och lagt på lager bara ligger där och en del hade möglat sönder för denna förtvivlade kvinna. Arbetsdagarna är ofattbart långa. Från tidiga morgonen till den allra senaste kvällen är de i sina butiker. Ofta med hela familjen och barnaskaran. Alltid redo att sälja något till en nyfiken turist som de lyckas få in i just deras butik. Det gäller inte bara att kunna sälja en vara skickligt, utan det gäller att ragga kunder med vänlighet och försäljningsargument MINST 12-16 timmar per dag, leende och trevlig. sen dessutom ta hand om familj och barn...Hur orkar de?

****

Många av de kvinnor jag pratar med frågar om jag har några urvuxna barnkläder till dem. Jag har förstått att det är status bland barnen att bära västerländska kläder. Önskar jag hade haft plats för att packa med mig lite barnkläder när jag åkte ner. Det finns så många som skulle bli glada över en tröja eller ett par jeans från Sverige :-)

****

Jag har lärt mig mycket på denna månad här. Jag har lärt mig hur oerhört mycket människan kan orka med och utstå i vardagssituationer som är långt mer bisarra än vad vi västerlänningar någonsin kan förstå. Inhumant, skulle vi kalla mångas vardag. Men för dem är det just- vardag.

****

Det finns två saker jag allmänt ogillar. Det ena är att be om hjälp när jag behöver det i vardagssituationer hemma. Jag är den där hopplösa "kan själv" typen som hellre halvt dräper mig än ber om hjälp. Mäkta fånigt- jag vet.

Det andra jag ogillar är "kedjebrev" och sådant som man ska gå med i eller skicka vidare. I dag har jag frångått bägge dessa "ogillar-reglerna" eftersom jag har startat en facebookgrupp där jag har bjudit in en del av mina vänner. Inte alla, på grund av ren tidsbrist att administrera alla inbjudningar eftersom man inte bara kunde "klicka och skicka".

****

Gruppen jag har skapat är en sluten grupp där jag ber om hjälp att hjälpa. Jag ber om en julgåva på 30 kronor samt att de som verkligen vill göra en insats i sin tur kan bjuda in SINA vänner som de tror i sin tur kan/ vill göra en insats. Jag hoppas att det finns många av mina vänner som ser att de kan avvara 30 kronor. För den summan betyder nästan 300 kronor här. För den som inget har kan det göra en hel del och för den som har- men bara det nödvändigaste- kan det skapa en guldkant i tillvaron.

****

Jag tänker försöka göra små insatser medan jag ändå är här. Jag vill försöka hjälpa i det lilla och inte starta något oöverskådligt jätte projekt. Nu först vill jag köpa pannlampor och dela ut bland flera av mina nyvunna vänner. Det skulle underlätta otroligt mycket för dem att sköta vardagliga saker, läxor med barnen, sina butiker vid strömavbrott osv. Jag har satt min älskade väninna Johanna på att försöka hitta billiga pannlampor i

Sverige och köpa ett gäng. Jag tänkte verkligen se till att de kommer till nytta här nere :-)

****

Jag blev faktiskt glad när jag såg att många av mina vänner har bjudit in ytterligare vänner till gruppen, så den har vuxit. De pengar som kommer in från underbara vänner kommer verkligen att oavkortat gå till dem som behöver dem. Inte i form av pengabidrag, utan i form av annat som behövs köpas eller fixas. Jag har fått ett fint nätverk här av pålitliga människor :-)

****

Sååå jag har lärt mig att bita ihop och be om hjälp idag! Ett litet steg för mänskligheten men ett stort steg för mig.....Tänk att jag fortfarande kan lära mig "nya" saker ;-)

Nu ska jag ta och dra mig innåt och gå till sängs. Jag vill inte att vi ska försova oss i morgon igen och jag har nattsuddat två kvällar nu- vilket inte alls är bra för min ork, dessutom börjar min Yoga imorgon och då vill jag ju inte vara som en vekling som inte har sovit ordentligt ;-)

****

Älskar er och känner stor tacksamhet / Ha en underbar kväll / EwaM