Indisk byråkrati både roar och oroar...
2/11 Tisdag dag 3 Indien
11.15 Nu vilar jag ut med en kopp kaffe i skuggan på altanen efter en hektisk morgon. Vi har varit uppe tidigt för inskrivningen i skolan. En rickshaw kom och hämtade oss i rätt tid som utlovat och körde oss till skolan i Odayam. När vi kommer dit klockan 9 så ser läraren Kerstin förvånad ut. Hon sa att det var först imorgon som vi har inskrivningssamtalet :-S Jag måste kolla min e-post och se om jag kommer ihåg fel dag eller om jag fick fel uppgifter... Nåväl, när vi väl var där så tog hon sig tid att ha samtal med oss. Hon verkar vara en fin lärare. Skolbyggnaden är fin och ligger väldigt nära havet så ljudet av bränningarna är riktigt sövande. Jag personligen är glad att inte bo SÅ nära eftersom det då aldrig är tyst utan ett ständigt dån dag som natt. Nåja, med tanke på nattens hundfigther så hade väl bränningarna varit en lätt match ;-)
Jag har förresten hittat min sko. Den var inte sundertuggad, bara ivägburen en bit bort på gården. Skönt. Kan vara läge att ta in skorna på kvällen för att slippa bli av med ena igen, i dag när vi promenerade från skolan så låg det skor lite överallt- en här och en där- och jag misstänker att det inte bara är människor som slängt dem. Tydligen så har det också varit två valpar här på gården i natt berättade min granne/ hyresvärd Rita. Det var de som hade lekt med min sko och en av hennes tofflor.
Idag har jag fixat så jag får dricksvatten utkört direkt till huset i 50 liters dunkar varje fredag. Sådana dära som man vänder upp å ner med tappkran. Betydligt billigare och skönt att slippa kånka på tvåliters flaskor. Dessutom bidrar vi inte då med så mycket plast till sopbergen. Det känns jobbigt att kasta plastflaskor när man vet att de bara samlas på hög någonstans och bränns. De flaskor jag redan har kommer jag att ha användning för. Den ena har jag skurit av till tratt och en blandar jag torrmjölken i, samt två t kylen så vi alltid har kallt vatten. Men jag märker absolut att man svettas mer när man dricker kallt. Bästa svalkan ger faktiskt varmt the! Logiken finns ju där, eftersom kroppen behöver höja temperaturen för att "värma vattnet" när det är kallt ner i magen men sänker temperaturen i kroppen när man dricker något varmt :-)
V ihar ätit hemmafrukost i morse. Ingen av oss var särskilt hungrig men vi åt två kokta ägg var. Med Svennes kaviar! Vilken lyx! Jisses vad glad jag är att jag tog med mig två kaviartuber :-D Salt och gott. Äggen smakar inte som hemma men är absolut inte dåliga. Men det sägs ju att äggen kan ta smak efter vad hönorna får för foder och jag vill inte riktigt tänka på vad hönorna i vår fattiga gårdsbutik äter... Nu har det varit frukt som mellanmål (gröna bananer självklart!) och inom en timme ungefär ska vi åka in till Varkala med Rita och handla lite förnödenheter och äta lunch på en restaurang som hon gillar. Kanske hittar vi någon skrivbok till mig och lite papper att klippa i åt Olivia. Hon leker just nu med ena grannen, Vanna, som ska börja förskolan i Odayam så de kommer ju att gå tillsammans.
Trots att det bara är dag 3 här i Varkala så känns det som att jag har varit här halva livet. Jag trodde dag 1 att det skulle vara svårare än det är att fixa saker men det går bara man vill, är tydlig med VAD man vill och förlitar sig på sig själv snarare än på andra :-) Vad jag förundras över fortfarande är hur otroligt vackra kvinnorna är! Och ståtliga i sina saris i allsköns färger. Olivia sa att så många ser ut som prinsessan i Aladdin och det gör de faktiskt. Indierna överlag är väldigt vänliga, särskilt kvinnorna. De som kan lite engelska stannar gärna och pratar lite och fashineras av Olivias ljusa hy och hår. De vinkar även glatt när man möter dem även om avståndet är långt. Jag har dock spontant insett att det är bäst att slå ner blicken när man möter indiska män. Inte för att jag är rädd för att provocera utan snarare för att få vara ifred. De kan gott tro att jag är lite undergiven bara jag slipper alla frågor...
