Mitt Indien

Nu har vi avverkat våra första två veckor här i Indien. Om vi hade varit turister så hade det väl snart varit dags att åka hem. Men jag skulle definitivt INTE vilja byta liv här med någon turist på ett flådigt hotell!! Att bo i eget hus och klara sig själv är som dag och natt mot för hur hotell-turisterna antagligen ser Varkala. Maten serveras vackert upplagd på allar restauranger och det mesta går att ordna. De flesta av dem skulle knappast sätta sin fot i min närbutik "ICA nära" som är ett smutsigt gammalt plåtskjul men med mycket fina grönsaker, frukt och annat som vi behöver och en underbar ägare. De upplever kanske inte heller vildhundarna på samma sätt som oss som måste jaga ut dem från gården dag som natt för att de tar sig över muren. De är kanske inte heller på promenad i de oupplysta gränder där vi befinner oss med våra pannlampor och förstår inte lyckan jag känner att få tag på vissa husgeråd som är helt omöjliga att hitta i butikerna... De har inte grannar som sitter och vinkar på taken för att en vit kvinna städar, de har inte barn i skolan och vardagsrutiner med läxor på kvällen och skriver inte "toapapper och disktrasa" på sina inköpslistor och besöker inte samma typ av affärer som jag gör för att få vardagen att fungera. Jag har inte ännu, på två veckor, varit inne i en klädbutik eller souvenirbutik! Förutom då jag snabbt handlade lite nödvändiga plagg på klippan första dagarna. Plagg som tvättas och används nästan dagligen.

****

Beträffande vår skygga, hunden Sayeh, har vi fått vara lite hårda med henne. Hon kan inte bosätta sig på gården smuts och loppor dras in i husen. Men jag har fått en adress till ett SPCA som ska finnas i Trivandrum och jag tänkte bege mig dit till veckan för att höra vad jag kan göra med "min" hund. jag vill inte bara lämna henne till sitt öde. Men jag vill heller inte ge henne trygghet bara för ett halvår och sen försvinna.... Svårt dilemma.

****

Vi börjar faktiskt acklimatisera oss ganska så bra nu. Jag hittar skapligt och har några hjälpsamma indier i olika positioner som jag kan vända mig till för tips, råd och hjälp med olika saker. Människor som är pålitliga. Iallafall så här långt. En gång har jag blivit "lurad" vad jag vet här nere. När jag skulle betala min första vattenleverans. MEN eftersom jag ska ha kontinuerliga leveranser så ska jag ifrågasätta vad det EXAKT var jag betalade för. Nu rör det sig inte om många kronor men det är lite PRINCIPEN. Bara för att jag är vit kvinna från ett annat land betyder det inte att jag är dum. Eller stenrik.

****

Jag har börjat titta lite på olika ajur vediska behandlingar som skulle vara bra för mina leder och min trötthet. Det finns behandlingar överallt här, i olika prisklasser. Vanlig massage går att få billigt, men när det rör sig om strikta behandlingar vill jag nog gå till en riktigt kunnig och diplomerad läkare och en ren snygg klinik. Tyvärr så kostar det en del. Jag vet inte riktigt hur jag ska finansiera det, men på något sätt brukar allt lösa sig. I svenska mått mätt är det billigt ändå :-) Den behandling jag skulle vilja prova på pågår under 28 dagar. Den innehåller allt, både inre och yttre behandling. Detox, örter, speciell kost och så allsköns kurer för kropp och själ. Pratade med en nyfunnen väninna som precis avslutat en kur på 16 dagar och hon sa att det tar oerhört på kroppen men att det är väl värt det eftersom man blir så mycket mjukare och bättre i lederna. *drömmer* En 28 dagars kur skulle man säkert kunna lägga ut på dubbla tiden, två månader. Dvs. ta behandlingar varannan dag istället för varje. Det skulle jag ju ha tid med...

En behandling av denna kalibern kostar omkring 30-40.000ir ( ca 5-6000SEK) på de kliniker jag tittar på dvs. betydligt mer än vad en medelinkomsttagare här skulle ha råd med. Men då är det full läkarkontroll och många olika behandlingar och kurer under denna hela månad det pågår. Jag ska allvarligt ta mig en funderare på hur jag ska kunna genomföra detta. Vore nog klokare än att ta lite behandlignar "här och var" att istället få en helhet som passar just mig. Jag kanske då blir som nyköpt? *skrattar gott* Eller så inte...vi får se :-) Trots att det är så billigt att leva här så får jag verkligen hålla i pengarna. ALLT är inte billigt. Olivias skolgång kostar enorma summor av min resebudget. För att ha barn i svensk skola betalar man 8000ir/ vecka, dvs. 32.000ir för en fyra veckors period vilket är nästan 5000SEK i månaden bara för skolan.

