Mitt Indien -

Mehandi måleri och hårda kramar av Nidjahn gav lycka idag

....sitter på ABBA och njuter av kvällen. Vi har pysslat hemma hela eftermiddagen, tränat vokaler, målat mehandi och bara allmänt myst. Jag var inne i Varkala idag och fick äntligen tag på hennafärg så nu tänkte jag ta mig samman och träna lite traditionell indisk mehandi /hennamåleri. Jag har gjort mina två första idag. En i Olivias hans och en på ovansidan av min egen. Hennafärgen jag köpte var en väldigt billig variant, men den duger till att börja med. Jag märker att kvaliten inte är särskilt bra eftersom den krackelerar när den torkar. Det ska tydligen inte riktigt bra henna göra, den färgpasta som krackelerar minst och som är bäst att måla med blandas ut med lite dextrosol vad jag kan förstå. Denna är en budgetvariant med 100% hennapasta vilket inte är optimalt tydligen. Jag försöker hitta information på nätet för att eventuellt-så småningom- se skillnad på de olika kvaliteérna på samma sätt som jag kan se skillnad på bra eller dålig olje och akryfärg. Med erfarenhet och kunskap.

Det var svårare än jag trodde att måla med "lera" i strut. Eller rättare sagt, krossade örter som är i pastaform och målas med hjälp av en liten pappersstrut som man kilpper hål i längst ut. Jag trodde jag skulle kunna lära mig hennamåleri "på mitt sätt", dvs. med pensel, men jag har insett att det inte går. Det blir ännu kladdigare och kletar bara ihop håren i penseln. Nu får jag lov att tänka om och lära mig mehandi på det traditionella sättet- men en strut. Jag har inte tvättat bort min egen mehandi, den har suttit på ett par timmar nu. Jag vill se om jag reagerar på henna samt hur mörk den kan bli. Den jag gjorde på Olivia tvättade vi bort efter en timme och den blev gul-orange. bra henna kan bli röd/brun om man inte har för bråttom att tvätta bort den. Det finns även svart henna men DET är en djungel! Tydligen så finns det mängder med "fejk" och billigare alternativ som är väldigt allergiframkallande och kan ge brännsår på huden. De billiga varianterna innehåller visst något som heter PPD och som är rent av giftigt. Så jag håller mig till "vanlig" henna tills dess jag hittar en pålitlig leverantör av den svarta. Jag känner också att jag måste bli mer påläst om vad den ska innehålla så jag kan ställa krav på kvalitet. Just nu är jag ju bara en liten mehandi-dummie :-)

Jag ska försöka bli riktigt bra på mehandi-måleri och det skulle vara kul att orka åka på någon festival eller mässa och måla på folk. Men förrän jag skulle göra det så vill jag bli RIKTIGT bra, det är liksom en "hederssak" :-) Om jag kan träna tillräckligt här, kanske jag kan få måla några kunder hos "Raidji" och så får hon ta pengarna. Jag har erbjudit mig att göra så om jag blir tillräckligt bra, för att jg ska få träningen och hon behöver pengarna mer än jag... Jag har redan fått flera frivilliga här som sett mina första gräsliga motiv som gärna agerar provdockor, så jag kanske kan få träning ändå...Jag ska vaxa mina ben imorgon så de är lena och fina "målardukar" Perfekt att börja på mig själv överallt... När jag känner mig tillräckligt säker på att hantera henna-struten så ska jag få lära mig av Raidji att sätta ihop indiska traditionella mönster. Det är precis DET som jag är intresserad av beträffande mehandi, att alla mönster har sin betydelse och man kan göra en hel berättelse på en hand beroende på bärarens önskemål...:-) Spännande...:-)

I eftermiddag har jag verkligen fått se hur otroligt mycket Olivia har gått framåt beträffande engelska och svenska. Vi har myst på en matta med kuddar ute på altanen och arbetat med de svenska vokalerna samt med engelska. Det häftet hon fick med sig från skolan i Kalix med engelska-läxor är för länge sedan klart och hon har hunnit ljusår längre i språkutvecklingen. Hon läser gärna små engelska barnböcker och hon ser på DVD filmer med engelskt tal utan att knorra. Nu handlar det inte om att lära sig ord eller enkla meningar, nu har hon börjat vilja se sammanhang och vill både förstå och kunna föra en längre dialog. Hon vill att jag pratar mycket engelska med henne hemma och det gör vi ofta flera gånger dagligen. Engelska är ett språk som jag tack och lov behärskar relativt flytande och jag delar gärna med mig av mina kunskaper. Jag blir glad i hjärtat när jag inser hur otroligt lätt engelskan kommer att bli för henne i skolan iallafall ett eller ett par år framöver efter denna resa.