20.10 Seeeeeeen middag och magen skriker. Denna dag har känts som tre dagar eftersom jag knappt har sovit i natt tack vare hund-huliganerna, upp tidigt, till skolan, promenad hem efter stranden sen i det närmaste dirket till Varkala för tre enkla ärenden; Ta ut pengar, skaffa en internetsticka och handla lite mat på en "supermarket". Tre saker som hemma i Svedala skulle ta mig cirka 30 minuter från det jag bestämt mig hemma tills allt är uträttat. *skrattar gott vid tanken* Här i Varkala ser det LIIITE annorlunda ut ;-) Här följer min "shoppingupplevelse";
Först kom vår rickshaw definitivt inte på utlovad tid, minst en halvtimme sent. Sen väl inne i Varkala var det fruktansvärt varmt i solen och vi, jag Rita och Lena gick snabbt till banken för att hämta ut pengar i den vaktbevakade automaten. Pengarna var slut. "No cash" Okay...iväg till nästa bank där man bara får ta ut en fjärdedel så stor summa som på den förra, vilket innebär en fördyring eftersom man betalar till sin svenska bank för varje uttag oberoende summan. Närvi väl fått ut våra pengar så var vi tvugna att få lite mat i oss och gick på en lokal indisk restaurang vi fick rekommenderad. Hygienen vill jag inte ens tänka på och doften när vi klev in var obeskrivlig. Maten serverades på de klasslska rostfria brickorna med ris och såser i mitten och olika röror runt om. Jag har glömt vad rätten hette men det lär jag minnas längre fram. Det var kvalmigt av alla svettiga indiska män som satt runt omkring oss och åt. Självklart med handen, (endast höger eftersom man tvättar röven med vänster) De slevade i sig. Vi åt med sked. Det var förvånansvärt osalt men jag måste erkänna att när första intrycket av denna kvalmiga och ofräscha restaurang gått över så var maten väldigt god. Det gick omkring personal med rostfria bunkar och fyllde på allt eftersom det tog slut i någon skål på tallrikarna. Ät tills du blir mätt- definitivt bra för alla. Priset för denna inspirerande och goda lunch var ofattbara 30INR, dvs ungefär 4.50SEK
När vi hade fått i oss vår mat gick vi till en IT-affär med en pålitlig och rekommenderad ägare för att införskaffa internet. Ingen kö- perfekt, trodde vi...... Tre och en halv TIMME senare så var vi klara efter att ha skrivit på si så där hundra miljoner papper. Det jag reagerade på var att man måste skriva sin faders eller sin mans namn också- bara det får ju en att himla med ögonen. Tre timmar. Jag trodde knappt det var sant. Vilken byråkrati och vilket svamlande med papper hit och dit. På hyllorna i affären gapade det ganska tomt men det var fruktansvärt rörigt. Bland mobiltelefoner och diverse tillbehör kund man hitta after shave, våtservetter, ett paket blöjor, äggklockor (!) och diverse annat intressant. Jag fasar verkligen vid tanken på hur länge det skulle ha tagit om vi dessutom hade behövtr ha kunder framför oss som ska göra samma ärende *skrattar gott* Jag inser definitivt att det ligger massor av sanning bakom när folk pratar om att det kan ta en hel dag att skicka ett paket..... :-S
När vi väl var klara inne i den lilla "IT / altiallo butiken" så hade vi endast ett ärende kvar, jag skulle handla torrvaror, tvål, dasspapper, skrivböcker, tvättmedel mm. Vi begav oss till en "supermarket". Där var det trångt bland hyllorna. En liten butik men med massor av varor i en väldigt egen ordning. Men det var kul att bara titta på allt spännande. En och annan matvara som jag knappt har någon aning om vad det var slank med i korgen ;-) Väl framme i kassan var nästa intressanta upplevelse av indiskt arbete. Två kvinnor tog emot mina varor. Den ena packade ur min korg och vände fram sträckkoden, den andra "blippade" men sträckkodläsaren. Sen, när alla varor var genomgågna printade de ut ett kvitto på en uråldrig kvittoskrivare och gick igenom varorna rad för rad för att se att allt fanns med och var korrekt. När de väl kollat av detta så fick jag mitt kvitto och fick ställa mig i en annan kö för att betala. Denna gång självklart till en man. Jag betalade, gick tillbaka och hämtade mina varor. Tre personers arbete och det tog säkert 10 minuter att expiera EN kund som mig med cirka 20 varor... Jag kan inte annat än le åt charmen i detta. Det stämmer verkligen att man inte ska stressa i Indien, det är verkligen ingen idé...
