Mitt Indien

...Godmorgon...

I dag känner jag att det är en sån där funderar-dag. Eller rättare sagt- en filosoferardag. En dag då tankarna liksom trevar runt bland känslor, minnen, bilder och funderingar och försöker få dessa att passa in i det oändliga puzzlet som är mitt liv.

Jag känner mig utvilad efter helt 10 timmars sömn. Regnet har öst ner i natt och i morse har jag fått sätta en spann mitt på golvet eftersom det har samlats vatten i innertaket och läckt in. Troligen har en takpanna flyttat på sig lite av störtregnets otroliga kraft. Takläggaren är här och ska fixa taket på ett av de andra husen så jag antar att han kan ta en titt på mitt också. Just nu är de på jakt efter någon som har en stege. Den enka stege som finns här är för kort eftersom husen är ganska höga och takpannorna tydligen kan gå sönder om man går på dem när det har regnat och de är blöta. Allt är så primitivt beträffande reparationer och hantverk här. Ändå är allt på något vis så självklart. Hantverkarna kan sådant som vi i Sverige kanske glömmer bort att tänka på eftersom vi konsumerar så flitigt och allt kan lätt bytas ut. Här tar man tillvara på allt som går att återanvända. Ingenting onödigt kastas bort. Skulle Indien vara ett lika stort konsumtionssamhälle som Sverige skulle de fullkomligen drunkna i sina egna sopor. Det är nog illa som det är idag...

Jag hade en omtumlande dag igår. Känslomässigt omtumlande men vacker. Jag blir allt mer tacksam över att jag är den jag är och att jag har förmågan att känna den enorma kärlek i hjärtat för annat levande som jag faktiskt har. Ja, jag har många gånger fått höra att jag inte ska vara "så naiv" men är det naivt att känna kärlek? Då är jag gärna "naiv". Själv anser jag mig både klok och eftertänksam i mina handlingar. Jag försöker att inte rusa på men jag följer ofta mitt hjärta, naivt eller inte. Jag tycker om att känna kärlek och omtanke. Det får världen att bli lite vackrare och varmare. Det lilla i det stora.

Vänlighet lönar sig nästan alltid. Och de gånger det INTE lönar sig, är det mottagarens bittra hjärta som behöver öppnas, inte mitt som behöver stänga av.

Igår möttes jag av en vänlighet som var enorm. Jag var, som vanligt, och skulle handla hos min favorit farbror i det lilla plåtskjulet. Jag hade Olivia med mig. Vi skulle bland annat köpa mjölk och ägg för att jag hade lovat henne att steka pannkakor. Mjölkleveransen var försenad så vi gick hem igen för att invänta den. En timme senare gick vi tillbaka. Bilen som levererar mjölken hade fått problem på vägen. Men den gode gamle mannen i affären frågade hur mycket mjölk vi behövde. Jag visade upp fyra fingrar. Fyra halvlitrar. ( mjölken säljs i halvliters påsar) Han skickade en av sina medarbetare med mopeden och lite pengar. Det visade sig att han åkte till en annan butik en bra bit från oss, köpte fyra mjölk till mig, kom tillbaka och vi kunde handla det vi behövde PLUS mjölk! DET kallar jag service! Inte ett öre ville han ha för besväret. Priset jag betalar för min mat i hans butik är detsamma som indiska kunder betalar.

*Tacksamhet*

Jag har varit med om att en "supermarket" inne i Varkala har tagit "provision" för att jag var utlänning! Kan nämna att jag inte handlar i den butiken mer...jag handlar i de butiker som kan behandla mig som en vanlig kund- inte en penningstinn kossa från väst. Även om jag KAN betala mer än många indier så tycker jag att det är orättvist om jag ska behöva göra det. Varför? För att jag är vit? Betyder det att jag är rik?

I dag är en fin dag. En dag till eftertanke. En dag då jag ska ladda batterierna och bara vara. En dag som skall ge mig styrkan att fortsätta vara precis det jag vill vara, en kärleksfull människa. Men i dag ska min kärlek riktas mot mig själv. Jag behöver ladda upp inför morgondagens nya och säkert fantastiska möten...

