Mitt Indien

Nu har jag snart tillbringat en månad här i Indien. Helt otroligt fort har det gått. Det har varit en otroligt intressant månad med så många nya intryck att de första sakerna som jag häpnade inför numera har blivit "vanesaker" som jag inte ens reagerar inför. Både kropp och psyke anpassar sig sakta men säkert till det nya och annorlunda och gör det till en vardag. Klimatet har väl egentligen varit det jag har haft minst jobbigt att anpassa mig till, men en hel del trubbel som monsunperioden medför- har istället varit jobbiga. Särskilt den ständiga fukten både inom och utomhus. Fukten begränsar så mycket av det vardagliga arbetet och fördubblar arbetsbördan. Men nu hoppas vi att monsunen snart skall vara över och att den klarblå himlen skall bli konstant klarblå. Jag hade ändå inte viljat vara utan monsun, det är väldigt intressant att få uppleva hur stor skillnad det kommer att vara när den väl är över. Kanske jag saknar de molniga dagarna och de uppfriskande störtregnen då allt är som hetast och torrast? *L* Det som jag hoppas mest på förutom avtagande fuktighet är att myggen ska bli mindra bitska. Nu har jag iallafall skaffat mig en väggkontakt med bekämpningsmedel så inne vill de inte vara. MEN man kan ju undra vilken typ av bekämpningsmedel det är? Jag vill nog inte veta. ödlorna lever då iallafall....*L*

Dagarna här börja ta form. Jag känner att jag har anpassat mig bra till de nya levnadsreglerna och har fått in relativt bra och fungerande rutiner för Olivia med skolgång, mat, läxläsning och annat viktigt. Hon har haft några svackor och längtat hem, men det har inte varit några mer dramatiska saker bara när hon inte riktigt har fått som hon har viljat eller då hon tyckt att maten varit dålig. Annars har lilla fröken anpassat sig otroligt bra! Jag är så stolt över henne, så mycket som hon lär sig hela tiden. Hennes engelska har utvecklats helt enormt på den månad vi har varit här och hon har vågat börja kommunicera utåt på engelska för att göra sig förstådd.

Jag har faktiskt själv haft en släng av hämlängtan. Men mer av det slaget att jag blev så less på alla krångliga saker detta annorlunda liv medför. Jag gillar inte att känna mig begränsad i min vardag på grund av att saker och ting inte fungerar rent praktiskt runt omkring mig. Inte så att jag har längtat efter tvättmaskin eller diskmaskin- sådana saker klarar jag mig utmärkt utan men det är mer små saker som kan vara irriterande. Till exempel att inte få tag på dricksvattenleveranser i tid eller det man vill ha tag på i matväg. Att köpa torrvaror är inga större problem- det är färskvaror som är problemet. De flesta affärer har väldigt tunnt utbud av färskvaror här "på landet" även de som kallar sig supermarkets. Jag kan sakna enkelheten i att hitta köttfärs, grovt bröd  och OST. Eller att elströmmen är fruktansvärt opålitlig. Jag saknar en vanlig kvällstidning, en skvallerblaska eller något annat att bläddra i vid frukosten. Jag saknar triviala tv-program som jag kan zappa på när jag har lite att göra eller är trött.  Så det jag helt enkelt saknar är "i-lands-saker" som jag EGENTLIGEN kan vara utan! Men jag kommer på mig själv att sakna dem...

Självklart saknar jag mina nära och kära mellanåt. Men jag tror det är lättare för mig att vara utan dem HÄR än om jag skulle vara "hemma". Det underlättar en hel del att vara en ensamvarg i själen :-) Jag trivs och har ju alltid trivts bäst i mitt eget sällskap ;-) Olivia har heller inga problem med att vara själv. Hon är nöjd att träffa barnen på skolan och sen på eftermiddagen vill hon gärna vara hemma och pyssla med sitt. På helgerna hittar vi på något tillsammans, oftast enkla saker som att gå till stranden... Jag kan lungt säga att vardagslivet här är väldigt billigt om man håller sig från turistfällorna...