Medan jag var i Varkala badade Olivia och när vi kom hem drog hon iväg och badade igen. Hon har verkligen funnit sig tillrätta med kompisar och Indien.
23.30
Trots att jag var helt slut när jag kom hem från Varkala så kände jag mig tvungen att gå ner för att införskaffa oss lite kläder på klippan. Jag orkade helt enkelt inte med det inne i Varkala. Jag besökte flera försäljare och hittade flertalet väldigt fint broderade tunikor åt både mig och Olivia, varsitt par byxor (NEJ INTE fula harmesbyxor!) och varsin kjol. Allt gick på knappa 200SEK, ungefär runt 25 SEK per plagg. *ndå är jag helt säker på att det var överpriser även om jag prutade ner det i vissa fall under hälften. Men det är bra att trycka på att vi faktiskt ska vara här hela vintern, de fattar att om de blåser mig alltför mycket nu så kommer jag inte tillbaka till deras butik.... Jag skulle verkligen kunna shoppa ihjäl mig på kläder här. Men jag insåg snabbt att det är viktigt att syna plaggen i sömmarna och efter tygets kvalité. Det som är riktigt billigt är ofta värdelöst sytt. Men en av kjolarna jag köpte blev jag jättekär i, det dyraste av alla plaggen. Säljaren ville ha 500IR (ca 75:-) men jag fick tillslut ner den till 250IR dvs. ca 37,50SEK. Han såg lite småtjurig ut men inte allravärst så jag tror det var överpris ändå ;-)
Efter en underbar middag nere på cliffen så har vi nu äntligen gjort kväll. Det är otroligt varmt i natt, klockan är närmare midnatt nu och jag tippar att det fortfarande är runt 27 grader. Jag sitter som vanligt ute på altanen och lyssnar på syrsorna. Jag har tänt rökelse mot de få mygg som finns- perfekt. I natt hoppas jag på lite lugnare hundliv. Men jag och Rita har tagit med oss en hel kasse med matrester och kokta kycklingrens bort till ödehuset. Där befann sig "våra" två skyddslingar. Jag tassade in i det nästan bäcksvarta mörkret och hällde ut maten. De har nog somnat gott ikväll med magarna fulla så vi slipper ha in dem på gården. Vildkatten Måns fick Olivias matrester "kyckling och ris" som jag tog med mig hem från restaurangen så han sover nog också nöjt någonstans i natt...:-) Nu ska jag strax slänga mig in i en KALL dusch och sen isäng. Imorgon behöver vi tack och lov inte upp till något, men jag lär säkert vakna vid sextiden ändå...;-) Godnatt alla vänner och annat löst folk i Svedala :-) Kul att se att så otroligt många verkar följa min blogg:-) *Kärlek* tyvärr har jag så seg uppkoppling här hemma att jag inte kan lägga ut några bilder idag.... Godnatt :-)
2/11 Tisdag dag 3 Indien
11.15 Nu vilar jag ut med en kopp kaffe i skuggan på altanen efter en hektisk morgon. Vi har varit uppe tidigt för inskrivningen i skolan. En rickshaw kom och hämtade oss i rätt tid som utlovat och körde oss till skolan i Odayam. När vi kommer dit klockan 9 så ser läraren Kerstin förvånad ut. Hon sa att det var först imorgon som vi har inskrivningssamtalet :-S Jag måste kolla min e-post och se om jag kommer ihåg fel dag eller om jag fick fel uppgifter... Nåväl, när vi väl var där så tog hon sig tid att ha samtal med oss. Hon verkar vara en fin lärare. Skolbyggnaden är fin och ligger väldigt nära havet så ljudet av bränningarna är riktigt sövande. Jag personligen är glad att inte bo SÅ nära eftersom det då aldrig är tyst utan ett ständigt dån dag som natt. Nåja, med tanke på nattens hundfigther så hade väl bränningarna varit en lätt match ;-)