****

I dag har jag likaså fått en glimt av och några ord med den indiska lärare som ska ta mig och Olivia till ett barnhem han är engagerad i. Olivia vill köpa presenter till barnen för de pengar hon har samlat in på sin födelsedagsfest som hon hade precis innan vi åkte hit. Hon önskade sig hellre pengar än grejor- just för att hon vill hjälpa barnen i Indien. Hon har ett fint hjärta min lilla åttaåring <3 Även om summan ite är särskilt stor i svenska mått ca 2000SEK, så tror jag det ska räcka till att ge en liten guldkant till barn på ett barnhem :-) Allt beror på hur många barn det är, alla borde få ta del av hennes gåva på något sätt.

****

Igårkväll kom första hemlängtan för Ollis. Hon längtade efter sin skola och sina kompisar. Grät en skvätt och sen var det bra igen. Jag tror att vi bägge två kommer att få hemlängtan-attacker mellan varven eftersom livet här är så totalt olikt det vi är van vid hemma. Men för mig som är vuxen är det nog lättare att anpassa mig vid vissa saker såsom maten, för henne som är barn är helt andra saker lättare. Skolan har varit mycket bra för henne denna vecka men hon är trött på ett helt annat sätt än efter skolan hemma, trots att de dagarna är mycket längre eftersom hon dessutom är på fritids. Hemmar är hennes dagar 08-16.00 och här 09.15-14.15 Men det är mycket värmen här som gör att hon blir tröttare. Samt självklart alla nya intryck. Igår var skolan på en liten utflykt. De fick bland annat se hur ris växer och plockas. Hur många svenska barn vet det? hur många SVENSKAR? Hon tyckte det var jätte intressant och berättade ingående för mig hur riset växte och såg ut. Det blir kul för henne att förmedla till sina klasskompisar hemma i Sverige :-)

****

Nu ska jag och Olivia gå ner till havet och bada. Det är fantastiskt varmt. +28 grader i vattnet. Men det svalkar iallafall lite i hettan. Hon ska få plocka snäckor och krabbor på stranden, det gjorde hon senast i förrgårkväll och tyckte det var jättekul! Det är skönt att det nu är helg så Olivia och jag kan få lite tid att göra saker tillsammans och bara få vara nära varandra. Så mycket som vi har pratat sen vi kom hit, om allt möjligt, stort som smått,mycket tack vare att vi inte har tv eller telefoner som ständigt avbryter eller stjäler av vår tid tillsammans. Det har gjort oss gott. Nu ska vi packa ihop våra strandsaker, smörja in oss och gå ner till havet på "black beach", stranden med den kolsvarta mjuka sanden en stund innan skymningen faller..... *Kramar*

Nu har vi avverkat våra första två veckor här i Indien. Om vi hade varit turister så hade det väl snart varit dags att åka hem. Men jag skulle definitivt INTE vilja byta liv här med någon turist på ett flådigt hotell!! Att bo i eget hus och klara sig själv är som dag och natt mot för hur hotell-turisterna antagligen ser Varkala. Maten serveras vackert upplagd på allar restauranger och det mesta går att ordna. De flesta av dem skulle knappast sätta sin fot i min närbutik "ICA nära" som är ett smutsigt gammalt plåtskjul men med mycket fina grönsaker, frukt och annat som vi behöver och en underbar ägare. De upplever kanske inte heller vildhundarna på samma sätt som oss som måste jaga ut dem från gården dag som natt för att de tar sig över muren. De är kanske inte heller på promenad i de oupplysta gränder där vi befinner oss med våra pannlampor och förstår inte lyckan jag känner att få tag på vissa husgeråd som är helt omöjliga att hitta i butikerna... De har inte grannar som sitter och vinkar på taken för att en vit kvinna städar, de har inte barn i skolan och vardagsrutiner med läxor på kvällen och skriver inte "toapapper och disktrasa" på sina inköpslistor och besöker inte samma typ av affärer som jag gör för att få vardagen att fungera. Jag har inte ännu, på två veckor, varit inne i en klädbutik eller souvenirbutik! Förutom då jag snabbt handlade lite nödvändiga plagg på klippan första dagarna. Plagg som tvättas och används nästan dagligen.

****

Beträffande vår skygga, hunden Sayeh, har vi fått vara lite hårda med henne. Hon kan inte bosätta sig på gården smuts och loppor dras in i husen. Men jag har fått en adress till ett SPCA som ska finnas i Trivandrum och jag tänkte bege mig dit till veckan för att höra vad jag kan göra med "min" hund. jag vill inte bara lämna henne till sitt öde. Men jag vill heller inte ge henne trygghet bara för ett halvår och sen försvinna.... Svårt dilemma.

****

Vi börjar faktiskt acklimatisera oss ganska så bra nu. Jag hittar skapligt och har några hjälpsamma indier i olika positioner som jag kan vända mig till för tips, råd och hjälp med olika saker. Människor som är pålitliga. Iallafall så här långt. En gång har jag blivit "lurad" vad jag vet här nere. När jag skulle betala min första vattenleverans. MEN eftersom jag ska ha kontinuerliga leveranser så ska jag ifrågasätta vad det EXAKT var jag betalade för. Nu rör det sig inte om många kronor men det är lite PRINCIPEN. Bara för att jag är vit kvinna från ett annat land betyder det inte att jag är dum. Eller stenrik.

