Mitt Indien

Tack för den här tiden och jag önskar dig all lycka och kärlek som går att uppbringa...

I dag är en trött dag. Jag har pysslat med mina hemuppgifter och gjort precis det som krävts- inget mer. En liten promenad vid stranden kändes befriande men jag bara vadade i vattenbrynet, kände inte för att simma idag. Jag har funderat mycket. Funderat på hur saker och ting kan förändras snabbt. Hur lite vi egentligen vet om framtiden och om våra medmänniskor. Jag känner inte för att blogga om just dessa tankar mer än så, eftersom jag vill hålla det utanför offentlighetens ljus. Men jag vill bara säga att de första raderna är tillägnade en fin kille med ett väldigt fint hjärta som nu valt att inte slå följe med mig längre. Jag förstår honom till fullo. Jag kan inte ge honom det han så väl behöver. Våra vägar går inte tillräckligt paralellt. Vi har olika mål, olika värderingar och så olika tankar på vad kärlek innebär. Men jag älskar honom för den fina person han är och önskar honom glädje- och framförallt harmoni...

Nu stänger jag det kapitlet.

Behandlingen i dag var som vanligt oerhört befriande. Det känns inte bara befriande från värk utan även som att alla spänningar i kroppen försvinner. Jag nästan svävar ut från kliniken varje gång. Lätt på stegen och med ett leende som fastnat på läpparna. Att möta dessa ständigt leende och nyfikna människorna gör inte saken sämre. Barn vinkar glatt och tittar nyfiket, kvinnor ler. Männens uppskattande blickar försöker jag faktiskt att ignorera. Jag har valt att titta ner eller bort när jag möter "män i flock" , det är skönast och enklast. Jag försöker att ha en sjal över armarna och går aldrig i shorts utan alltid i långkjol eller byxor.

I morgon ska jag åka in till Varkala om jag orkar. Det beror på hur varmt det är och hur bra jag sover inatt. Jag behöver ta ut mer pengar och så ska jag ladda min mobil. Det går bara på ett par ställen, här finns inga laddningscheckar :-) Min dator har pajat. Inte min lilla notebook, utan min gamla laptop. Det var visserligen väntat, men jag hade hoppats på att den skulle hålla Indienresan ut. Den pajade för drygt en vecka sen. Troligen så klarade den inte av den otroligt jobbiga fukten som monsunen medförde. Även min mobiltelefon krånglade ett tag, den slog av sig själv hela tiden och min lilla notebook gick överhuvudtaget inte ATT slå av under ungefär en vecka... Men nu verkar det som att  både mobben och notebooken har repat sig själva. Laptopen verkar dock inte repa sig...här finns absolut inget ställe att lämna in en laptop för lagning, så det blir väl att skrota den... jag ska ge den ett par dagars torka så får jag se om den vill fungera igen, vore iallafall bra att få tömma den på eventuella dokument och foton som jag vill ha kvar- även om det inte är så många...

Nu sitter vildkatterna här och glor. De väntar på att få överbliven pasta från middagen. De söta små liven :-) Det är kul att ha lite husdjur även här :-D

Önskar er ALLA en underbar eftermiddag/ kväll. Hoppas ni har mer julstämning än jag....Jag längtar oerhört mycket efter lussebullar, julost, must och Ris a la malta...restan kan kvitta ;-)

Bamsekramen med expresspaket till Svedalas vinterlandskap :-) / EwaMaria

I dag är en trött dag. Jag har pysslat med mina hemuppgifter och gjort precis det som krävts- inget mer. En liten promenad vid stranden kändes befriande men jag bara vadade i vattenbrynet, kände inte för att simma idag. Jag har funderat mycket. Funderat på hur saker och ting kan förändras snabbt. Hur lite vi egentligen vet om framtiden och om våra medmänniskor. Jag känner inte för att blogga om just dessa tankar mer än så, eftersom jag vill hålla det utanför offentlighetens ljus. Jag vill bara säga att de första raderna är tillägnade en fin kille med ett väldigt fint hjärta som nu valt att inte slå följe med mig längre. Jag förstår honom till fullo. Jag kan inte ge honom det han så väl behöver. Våra vägar går inte tillräckligt paralellt. Vi har olika mål, olika värderingar och så olika tankar på vad kärlek innebär. Men jag älskar honom för den fina person han är och önskar honom glädje- och framför allt

Behandlingen i dag var som vanligt oerhört befriande. Det känns inte bara befriande från värk utan även som att alla spänningar i kroppen försvinner. Jag nästan svävar ut från kliniken varje gång. Lätt på stegen och med ett leende som fastnat på läpparna. Att möta dessa ständigt leende och nyfikna människorna gör inte saken sämre. Barn vinkar glatt och tittar nyfiket, kvinnor ler. Männens uppskattande blickar försöker jag faktiskt att ignorera. Jag har valt att titta ner eller bort när jag möter "män i flock" , det är skönast och enklast. Jag försöker att ha en sjal över armarna och går aldrig i shorts utan alltid i långkjol eller byxor.

****

I morgon ska jag åka in till Varkala om jag orkar. Det beror på hur varmt det är och hur bra jag sover inatt. Jag behöver ta ut mer pengar och så ska jag ladda min mobil. Det går bara på ett par ställen, här finns inga laddningscheckar :-) Min dator har pajat. Inte min lilla notebook, utan min gamla laptop. Det var visserligen väntat, men jag hade hoppats på att den skulle hålla Indienresan ut. Den pajade för drygt en vecka sen. Troligen så klarade den inte av den otroligt jobbiga fukten som monsunen medförde.

****

Även min mobiltelefon krånglade ett tag, den slog av sig själv hela tiden och min lilla notebook gick överhuvudtaget inte ATT slå av under ungefär en vecka... Men nu verkar det som att  både mobben och notebooken har repat sig själva de senaste dagarna. Laptopen verkar dock inte repa sig...här finns absolut inget ställe att lämna in en laptop för lagning, så det blir väl att skrota den... jag ska ge den ett par dagars torka så får jag se om den vill fungera igen, vore iallafall bra att få tömma den på eventuella dokument och foton som jag vill ha kvar- även om det inte är så många...

****

Nu sitter vildkatterna här och glor. De väntar på att få överbliven pasta från middagen. De söta små liven :-) Det är kul att ha lite husdjur även här :-D

****

Önskar er ALLA en underbar eftermiddag/ kväll. Hoppas ni har mer julstämning än jag....Jag längtar oerhört mycket efter lussebullar, julost, must och Ris a la malta...resten kan kvitta ;-)

****