Mitt Indien

söndag 14 nov 17.30

Sitter på ABBA restaurang och vi har precis ätit middag. Jag kände mig alldeles för trött idag för att laga någon mat hemma. Vi har varit på Black beach hela dagen och badat. Helt underbart. Jag är inte den som orkar ligga på en strand och steka, men kan jag vara i vattnet så tycker jag det är ljuvligt. Jag har badat i flera timmar, simmat och vadat i bränningarna. Mina benmuskler har verkligen fått arbeta i det härliga vattnet och de kraftiga bränningarna. En skön gymnastik som säkert kommer att ge en del träningsvärk imorgon. Olivia har snällt hållit sig kring stranden och har haft fullt upp med att samla snäckor, musslor och havs anemoner. Den del av samlingen som var övergivna skal fick följa med hem i en liten hink. En vacker snäcka/ snigel fick också följa med hem och sätta livet till för att snäckan den bär är så fantastisk vacker. Olivia var lite kluven i valet att lämna den eller ta hem den. Hon visste att den kommer att dö i sötvattnet hemma. Men hon valde tillslut att ta hem den på grund av den vackra snäckan. Nu väntar vi bara på att den ska ge upp och krypa ur sitt bo så den blir tom. Olivia lär sig mycket om sniglar, snäckor, krabbor och musslors liv. Hon ägnar timmar till att inspektera när de gräver ner sig i sanden för att undkomma att slungas in på stranden med vågorna och bli fågelmat. På tal om fåglar- jag har aldrig i mitt liv haft förmånen att se en havsörn på så nära håll som här i Varkala. Här finns det massor av havsörnar som svävar otroligt vackert på vindbyarna över havet på eftermiddagarna. De är helt fantastiska att iaktta. Jag är helt imponerad över hur länge de kan hålla sig svävande utan att flaxa med vingarna. De liksom surfar på vindbyarna länge länge och spanar efter smådjur och fisk. Otroligt mäktiga och stora fåglar. Det kan vara upp till ett trettiotal örnar som svävar runt runt på eftermiddagen. Hur ofta får man uppleva det? Deta måste ju vara rena mecka för en rov-fågel-skådare...

Jag älskar stranden, Black beach, på norra klippan. Den har alldeles silkeslen svart sand. Den känns som sammet att gå på. Tyvärr så är den så att den kletar sig fast överallt och man drar in en hel del sand efter en dag på där. Det gäller att skölja av allt man haft med sig och duscha direkt vid hemkomst...:-) Jag har en billig strandmadrass med mig från Sverige. Jag har fått laga den med målartejp eftersom jag brukar ha den som dyna i min altanstol och ibland glömmer den ute på natten. Då är det både vilda hundar och katter som har försökt dra med sig den så den är lite tuggad på- men allt går att laga med tejp ;-) Den är perfekt att ha på stranden eftersom den är plastad på baksidan. Annars finns det strandmattor överallt att köpa... Black beach är den strand som ligger längst bort från oss eftersom vi bor på södra klippan. Vi får promenera längs klippan i ca 10 minuter,förbi alla butiker och restauranger. Olivia brukar sucka, eftersom det tar längre och längre tid att ta sig ner på grund av alla som vill prata en stund. Många har lärt sig hennes namn och tycker att hon är så fantastiskt exotisk med sitt långa lockiga och blonda hår och ljusa hy. Det ropas "Olivia" lite överallt. Mig kallar de "Maria" eftersom EwaMaria är långt och krångligt :-)

På en trappa ner till stranden sitter det en gammal blind farbror och tigger. Han brukar jag stanna och prata med. "Is it you Maria?" Jag har gett honom en slant ibland när jag har pengar med mig men oftast blir han minst lika glad över en pratstund på knagglig engelska. Han har någon typ av ögonsjukdom som har gjort att hans ögon ser ut som två simmiga röda slemklumpar. Han har ingen iris kvar och han drömmer om att en dag kunna göra en operation som ger honom synen åter. För mig som ser honom så är drömmen omöjlig- men det är hans dröm. Han har varit fiskare i hela sitt liv till han förlorade synen. Nu sitter han där på sin trappa och visar ett brev på knagglig engelska som någon har hjälpt honom att översätta. De flesta går förbi honom utan att ens stanna till. Men de som tar sig tid att stanna och prata lite får alltid några vänliga ord.Han är en otroligt vänlig och fin människa som lever ett hårt liv i ett land där du inte får vara fattig och lytt- då finns det ingen användning för dig.