****

Jag har börjat titta lite på olika ajur vediska behandlingar som skulle vara bra för mina leder och min trötthet. Det finns behandlingar överallt här, i olika prisklasser. Vanlig massage går att få billigt, men när det rör sig om strikta behandlingar vill jag nog gå till en riktigt kunnig och diplomerad läkare och en ren snygg klinik. Tyvärr så kostar det en del. Jag vet inte riktigt hur jag ska finansiera det, men på något sätt brukar allt lösa sig. I svenska mått mätt är det billigt ändå :-) Den behandling jag skulle vilja prova på pågår under 28 dagar. Den innehåller allt, både inre och yttre behandling. Detox, örter, speciell kost och så allsköns kurer för kropp och själ. Pratade med en nyfunnen väninna som precis avslutat en kur på 16 dagar och hon sa att det tar oerhört på kroppen men att det är väl värt det eftersom man blir så mycket mjukare och bättre i lederna. *drömmer* En 28 dagars kur skulle man säkert kunna lägga ut på dubbla tiden, två månader. Dvs. ta behandlingar varannan dag istället för varje. Det skulle jag ju ha tid med...

En behandling av denna kalibern kostar omkring 30-40.000ir ( ca 5-6000SEK) på de kliniker jag tittar på dvs. betydligt mer än vad en medelinkomsttagare här skulle ha råd med. Men då är det full läkarkontroll och många olika behandlingar och kurer under denna hela månad det pågår. Jag ska allvarligt ta mig en funderare på hur jag ska kunna genomföra detta. Vore nog klokare än att ta lite behandlignar "här och var" att istället få en helhet som passar just mig. Jag kanske då blir som nyköpt? *skrattar gott* Eller så inte...vi får se :-) Trots att det är så billigt att leva här så får jag verkligen hålla i pengarna. ALLT är inte billigt. Olivias skolgång kostar enorma summor av min resebudget. För att ha barn i svensk skola betalar man 8000ir/ vecka, dvs. 32.000ir för en fyra veckors period vilket är nästan 5000SEK i månaden bara för skolan.

****

I dag har jag likaså fått en glimt av och några ord med den indiska lärare som ska ta mig och Olivia till ett barnhem han är engagerad i. Olivia vill köpa presenter till barnen för de pengar hon har samlat in på sin födelsedagsfest som hon hade precis innan vi åkte hit. Hon önskade sig hellre pengar än grejor- just för att hon vill hjälpa barnen i Indien. Hon har ett fint hjärta min lilla åttaåring <3 Även om summan ite är särskilt stor i svenska mått ca 2000SEK, så tror jag det ska räcka till att ge en liten guldkant till barn på ett barnhem :-) Allt beror på hur många barn det är, alla borde få ta del av hennes gåva på något sätt.

****

Igårkväll kom första hemlängtan för Ollis. Hon längtade efter sin skola och sina kompisar. Grät en skvätt och sen var det bra igen. Jag tror att vi bägge två kommer att få hemlängtan-attacker mellan varven eftersom livet här är så totalt olikt det vi är van vid hemma. Men för mig som är vuxen är det nog lättare att anpassa mig vid vissa saker såsom maten, för henne som är barn är helt andra saker lättare. Skolan har varit mycket bra för henne denna vecka men hon är trött på ett helt annat sätt än efter skolan hemma, trots att de dagarna är mycket längre eftersom hon dessutom är på fritids. Hemmar är hennes dagar 08-16.00 och här 09.15-14.15 Men det är mycket värmen här som gör att hon blir tröttare. Samt självklart alla nya intryck. Igår var skolan på en liten utflykt. De fick bland annat se hur ris växer och plockas. Hur många svenska barn vet det? hur många SVENSKAR? Hon tyckte det var jätte intressant och berättade ingående för mig hur riset växte och såg ut. Det blir kul för henne att förmedla till sina klasskompisar hemma i Sverige :-)

****

Nu ska jag och Olivia gå ner till havet och bada. Det är fantastiskt varmt. +28 grader i vattnet. Men det svalkar iallafall lite i hettan. Hon ska få plocka snäckor och krabbor på stranden, det gjorde hon senast i förrgårkväll och tyckte det var jättekul! Det är skönt att det nu är helg så Olivia och jag kan få lite tid att göra saker tillsammans och bara få vara nära varandra. Så mycket som vi har pratat sen vi kom hit, om allt möjligt, stort som smått,mycket tack vare att vi inte har tv eller telefoner som ständigt avbryter eller stjäler av vår tid tillsammans. Det har gjort oss gott. Nu ska vi packa ihop våra strandsaker, smörja in oss och gå ner till havet på "black beach", stranden med den kolsvarta mjuka sanden en stund innan skymningen faller..... *Kramar*