Jag har förresten hittat min sko. Den var inte sundertuggad, bara ivägburen en bit bort på gården. Skönt. Kan vara läge att ta in skorna på kvällen för att slippa bli av med ena igen, i dag när vi promenerade från skolan så låg det skor lite överallt- en här och en där- och jag misstänker att det inte bara är människor som slängt dem. Tydligen så har det också varit två valpar här på gården i natt berättade min granne/ hyresvärd Rita. Det var de som hade lekt med min sko och en av hennes tofflor.
Idag har jag fixat så jag får dricksvatten utkört direkt till huset i 50 liters dunkar varje fredag. Sådana dära som man vänder upp å ner med tappkran. Betydligt billigare och skönt att slippa kånka på tvåliters flaskor. Dessutom bidrar vi inte då med så mycket plast till sopbergen. Det känns jobbigt att kasta plastflaskor när man vet att de bara samlas på hög någonstans och bränns. De flaskor jag redan har kommer jag att ha användning för. Den ena har jag skurit av till tratt och en blandar jag torrmjölken i, samt två t kylen så vi alltid har kallt vatten. Men jag märker absolut att man svettas mer när man dricker kallt. Bästa svalkan ger faktiskt varmt the! Logiken finns ju där, eftersom kroppen behöver höja temperaturen för att "värma vattnet" när det är kallt ner i magen men sänker temperaturen i kroppen när man dricker något varmt :-)
V ihar ätit hemmafrukost i morse. Ingen av oss var särskilt hungrig men vi åt två kokta ägg var. Med Svennes kaviar! Vilken lyx! Jisses vad glad jag är att jag tog med mig två kaviartuber :-D Salt och gott. Äggen smakar inte som hemma men är absolut inte dåliga. Men det sägs ju att äggen kan ta smak efter vad hönorna får för foder och jag vill inte riktigt tänka på vad hönorna i vår fattiga gårdsbutik äter... Nu har det varit frukt som mellanmål (gröna bananer självklart!) och inom en timme ungefär ska vi åka in till Varkala med Rita och handla lite förnödenheter och äta lunch på en restaurang som hon gillar. Kanske hittar vi någon skrivbok till mig och lite papper att klippa i åt Olivia. Hon leker just nu med ena grannen, Vanna, som ska börja förskolan i Odayam så de kommer ju att gå tillsammans.
Trots att det bara är dag 3 här i Varkala så känns det som att jag har varit här halva livet. Jag trodde dag 1 att det skulle vara svårare än det är att fixa saker men det går bara man vill, är tydlig med VAD man vill och förlitar sig på sig själv snarare än på andra :-) Vad jag förundras över fortfarande är hur otroligt vackra kvinnorna är! Och ståtliga i sina saris i allsköns färger. Olivia sa att så många ser ut som prinsessan i Aladdin och det gör de faktiskt. Indierna överlag är väldigt vänliga, särskilt kvinnorna. De som kan lite engelska stannar gärna och pratar lite och fashineras av Olivias ljusa hy och hår. De vinkar även glatt när man möter dem även om avståndet är långt. Jag har dock spontant insett att det är bäst att slå ner blicken när man möter indiska män. Inte för att jag är rädd för att provocera utan snarare för att få vara ifred. De kan gott tro att jag är lite undergiven bara jag slipper alla frågor...