Oj, nu vräker regnet ner igen och åskan mullrar...restaurangen fylls snabbt upp av människor som söker skydd i störtskuren. Kanske dags för oss att bege oss hemåt och lämna plats för fler ätande gäster. Vi har ju redan ätit och genererar inte mer pengar för ägaren genom att sitta här och uppta ett bord. Näää förresten...jag tror jag beställer in en milkshake till åt Olivia och en kopp  ingefärsthe till mig så vi kan sitta här tills regnet har upphört.....det kan ju vara värt 10 kronor :-) Olivia är så upptagen att spela Nintendo att hon knappt märker av störtregnet :-) Nu får vi vada genom lerpölarna hem- med pannlampa- så småningom... Att sitta på restaurang så här ett par timmar och njuta är verkligen inte dyrt i våra svenska mått mätt. I kväll har vi ätit; Seafood salad (min absoluta favorit), spaghetti och köttfärssås, två milkshakes, en cola, en the med färsk ingefära och en stor flaska vatten- och hela kalaset går på  ca 75 SEK- inklusive rikligt med dricks till personalen. Då sitter vi inte på den billigaste restaurangen heller....så visst kan man leva gott här i Varkala men min skrala budget tillåter inte att vi äter ute varje dag, men iallafall ett par dagar i veckan känns skönt att få pausa från matlagningsmåsten. Jag är ju faktiskt här för att ta hand om mig själv och försöka vila :-)

Imorgon återkommer vardagen och skolan. Skönt tycker jag. Då blir det lite rutiner igen och jag får lite fritid till att göra saker JAG vill. Tyvärr så MÅSTE jag tvätta imorgon- nu är det oundvikligt eftersom vi är på våra sista underklädespar....och underkläder är verkligen inget man hittar här.....

Jag har fått laddat mitt ena telefonkort idag. Det är inte alldeles enkelt att få tag på någon som laddar det här... Det är inte som hemma, bara köpa en laddningscheck, och ska jag ladda det via internet blir det dyrt, eftersom det då räknas som en utlandsbetalning mellan svenskt bankkonto  och Indisk mobil. Men jag har en bra kontakt här, en kille som är lite allt i allo och kan fixa det mesta och är pålitlig. Han fixade en telefonladdning till mig trots att det lilla IT-kontoret varkar vara obemannat i dag, det är ju söndag.... Olivia har provat ringa till sin pappa, men han svarade inte, så hon får väl prova igen lite senare- det är ju fars dag idag. Jag tänker ringa till min pappa också, men först när jag kommer hem där det inte är så stimmigt i bakgrunden som här....Jag hade gärna varit hemma och kramat om min pappa idag. Jag längtar efter mamma och pappa och hoppas de har det bra och är friska och krya. Dom är viktiga för mig. Pappa fyller 90 år den första december och DÅ kommer det att kännas konstigt att inte vara hemma och äta mammas goda tårta.....:-S MEN jag kommer att skicka honom min kärlek i tankarna på hans stora dag... *Älskar er mamma och pappa*

Nu är klockan 18 här och skymningen börjar falla. Här kommer att vara totalmörkt om en halvtimme. Dagen är egentligen väldigt kort medd tanke på att det skymmer så snabbt och så tidigt. Men då tänds alla fina lyktor, ljusslingor och lampor överallt på klippan- om det finns ström förståss...Som jag skrivit flera gånger tidigare så är strömmen  oerhört opålitlig här. Det är strömavbrott varje dag. Åtminstone några korta. Vissa gånger har det varat i många timmar, särskilt på nätterna, men en morgon var vi utan ström i fem timmar,från 06 till strax efter 11. NU förstår jag varför ALLA har gasspis ;-D och uppriktigt sagt så är gas helt suveränt att laga mat på- skulle gärna ha en själv hemma. Enkelt att reglera värmen på snabbt. Alla restauranger måste ju mer eller mindre vara oberoende av den opålitliga elen, hur ska de annars kunna driva sin rörelse? Därför grillas väldigt mycket här och tillagas i tandoriugnar. Ljuvliga fisk och skaldjursrätter. Maten ÄR helt underbaaar :-) Nu har vi varit här i drygt två veckor och vi har klarat oss från alla magåkommor *ta i trä* än så länge. Varken jag eller Olivia har varken haft turistdiarre eller ont i magen. Det enda som har besvärat oss är alla myggbetten men sen jag köpte den lokala gelén Odomos så har vi inga problem. MYGGA, från Sverige fungerar dåligt här och är kladdigt och besvärligt att hålla på med. Odomos luktar godare (citronmeliss tror jag) och kladdar inte lika mycket. MEN vad det innehåller för effektiva gifter får ju vara osagt...;-)