Eftersom vi inte har någon tv som agerar tidstjuv på kvällarna så har vi läst mycket sen vi kom hit. Vi är på femte boken nu tillsammans- Mio min Mio. Jag låter Olivia läsa en eller två sidor först- sen tar jag över och läser resten. Hennes läsande är i det närmaste flytande utan stakningar och jag njuter att lyssna på henne. Jag märker att hon har kommit så långt i sin läsning att hon följer mied i innehållet i boken och fastnar inte bara på ordens betydelse som man alltid gör i början. Jag var faktiskt lite orolig när jag tog beslutet att åka hit, att hennes skola skulle påverkas och att hon skulle bli efter i skolarbetet. Nu är jag inte det minsta orolig snarare tvärt om :-)

Mycket senare....

Hemkommen från ABBA. Jag som hade tänkt skriva, lägga in bilder och skypa lite, fick minsann inte tid till det. Vi fick middagsbesök av en av mina favoritungar på klippan. Han heter Nidjahn och är nio år. Jag har träffat honom flera gånger förr. Han går omkring på klippan och försöker sälja saker till turster, som så många andra barn. Han är intr välkommen in på restaurangerna men jag vinkade in honom till mig, så vakten visste att det var OK. Grabbarna som serverar höjer knappast på ögonbrynen längre, för de vet att jag brukar h de mest udda figurer vid mitt bord *skrattar gott*

Nidjahns föräldrar är kvar i Karnataka (som så många andra barns) och han bor med släktingar här i Varkala. Han har aldrig gått i skolan. Tyvärr så super hans farbror och i kväll frågade jag försiktigt hur det var "hemma" nu, eftersom Nidjahn var ovanligt smutsig och sliten. Hans farbror var full i kväll (som vanligt) och Nidjahn höll sig "hemifrån". Jag har sett hans farbror och han är ingen trevlig typ :-( Nidjahn berättade att han i natt sovit på klippan med sin lite äldre kusin eftersom det var så livat "hemma" och hans "faster" bara grät. Jag vet en del om hur den familjen har det eftersom jag känner "fastern" litegrann och hon väntar nu sitt tredje barn- endast 24 år gammal...

Olivia har nu efter jullovets slut fått spelrestriktioner på sitt DS som innebär att hon bara får spela efter skymning och max 1,5 timme. Hon hade med sitt DS till ABBA och jag min dator eftersom jag tänkte få arbeta vid den lite. Men nu blev det helt annorlunda när jag hörde Nidjahns glada rop "Maria mam, Maria mam". När jag vinkade att det var ok för honom att få komma in till oss så kom han glatt. Olivia såg Nidjahns stora nyfikna blick när han såg hennes spel och hon satte igång Super Mario och lät honom spela. Hans ögon var stora som tefat! Han har aldrig spelat ett tv eller dataspel och för honom var ett DS rena himmelriket. Jag frågade om han var hungrig- det var han. Jag köpte honom mat men han ville inte äta med oss inne på restaurangen. Jag försökte inte truga honom även om jag erbjöd honom att äta med oss, men jag förstod varför han hellre ville ha mat med sig i en låda. Nidjahn kan inte äta med bestick och alla på restaurangen äter ju med bestick.... Jag ville inte genera honom så jag beställde med mat för honom att ta med sig istället. När maten väl kom så hade han knappt tid att avsluta spelandet eftersom han tyckte det var så fantastiskt kul. Jag tog foton på honom när han i djup koncentration spelar DS. När vi skulle skiljas så fick jag en till av de goa, hårda varma kramarna han har. Hans magra lilla kropp behövde verkligen få i sig mat och jag såg honom sätta sig i en liten gränd för att få äta ifred när vi gick hemåt. Han såg glad och lycklig ut. Olivia var glad hon också. Hon sa att det var roligt att pojken blev så lycklig av att få prova hennes DS. Hon var stolt eftersom hon hade instruerat honom helt på egen hand- på engelska- utan problem :-)

Nu ska jag krypa ner i sängen. Klockan är över ett på natten och vi har ingen ström. Här är varmt i natt. Jag svettas så där lagom fräscht och lär inte svettas mindre under myggnätet utan takfläktarnas surr...:-(

Godnatt alla fina :-) / EwaMaria

*Vardagen är fylld av intressanta möten bara vi stannar upp och tar emot dem*

****

10 januari

****

Hennafärgen jag köpte var en väldigt billig variant, men den duger till att börja med. Jag märker att kvaliten inte är särskilt bra eftersom den krackelerar när den torkar. Det ska tydligen inte riktigt bra henna göra, den färgpasta som krackelerar minst och som är bäst att måla med blandas ut med lite dextrosol vad jag kan förstå. Denna är en budgetvariant med 100% hennapasta vilket tydligen inte är optimalt. Jag försöker hitta information på nätet för att eventuellt-så småningom- se skillnad på de olika kvaliteérna på samma sätt som jag kan se skillnad på bra eller dålig olje och akryfärg. Med erfarenhet och kunskap.