20.10 Seeeeeeen middag och magen skriker. Denna dag har känts som tre dagar eftersom jag knappt har sovit i natt tack vare hund-huliganerna, upp tidigt, till skolan, promenad hem efter stranden sen i det närmaste dirket till Varkala för tre enkla ärenden; Ta ut pengar, skaffa en internetsticka och handla lite mat på en "supermarket". Tre saker som hemma i Svedala skulle ta mig cirka 30 minuter från det jag bestämt mig hemma tills allt är uträttat. *skrattar gott vid tanken* Här i Varkala ser det LIIITE annorlunda ut ;-) Här följer min "shoppingupplevelse";
Först kom vår rickshaw definitivt inte på utlovad tid, minst en halvtimme sent. Sen väl inne i Varkala var det fruktansvärt varmt i solen och vi, jag Rita och Lena gick snabbt till banken för att hämta ut pengar i den vaktbevakade automaten. Pengarna var slut. "No cash" Okay...iväg till nästa bank där man bara får ta ut en fjärdedel så stor summa som på den förra, vilket innebär en fördyring eftersom man betalar till sin svenska bank för varje uttag oberoende summan. Närvi väl fått ut våra pengar så var vi tvugna att få lite mat i oss och gick på en lokal indisk restaurang vi fick rekommenderad. Hygienen vill jag inte ens tänka på och doften när vi klev in var obeskrivlig. Maten serverades på de klasslska rostfria brickorna med ris och såser i mitten och olika röror runt om. Jag har glömt vad rätten hette men det lär jag minnas längre fram. Det var kvalmigt av alla svettiga indiska män som satt runt omkring oss och åt. Självklart med handen, (endast höger eftersom man tvättar röven med vänster) De slevade i sig. Vi åt med sked. Det var förvånansvärt osalt men jag måste erkänna att när första intrycket av denna kvalmiga och ofräscha restaurang gått över så var maten väldigt god. Det gick omkring personal med rostfria bunkar och fyllde på allt eftersom det tog slut i någon skål på tallrikarna. Ät tills du blir mätt- definitivt bra för alla. Priset för denna inspirerande och goda lunch var ofattbara 30INR, dvs ungefär 4.50SEK
När vi hade fått i oss vår mat gick vi till en IT-affär med en pålitlig och rekommenderad ägare för att införskaffa internet. Ingen kö- perfekt, trodde vi...... Tre och en halv TIMME senare så var vi klara efter att ha skrivit på si så där hundra miljoner papper. Det jag reagerade på var att man måste skriva sin faders eller sin mans namn också- bara det får ju en att himla med ögonen. Tre timmar. Jag trodde knappt det var sant. Vilken byråkrati och vilket svamlande med papper hit och dit. På hyllorna i affären gapade det ganska tomt men det var fruktansvärt rörigt. Bland mobiltelefoner och diverse tillbehör kund man hitta after shave, våtservetter, ett paket blöjor, äggklockor (!) och diverse annat intressant. Jag fasar verkligen vid tanken på hur länge det skulle ha tagit om vi dessutom hade behövtr ha kunder framför oss som ska göra samma ärende *skrattar gott* Jag inser definitivt att det ligger massor av sanning bakom när folk pratar om att det kan ta en hel dag att skicka ett paket..... :-S
När vi väl var klara inne i den lilla "IT / altiallo butiken" så hade vi endast ett ärende kvar, jag skulle handla torrvaror, tvål, dasspapper, skrivböcker, tvättmedel mm. Vi begav oss till en "supermarket". Där var det trångt bland hyllorna. En liten butik men med massor av varor i en väldigt egen ordning. Men det var kul att bara titta på allt spännande. En och annan matvara som jag knappt har någon aning om vad det var slank med i korgen ;-) Väl framme i kassan var nästa intressanta upplevelse av indiskt arbete. Två kvinnor tog emot mina varor. Den ena packade ur min korg och vände fram sträckkoden, den andra "blippade" men sträckkodläsaren. Sen, när alla varor var genomgågna printade de ut ett kvitto på en uråldrig kvittoskrivare och gick igenom varorna rad för rad för att se att allt fanns med och var korrekt. När de väl kollat av detta så fick jag mitt kvitto och fick ställa mig i en annan kö för att betala. Denna gång självklart till en man. Jag betalade, gick tillbaka och hämtade mina varor. Tre personers arbete och det tog säkert 10 minuter att expiera EN kund som mig med cirka 20 varor... Jag kan inte annat än le åt charmen i detta. Det stämmer verkligen att man inte ska stressa i Indien, det är verkligen ingen idé...