Nu är klockan strax efter sju och det är dags för oss att gå hemåt. Regnet har upphört och kvällsbrisen har tagit vid. Jag är kissnödig efter en liter vatten och vill gärna gå hem på min "egna" toalett. Många sådana småsaker som att försöka hålla sig hygienisk och undvika allmänna toaletter tror jag är bra för att slippa diverse konstiga magåkommor :-)

söndag 14 nov 17.30

Sitter på ABBA restaurang och vi har precis ätit middag. Jag kände mig alldeles för trött idag för att laga någon mat hemma. Vi har varit på Black beach hela dagen och badat. Helt underbart. Jag är inte den som orkar ligga på en strand och steka, men kan jag vara i vattnet så tycker jag det är ljuvligt. Jag har badat i flera timmar, simmat och vadat i bränningarna. Mina benmuskler har verkligen fått arbeta i det härliga vattnet och de kraftiga bränningarna. En skön gymnastik som säkert kommer att ge en del träningsvärk imorgon. Olivia har snällt hållit sig kring stranden och har haft fullt upp med att samla snäckor, musslor och havs anemoner. Den del av samlingen som var övergivna skal fick följa med hem i en liten hink. En vacker snäcka/ snigel fick också följa med hem och sätta livet till för att snäckan den bär är så fantastisk vacker. Olivia var lite kluven i valet att lämna den eller ta hem den. Hon visste att den kommer att dö i sötvattnet hemma. Men hon valde tillslut att ta hem den på grund av den vackra snäckan. Nu väntar vi bara på att den ska ge upp och krypa ur sitt bo så den blir tom. Olivia lär sig mycket om sniglar, snäckor, krabbor och musslors liv. Hon ägnar timmar till att inspektera när de gräver ner sig i sanden för att undkomma att slungas in på stranden med vågorna och bli fågelmat.

****

På tal om fåglar- jag har aldrig i mitt liv haft förmånen att se en havsörn på så nära håll som här i Varkala. Här finns det massor av havsörnar som svävar otroligt vackert på vindbyarna över havet på eftermiddagarna. De är helt fantastiska att iaktta. Jag är helt imponerad över hur länge de kan hålla sig svävande utan att flaxa med vingarna. De liksom surfar på vindbyarna länge länge och spanar efter smådjur och fisk. Otroligt mäktiga och stora fåglar. Det kan vara upp till ett trettiotal örnar som svävar runt runt på eftermiddagen. Hur ofta får man uppleva det? Deta måste ju vara rena mecka för en rov-fågel-skådare...

****

Jag älskar stranden, Black beach, på norra klippan. Den har alldeles silkeslen svart sand. Den känns som sammet att gå på. Tyvärr så är den så att den kletar sig fast överallt och man drar in en hel del sand efter en dag på där. Det gäller att skölja av allt man haft med sig och duscha direkt vid hemkomst...:-) Jag har en billig strandmadrass med mig från Sverige. Jag har fått laga den med målartejp eftersom jag brukar ha den som dyna i min altanstol och ibland glömmer den ute på natten. Då är det både vilda hundar och katter som har försökt dra med sig den så den är lite tuggad på- men allt går att laga med tejp ;-) Den är perfekt att ha på stranden eftersom den är plastad på baksidan. Annars finns det strandmattor överallt att köpa... Black beach är den strand som ligger längst bort från oss eftersom vi bor på södra klippan. Vi får promenera längs klippan i ca 10 minuter,förbi alla butiker och restauranger. Olivia brukar sucka, eftersom det tar längre och längre tid att ta sig ner på grund av alla som vill prata en stund. Många har lärt sig hennes namn och tycker att hon är så fantastiskt exotisk med sitt långa lockiga och blonda hår och ljusa hy. Det ropas "Olivia" lite överallt. Mig kallar de "Maria" eftersom EwaMaria är långt och krångligt :-)

****

På en trappa ner till stranden sitter det en gammal blind farbror och tigger. Han brukar jag stanna och prata med. "Is it you Maria?" Jag har gett honom en slant ibland när jag har pengar med mig men oftast blir han minst lika glad över en pratstund på knagglig engelska. Han har någon typ av ögonsjukdom som har gjort att hans ögon ser ut som två simmiga röda slemklumpar. Han har ingen iris kvar och han drömmer om att en dag kunna göra en operation som ger honom synen åter. För mig som ser honom så är drömmen omöjlig- men det är hans dröm. Han har varit fiskare i hela sitt liv till han förlorade synen. Nu sitter han där på sin trappa och visar ett brev på knagglig engelska som någon har hjälpt honom att översätta. De flesta går förbi honom utan att ens stanna till. Men de som tar sig tid att stanna och prata lite får alltid några vänliga ord.Han är en otroligt vänlig och fin människa som lever ett hårt liv i ett land där du inte får vara fattig och lytt- då finns det ingen användning för dig.