****

Det var svårare än jag trodde att måla med "lera" i strut. Eller rättare sagt, krossade örter som är i pastaform och målas med hjälp av en liten pappers eller plaststrut som man kilpper hål i längst ut. Jag trodde jag skulle kunna lära mig hennamåleri "på mitt sätt", dvs. med pensel, men jag har insett att det inte går. Det blir ännu kladdigare och kletar bara ihop håren i penseln. Nu får jag lov att tänka om och lära mig mehandi på det traditionella sättet- men en strut.

****

Jag har inte tvättat bort min egen mehandi, den har suttit på ett par timmar nu. Jag vill se om jag reagerar på henna samt hur mörk den kan bli. Den jag gjorde på Olivia tvättade vi bort efter en timme och den blev gul-orange. bra henna kan bli röd/brun om man inte har för bråttom att tvätta av den överflödiga pastan. Det finns även svart henna men DET är en djungel! Tydligen så finns det mängder med "fejk" och billigare alternativ som är väldigt allergiframkallande och kan ge brännsår på huden. De billiga varianterna innehåller visst något som heter PPD och som är rent av giftigt. Så jag håller mig till "vanlig" henna tills dess jag hittar en pålitlig leverantör av den svarta. Jag känner också att jag måste bli mer påläst om vad den ska innehålla så jag kan ställa krav på kvalitet. Just nu är jag ju bara en liten mehandi-dummie :-)

****

Jag har redan fått flera frivilliga här som sett mina första gräsliga motiv som gärna agerar provdockor, så jag kanske kan få träning ändå...Jag ska vaxa mina ben imorgon så de är lena och fina "målardukar" Perfekt att börja på mig själv överallt... När jag känner mig tillräckligt säker på att hantera henna-struten så ska jag få lära mig av Raidji att sätta ihop indiska traditionella mönster. Det är precis DET som jag är intresserad av beträffande mehandi, att alla mönster har sin betydelse och man kan göra en hel berättelse på en hand beroende på bärarens önskemål...:-) Spännande...:-)

****

Eftersom vi inte har någon tv som agerar "tidstjuv" på kvällarna så har vi läst mycket sen vi kom hit. Vi är på femte boken nu tillsammans- Mio min Mio. Jag låter Olivia läsa en eller två sidor först- sen tar jag över och läser resten. Hennes läsande är i det närmaste flytande utan stakningar och jag njuter att lyssna på henne. Jag märker att hon har kommit så långt i sin läsning att hon följer med i innehållet i boken och fastnar inte bara på ordens betydelse som man alltid gör i början. Jag var faktiskt lite orolig när jag tog beslutet att åka hit, att hennes skola skulle påverkas och att hon skulle bli efter i skolarbetet. Nu är jag inte det minsta orolig snarare tvärt om :-)

****

Mycket senare....(natt)

****

Hemkommen från ABBA. Jag som hade tänkt skriva, lägga in bilder och skypa lite, fick minsann inte tid till det. Vi fick middagsbesök av en av mina favoritungar på klippan. Han heter Nidjahn och är nio år. Jag har träffat honom flera gånger förr. Han går omkring på klippan och försöker sälja saker till turster, som så många andra barn. Han är inte välkommen in på restaurangerna men jag vinkade in honom till mig, så vakten visste att det var OK. Grabbarna som serverar höjer knappast på ögonbrynen längre, för de vet att jag brukar ha de mest udda figurer vid mitt bord *skrattar gott* och ABBA har helt underbara grabbar som serveringspersonal- de allra bästa och goaste killarna på hela klippan!

****

Jag frågade om han var hungrig- det var han. Jag köpte honom mat men han ville inte äta med oss inne på restaurangen. Jag försökte inte truga honom även om jag erbjöd honom att äta med oss, men jag förstod varför han hellre ville ha mat med sig i en låda. Nidjahn kan inte äta med bestick och alla på restaurangen äter ju med bestick.... Jag ville inte genera honom så jag beställde med mat för honom att ta med sig istället. När maten väl kom, efter ca 45 minuter, så hade han knappt tid att avsluta spelandet eftersom han tyckte det var så fantastiskt kul. Han var med oss på restaurangen i över två timmar. Jag tog foton på honom när han i djup koncentration spelar DS. När vi skulle skiljas så fick jag en till av de goa, hårda varma kramarna han har. Hans magra lilla kropp behövde verkligen få i sig mat och jag såg honom sätta sig i en liten gränd för att få äta ifred när vi gick hemåt. Han såg glad och lycklig ut.

****

Olivia var glad hon också. Hon sa att det var roligt att pojken blev så lycklig av att få prova hennes DS. Hon var stolt eftersom hon hade instruerat honom helt på egen hand- på engelska- utan problem :-) och hon var rörd över hans lycka över saker som för henne är självklara...det blev mycket tankar i min lilla tös huvud ikväll...

****

Godnatt alla fina :-) / EwaMaria

2011-01-10 @ 21:11:41 Indien i mitt hjärta Permalink

Kommentarer

Trackback