Medan jag var i Varkala badade Olivia och när vi kom hem drog hon iväg och badade igen. Hon har verkligen funnit sig tillrätta med kompisar och Indien.
Trots att jag var helt slut när jag kom hem från Varkala så kände jag mig tvungen att gå ner för att införskaffa oss lite kläder på klippan. Jag orkade helt enkelt inte med det inne i Varkala. Jag besökte flera försäljare och hittade flertalet väldigt fint broderade tunikor åt både mig och Olivia, varsitt par byxor (NEJ INTE fula harmesbyxor!) och varsin kjol. Allt gick på knappa 200SEK, ungefär runt 25 SEK per plagg. *ndå är jag helt säker på att det var överpriser även om jag prutade ner det i vissa fall under hälften. Men det är bra att trycka på att vi faktiskt ska vara här hela vintern, de fattar att om de blåser mig alltför mycket nu så kommer jag inte tillbaka till deras butik.... Jag skulle verkligen kunna shoppa ihjäl mig på kläder här. Men jag insåg snabbt att det är viktigt att syna plaggen i sömmarna och efter tygets kvalité. Det som är riktigt billigt är ofta värdelöst sytt. Men en av kjolarna jag köpte blev jag jättekär i, det dyraste av alla plaggen. Säljaren ville ha 500IR (ca 75:-) men jag fick tillslut ner den till 250IR dvs. ca 37,50SEK. Han såg lite småtjurig ut men inte allravärst så jag tror det var överpris ändå ;-)
Efter en underbar middag nere på cliffen så har vi nu äntligen gjort kväll. Det är otroligt varmt i natt, klockan är närmare midnatt nu och jag tippar att det fortfarande är runt 27 grader. Jag sitter som vanligt ute på altanen och lyssnar på syrsorna. Jag har tänt rökelse mot de få mygg som finns- perfekt. I natt hoppas jag på lite lugnare hundliv. Men jag och Rita har tagit med oss en hel kasse med matrester och kokta kycklingrens bort till ödehuset. Där befann sig "våra" två skyddslingar. Jag tassade in i det nästan bäcksvarta mörkret och hällde ut maten. De har nog somnat gott ikväll med magarna fulla så vi slipper ha in dem på gården. Vildkatten Måns fick Olivias matrester "kyckling och ris" som jag tog med mig hem från restaurangen så han sover nog också nöjt någonstans i natt...:-) Nu ska jag strax slänga mig in i en KALL dusch och sen isäng. Imorgon behöver vi tack och lov inte upp till något, men jag lär säkert vakna vid sextiden ändå...;-) Godnatt alla vänner och annat löst folk i Svedala :-) Kul att se att så otroligt många verkar följa min blogg:-) *Kärlek* tyvärr har jag så seg uppkoppling här hemma att jag inte kan lägga ut några bilder idag.... Godnatt :-)
Kommentarer
Postat av: Pia
Jag är så glad att få följa med dig i tankarna på din resa. Jag njuter av varje rad och ser färgerna i dina tyger. Jag hör syrsorna och ylandet bortom muren. Jag ser din aura som lyser varmt, harmoniskt och av frihet.
Postat av: Hanna
Underbart att få följa med dig. Kan bara hålla med föregående talare... <3 Massor av kärlek till er!
Postat av: Lars
Du ger fina bilder..och man känner både lukt och smak!
Trackback