****

Oj, nu vräker regnet ner igen och åskan mullrar...restaurangen fylls snabbt upp av människor som söker skydd i störtskuren. Kanske dags för oss att bege oss hemåt och lämna plats för fler ätande gäster. Vi har ju redan ätit och genererar inte mer pengar för ägaren genom att sitta här och uppta ett bord. Näää förresten...jag tror jag beställer in en milkshake till åt Olivia och en kopp  ingefärsthe till mig så vi kan sitta här tills regnet har upphört.....det kan ju vara värt 10 kronor :-) Olivia är så upptagen att spela Nintendo att hon knappt märker av störtregnet :-) Nu får vi vada genom lerpölarna hem- med pannlampa- så småningom... Att sitta på restaurang så här ett par timmar och njuta är verkligen inte dyrt i våra svenska mått mätt. I kväll har vi ätit; Seafood salad (min absoluta favorit), spaghetti och köttfärssås, två milkshakes, en cola, en the med färsk ingefära och en stor flaska vatten- och hela kalaset går på  ca 75 SEK- inklusive rikligt med dricks till personalen. Då sitter vi inte på den billigaste restaurangen heller....så visst kan man leva gott här i Varkala men min skrala budget tillåter inte att vi äter ute varje dag, men iallafall ett par dagar i veckan känns skönt att få pausa från matlagningsmåsten. Jag är ju faktiskt här för att ta hand om mig själv och försöka vila :-)

****

Imorgon återkommer vardagen och skolan. Skönt tycker jag. Då blir det lite rutiner igen och jag får lite fritid till att göra saker JAG vill. Tyvärr så MÅSTE jag tvätta imorgon- nu är det oundvikligt eftersom vi är på våra sista underklädespar....och underkläder är verkligen inget man hittar här.....

****

Jag har fått laddat mitt ena telefonkort idag. Det är inte alldeles enkelt att få tag på någon som laddar det här... Det är inte som hemma, bara köpa en laddningscheck, och ska jag ladda det via internet blir det dyrt, eftersom det då räknas som en utlandsbetalning mellan svenskt bankkonto  och Indisk mobil. Men jag har en bra kontakt här, en kille som är lite allt i allo och kan fixa det mesta och är pålitlig. Han fixade en telefonladdning till mig trots att det lilla IT-kontoret varkar vara obemannat i dag, det är ju söndag.... Olivia har provat ringa till sin pappa, men han svarade inte, så hon får väl prova igen lite senare- det är ju fars dag idag. Jag tänker ringa till min pappa också, men först när jag kommer hem där det inte är så stimmigt i bakgrunden som här....Jag hade gärna varit hemma och kramat om min pappa idag. Jag längtar efter mamma och pappa och hoppas de har det bra och är friska och krya. Dom är viktiga för mig. Pappa fyller 90 år den första december och DÅ kommer det att kännas konstigt att inte vara hemma och äta mammas goda tårta.....:-S MEN jag kommer att skicka honom min kärlek i tankarna på hans stora dag... *Älskar er mamma och pappa*

****

Nu är klockan 18 här och skymningen börjar falla. Här kommer att vara totalmörkt om en halvtimme. Dagen är egentligen väldigt kort medd tanke på att det skymmer så snabbt och så tidigt. Men då tänds alla fina lyktor, ljusslingor och lampor överallt på klippan- om det finns ström förståss...Som jag skrivit flera gånger tidigare så är strömmen  oerhört opålitlig här. Det är strömavbrott varje dag. Åtminstone några korta. Vissa gånger har det varat i många timmar, särskilt på nätterna, men en morgon var vi utan ström i fem timmar,från 06 till strax efter 11. NU förstår jag varför ALLA har gasspis ;-D och uppriktigt sagt så är gas helt suveränt att laga mat på- skulle gärna ha en själv hemma. Enkelt att reglera värmen på snabbt. Alla restauranger måste ju mer eller mindre vara oberoende av den opålitliga elen, hur ska de annars kunna driva sin rörelse? Därför grillas väldigt mycket här och tillagas i tandoriugnar. Ljuvliga fisk och skaldjursrätter. Maten ÄR helt underbaaar :-)

****

Nu har vi varit här i drygt två veckor och vi har klarat oss från alla magåkommor *ta i trä* än så länge. Varken jag eller Olivia har varken haft turistdiarre eller ont i magen. Det enda som har besvärat oss är alla myggbetten men sen jag köpte den lokala gelén Odomos så har vi inga problem. MYGGA, från Sverige fungerar dåligt här och är kladdigt och besvärligt att hålla på med. Odomos luktar godare (citronmeliss tror jag) och kladdar inte lika mycket. MEN vad det innehåller för effektiva gifter får ju vara osagt...;-)

Nu är klockan strax efter sju och det är dags för oss att gå hemåt. Regnet har upphört och kvällsbrisen har tagit vid. Jag är kissnödig efter en liter vatten och vill gärna gå hem på min "egna" toalett. Många sådana småsaker som att försöka hålla sig hygienisk och undvika allmänna toaletter tror jag är bra för att slippa diverse konstiga magåkommor :-)

På återhörande :-)