Många av de andra semestrande familjerna/ paren jag träffar här har fullspäckade scheman med saker de vill hinna med att se och göra. De släpar runt sina barn på mängder av aktiviteter och utflyktsmål i turistisk anda. De lyfter förvånat på ögonbrynen när de hör hur länge vi har varit här och vi har inte varit iväg på ett enda sigthseen-arrangemang eller annat kollijox. Eller så hinner de knappt landa så ska de in på en klinik för en drös av behandlingar. JA  jag förstår att de vill maxa sina upplevelser under ett antal veckors semester- men med deras tempo så skulle iallafall JAG behöva semester när jag kommer hem.... Det finns liksom ingen tid ALLS för att "bara vara" och njuta av att klockan tickar utan att behöva stressa iväg på något speciellt arrangemang... Många shoppar som galningar och sen har de stora problem hur de ska få hem allting...*skrattar gott*  Jag kommer säkert att ha samma problem när jag ska hem ;) Även om jag inte är tok-shoppare så finns det säkert saker jag anser att jag "måste" ha med mig hem som inte får plats i den låga vikten som min flygbiljett tillåter i bagage...

Jag saknar faktiskt min pappa. Han fyller snart 90-år och jag hade verkligen viljat vara hemma och fira honom. Min pappa är den mest underbara person jag har i mitt liv. Han är vänligheten och omtänksamheten personifierad. Jag blir ibland rädd för att det ska hända honom något innan jag kommer hem. Att han inte skulle finnas kvar där och vänta på mig... DET är nog en av mina "rädslor" som jag har här nere. En egoistisk längtan efter en pappa som jag vet längtar efter mig också...Men jag känner att han tänker mycket på mig och jag tänker mycket på honom. Han och mamma har det iallafall bra och det känns tryggt  :-)

Jag känner att jag behöver den här tiden av "isolering" från mina nära och kära. Jag behöver lära mig att jag kan inte rädda världen. jag kan inte alltid vara alla till lags. Här är det så skönt. Jag har nystartat alla mina vänskapsrelationer här med att hålla en viss distans. De vänner jag skaffat är vana att jag säger nej till arrangemang och träffar, men de slutar inte att fråga- vilket är kul. I kväll är det en invigning av ett nytt Yoga och kampsportscenter här, det är några killar som är riktigt duktiga på kampsport och som tydligen även har gjort bra ifrån sig internationellt som har öppnat ett center. Vi var ditbjudna till invigningen klockan 19. Men jag och Olivia valde att stanna hemma. Vi ville bara ta det lugnt. Det är skönt att vi är lika på det viset att vi inte behöver en massa yttre stimuli för att vara nöjda med tillvaron.

Imorgon ska föräldrarna till barnen på skolan ihop med barnen, samlas för att äta lunch i Odayam vid stranden. Förra fredagen tackade jag nej pga att min mage krånglade, men imorgon funderar jag på att delta. Det kan ju vara trevligt med lite omväxling i umgänget, plus att det är en härlig promenad efter stranden till Odayam. Jag och Lena (en annan mamma) ska promenera dit på förmiddagen tillsammans. Hoppas det inte regnar... Det är egentligen mysigast att promenera där tidigt på morgonen då alla fiskarna drar upp sina nät. Otroligt intressant :-) Det känns som att befinna sig tusentals år tillbaka i tiden...

I dag hade jag inte så mycket matnyttig information att skriva. Det blev mest ett ordbajseri av tankar som svävar. Nu ska jag iallafall göra kväll med Olivia, spela några parti kort med henne, läsa lite bok och sen ska hon sova gott som hon oftast gör... Så morgonpigga som vi är här brukar vi aldrig vara hemma, men det kan ju bero på att vi kommer oss isäng i bra tid och har fått in bra sovrutiner....

Önskar er alla hemma i Sverige en underbar kväll.....