Onsdag 17/11 10.10

...Godmorgon...

****

Jag känner mig utvilad efter helt otroliga 10 timmars sömn. Regnet har öst ner i natt och i morse har jag fått sätta en spann mitt på golvet eftersom det har samlats vatten i innertaket och läckt in. Troligen har en takpanna flyttat på sig lite av störtregnets otroliga kraft. Takläggaren är här och ska fixa taket på ett av de andra husen så jag antar att han kan ta en titt på mitt också. Just nu är de på jakt efter någon som har en stege. Den enka stege som finns här är för kort eftersom husen är ganska höga och takpannorna tydligen kan gå sönder om man går på dem när det har regnat och de är blöta. Allt är så primitivt beträffande reparationer och hantverk här. Ändå är allt på något vis så självklart. Hantverkarna kan sådant som vi i Sverige kanske glömmer bort att tänka på eftersom vi konsumerar så flitigt och allt kan lätt bytas ut. Här tar man tillvara på allt som går att återanvända. Ingenting onödigt kastas bort. Skulle Indien vara ett lika stort konsumtionssamhälle som Sverige skulle de fullkomligen drunkna i sina egna sopor. Det är nog illa som det är idag...

Jag hade en omtumlande dag igår. Känslomässigt omtumlande men vacker. Jag blir allt mer tacksam över att jag är den jag är och att jag har förmågan att känna den enorma kärlek i hjärtat för annat levande som jag faktiskt har. Ja, jag har många gånger fått höra att jag inte ska vara "så naiv" men är det naivt att känna kärlek? Då är jag gärna "naiv". Själv anser jag mig både klok och eftertänksam i mina handlingar. Jag försöker att inte rusa på men jag följer ofta mitt hjärta, naivt eller inte. Jag tycker om att känna kärlek och omtanke. Det får världen att bli lite vackrare och varmare. Det lilla i det stora.

Vänlighet lönar sig nästan alltid. Och de gånger det INTE lönar sig, är det mottagarens bittra hjärta som behöver öppnas, inte mitt som behöver stänga av.

****

Igår möttes jag av en vänlighet som var enorm. Jag var, som vanligt, och skulle handla hos min favorit farbror i det lilla plåtskjulet. Jag hade Olivia med mig. Vi skulle bland annat köpa mjölk och ägg för att jag hade lovat henne att steka pannkakor. Mjölkleveransen var försenad så vi gick hem igen för att invänta den. En timme senare gick vi tillbaka. Bilen som levererar mjölken hade fått problem på vägen. Men den gode gamle mannen i affären frågade hur mycket mjölk vi behövde. Jag visade upp fyra fingrar. Fyra halvlitrar. ( mjölken säljs i halvliters påsar) Han skickade en av sina medarbetare med mopeden och lite pengar. Det visade sig att han åkte till en annan butik en bra bit från oss, köpte fyra mjölk till mig, kom tillbaka och vi kunde handla det vi behövde PLUS mjölk! DET kallar jag service! Inte ett öre ville han ha för besväret. Priset jag betalar för min mat i hans butik är detsamma som indiska kunder betalar.

*Tacksamhet*

****

Jag har varit med om att en "supermarket" inne i Varkala har tagit "provision" för att jag var utlänning! Kan nämna att jag inte handlar i den butiken mer...jag handlar i de butiker som kan behandla mig som en vanlig kund- inte en penningstinn kossa från väst. Även om jag KAN betala mer än många indier så tycker jag att det är orättvist om jag ska behöva göra det. Varför? För att jag är vit? Betyder det att jag är rik?

****

I dag är en fin dag. En dag till eftertanke. En dag då jag ska ladda batterierna och bara vara. En dag som skall ge mig styrkan att fortsätta vara precis det jag vill vara, en kärleksfull människa. Men i dag ska min kärlek riktas mot mig själv. Jag behöver ladda upp inför morgondagens nya och säkert fantastiska möten...