Nu har jag snart tillbringat en månad här i Indien. Helt otroligt fort har det gått. Det har varit en otroligt intressant månad med så många nya intryck att de första sakerna som jag häpnade inför numera har blivit "vanesaker" som jag inte ens reagerar inför. Både kropp och psyke anpassar sig sakta men säkert till det nya och annorlunda och gör det till en vardag. Klimatet har väl egentligen varit det jag har haft minst jobbigt att anpassa mig till, men en hel del trubbel som monsunperioden medför- har istället varit jobbiga. Särskilt den ständiga fukten både inom och utomhus. Fukten begränsar så mycket av det vardagliga arbetet och fördubblar arbetsbördan. Men nu hoppas vi att monsunen snart skall vara över och att den klarblå himlen skall bli konstant klarblå.

****

Jag hade ändå inte viljat vara utan monsun, det är väldigt intressant att få uppleva hur stor skillnad det kommer att vara när den väl är över. Kanske jag saknar de molniga dagarna och de uppfriskande störtregnen då allt är som hetast och torrast? *L* Det som jag hoppas mest på förutom avtagande fuktighet är att myggen ska bli mindra bitska. Nu har jag iallafall skaffat mig en väggkontakt med bekämpningsmedel så inne vill de inte vara. MEN man kan ju undra vilken typ av bekämpningsmedel det är? Jag vill nog inte veta. ödlorna lever då iallafall....*L*

****

Dagarna här börja ta form. Jag känner att jag har anpassat mig bra till de nya levnadsreglerna och har fått in relativt bra och fungerande rutiner för Olivia med skolgång, mat, läxläsning och annat viktigt. Hon har haft några svackor och längtat hem, men det har inte varit några mer dramatiska saker bara när hon inte riktigt har fått som hon har viljat eller då hon tyckt att maten varit dålig. Annars har lilla fröken anpassat sig otroligt bra! Jag är så stolt över henne, så mycket som hon lär sig hela tiden. Hennes engelska har utvecklats helt enormt på den månad vi har varit här och hon har vågat börja kommunicera utåt på engelska för att göra sig förstådd.

****

Jag har faktiskt själv haft en släng av hämlängtan. Men mer av det slaget att jag blev så less på alla krångliga saker detta annorlunda liv medför. Jag gillar inte att känna mig begränsad i min vardag på grund av att saker och ting inte fungerar rent praktiskt runt omkring mig. Inte så att jag har längtat efter tvättmaskin eller diskmaskin- sådana saker klarar jag mig utmärkt utan men det är mer små saker som kan vara irriterande. Till exempel att inte få tag på dricksvattenleveranser i tid eller det man vill ha tag på i matväg. Att köpa torrvaror är inga större problem- det är färskvaror som är problemet. De flesta affärer har väldigt tunnt utbud av färskvaror här "på landet" även de som kallar sig supermarkets. Jag kan sakna enkelheten i att hitta köttfärs, grovt bröd  och OST. Eller att elströmmen är fruktansvärt opålitlig. Jag saknar en vanlig kvällstidning, en skvallerblaska eller något annat att bläddra i vid frukosten. Jag saknar triviala tv-program som jag kan zappa på när jag har lite att göra eller är trött.  Så det jag helt enkelt saknar är "i-lands-saker" som jag EGENTLIGEN kan vara utan! Men jag kommer på mig själv att sakna dem...

****

Självklart saknar jag mina nära och kära mellanåt. Men jag tror det är lättare för mig att vara utan dem HÄR än om jag skulle vara "hemma". Det underlättar en hel del att vara en ensamvarg i själen :-) Jag trivs och har ju alltid trivts bäst i mitt eget sällskap ;-) Olivia har heller inga problem med att vara själv. Hon är nöjd att träffa barnen på skolan och sen på eftermiddagen vill hon gärna vara hemma och pyssla med sitt. På helgerna hittar vi på något tillsammans, oftast enkla saker som att gå till stranden... Jag kan lungt säga att vardagslivet här är väldigt billigt om man håller sig från turistfällorna...

****

Många av de andra semestrande familjerna/ paren jag träffar här har fullspäckade scheman med saker de vill hinna med att se och göra. De släpar runt sina barn på mängder av aktiviteter och utflyktsmål i turistisk anda. De lyfter förvånat på ögonbrynen när de hör hur länge vi har varit här och vi har inte varit iväg på ett enda sigthseen-arrangemang eller annat kollijox. Eller så hinner de knappt landa så ska de in på en klinik för en drös av behandlingar. JA  jag förstår att de vill maxa sina upplevelser under ett antal veckors semester- men med deras tempo så skulle iallafall JAG behöva semester när jag kommer hem.... Det finns liksom ingen tid ALLS för att "bara vara" och njuta av att klockan tickar utan att behöva stressa iväg på något speciellt arrangemang... Många shoppar som galningar och sen har de stora problem hur de ska få hem allting...*skrattar gott*  Jag kommer säkert att ha samma problem när jag ska hem ;) Även om jag inte är tok-shoppare så finns det säkert saker jag anser att jag "måste" ha med mig hem som inte får plats i den låga vikten som min flygbiljett tillåter i bagage...

****

Jag saknar faktiskt min pappa. Han fyller snart 90-år och jag hade verkligen viljat vara hemma och fira honom. Min pappa är den mest underbara person jag har i mitt liv. Han är vänligheten och omtänksamheten personifierad. Jag blir ibland rädd för att det ska hända honom något innan jag kommer hem. Att han inte skulle finnas kvar där och vänta på mig... DET är nog en av mina "rädslor" som jag har här nere. En egoistisk längtan efter en pappa som jag vet längtar efter mig också...Men jag känner att han tänker mycket på mig och jag tänker mycket på honom. Han och mamma har det iallafall bra och det känns tryggt  :-)

****

Jag känner att jag behöver den här tiden av "isolering" från mina nära och kära. Jag behöver lära mig att jag kan inte rädda världen. jag kan inte alltid vara alla till lags. Här är det så skönt. Jag har nystartat alla mina vänskapsrelationer här med att hålla en viss distans. De vänner jag skaffat är vana att jag säger nej till arrangemang och träffar, men de slutar inte att fråga- vilket är kul. I kväll är det en invigning av ett nytt Yoga och kampsportscenter här, det är några killar som är riktigt duktiga på kampsport och som tydligen även har gjort bra ifrån sig internationellt som har öppnat ett center. Vi var ditbjudna till invigningen klockan 19. Men jag och Olivia valde att stanna hemma. Vi ville bara ta det lugnt. Det är skönt att vi är lika på det viset att vi inte behöver en massa yttre stimuli för att vara nöjda med tillvaron.

****

Imorgon ska föräldrarna till barnen på skolan ihop med barnen, samlas för att äta lunch i Odayam vid stranden. Förra fredagen tackade jag nej pga att min mage krånglade, men imorgon funderar jag på att delta. Det kan ju vara trevligt med lite omväxling i umgänget, plus att det är en härlig promenad efter stranden till Odayam. Jag och Lena (en annan mamma) ska promenera dit på förmiddagen tillsammans. Hoppas det inte regnar... Det är egentligen mysigast att promenera där tidigt på morgonen då alla fiskarna drar upp sina nät. Otroligt intressant :-) Det känns som att befinna sig tusentals år tillbaka i tiden...

****

I dag hade jag inte så mycket matnyttig information att skriva. Det blev mest ett ordbajseri av tankar som svävar. Nu ska jag iallafall göra kväll med Olivia, spela några parti kort med henne, läsa lite bok och sen ska hon sova gott som hon oftast gör... Så morgonpigga som vi är här brukar vi aldrig vara hemma, men det kan ju bero på att vi kommer oss isäng i bra tid och har fått in bra sovrutiner....

Önskar er alla hemma i Sverige en underbar kväll.....