Mitt Indien

...Sitter ute på altanen och myser. Regnet smattrar på altantaket och ett åskväder har precis dragit förbi. Det har varit en händelserik dag utan att jag har behövt befinna mig många meter från hemmets "lugna vrå". Ingen som inte har levt så här kan förstå de ordens starka betydelse.

I natt åkte våra gäster hem. Oj vad det belv tomt! Matilda var jätteduktig att kliva upp och det belv ganska snabbt avsked eftersom bilen som skulle ta dem till flyget var här en halvtimme tidigare- vilket var bra. Då fick de inte så stressigt på flygplatsen hoppas jag.

Olivia klev yrvaket upp och kramade om Matilda innan de åkte. När jag hade vinkat av dem vid bilen och kom in igen så låg Olivia och grät. Hon var jätte ledsen över att Matilda nu skulle hem. de har umgåtts "dag å natt" nu i över två veckor. men det har kändes som maximalt fyra-fem dagar...tiden har rusat iväg! Jag misstänkte att det skulle bli väldigt ensamt för Olivia dagarna efter deras hemresa så jag hade sparat en del julklappar (från Nadine, mormor å morfar) så hon hade något att göra i dag och de närmaste dagarna. Det var populärt :-)

Hon har fått serietidningar, målarbok, ett spel "hänga gubbe" och ett helt USB-minne med filmer/ musik. Nu idag har vi spelat spel och sett film. Hon har själv pysslat och målat en hel del så dagen har flytit på.

Tillbaka till morgonens händelser. Jag tröstade Olivia och vi somnade tillslut om. Men vi hann bara sova ungefär två timmar så vaknade vi av ett öronbedövande brak! Både jag och Olivia nästan studsade upp i myggnätets tak! Inte bara vi vaknade av braket, även några av grannarna...Det visade sig vara ett stort palmblad som hade brakat ner i vårt tak. Ett stort och ett litet hål i taket i fotänden av sängen och intill toadörren. Tegelpannorna hade splittrats och det låg tegel och murbruk överallt. De mesta stora bitarna hade dock fångats upp av innertaket som är av vit halvgenomskinlig plast. Vi plockade undan de värst vassa tegelbitarna och somnade om igen. Hål i taket är liksom ingen "stor grej" längre- det bara händer ibland...*L* Sist fick vi ju en kokosnöt genom altantaket :-) Det är som att vara i inbördeskrig med naturen. Vi människor förlorar förr eller senare- även om vi försöker vara förutseende och förberedda. Det är skönt att jag har så bra hyresvärd som jag har, vi kan skratta åt eländet tillsammans och ta det med en rejäl skopa humor! Så läng ingen skadas så är det ju bara att acceptera att så här är det att leva här. Nedrasande palmblad är vardagsmat här runt omkring. Det går knappast att sitta på altanen en kväll och filosofera utan att höra braket någonstans i mörkret. Oftast utan hustak "ivägen" men ibland kraschar det någonstans och då tänker man "jaha, nya tegelpannor behövs där borta någonstans ikväll" Värre än så är det ju oftast inte.

Jag tänkte idag på hur annorlunda livet är här men hur otroligt lätt det ändå har varit för oss att acklimatisera oss. Idag när jag skulle köpa mjölk så var den- som vanligt- slut på förmiddagen (så jag kom hem med en vattenmelon istället) men på vägen hem slog jag följe med en äldre herre som var ute och "rastade" sin ko så den fick beta i vägkanterna. En vit, fin och välskött ko. Här är den synen vardagsmat. Här rastar man kossor eller getter. Skulle jag se någon rasta en hund skulle jag bli förvånad! De få som har hund, har dem lösa på innergårdarna som "vakt", aldrig med sig på promenad.

Det gick inte att få hit en takläggare idag. Men några grannar, massagekillar, förbarmade sig över att lägga igen hålet i taket. Vår "gårdspojke" hade gjort ett tappert försök under förmiddagen med förödande resultat- han trampade igenom pannor och gjorde ytterligare ett rejält hål- ovanför toan. Massagekillarna och övriga inblandade kämpade tappert. Jag gick in och försökte att inte låtsas om att det rasade ner murbruk, sten och damm i huset. Som mest var de fem män inblandade för att lägga om några takplattor. Två på taket, en nedanför stegen, en som pekade och en som mest "övervakade" det hela i hängmattan. *skrattar gott* och jag kan villigt erkänna att jag var skeptisk om de skulle lyckas...men de gav sig inte och nu är jag oändligt tacksam för det eftersom det regnar :-) Det hade varit liiite jobbigt annars! (men det hade gått det också- paraply och baljor!) Det är på något vis en charm i detta att det krävs så många människor till ett arbetsprojekt. Det är SÅ typiskt Indien och jag kan bara le :-)

En sak som diskuteras mycket här (som jag också nämnt många gånger i min blogg) är att det inte existerar någon sophämtning. drivor av sopor ligger på ödetomter och i vägkanterna. Första veckorna "såg" jag dom- sen slutar man att se. Man ser allt det vackra istället. Men NU har jag åter igen börjat se soporna. Anledningen heter turister. Det ligger mängder av godispapper, tomma ciggpaket och till å med en använd kondom (!) mitt på gatorna och i gränderna. Det har ökat markant i-och-med högsäsongen. Trist och högst irriterande! Jag menar, även om det inte finns sophantering så försöker ju de flesta ta hand om sina egna sopor på hotell, restauranger, affärer och hostels. Jag skulle ALDRIG bara "droppa" skräp bara för att det är skräpigt sen innan- tänk om alla tänkte så? *irriterad min* Jag undrar om de slänger lika vitt och brett efter sig hemma? Här hos oss sopsorterar vi. Matrester till djuren, plast, glas och metall hämtas av en man som drar en stor kärra gjord av cykelhjul (han får säkert några futtiga rupees i återvinningspant någonstans) och allt brännbart bränns. Så vi gör iallafall vad vi kan för att minska på soporna. Tyvärr så är sopbränningen vissa dagar bedrövlig. Plastdoften ligger tung och grå i luften. Värst var det under monsunens ständiga lågtryck.

Nu ska jag sluta filosofera för ikväll. Jag är trött och behöver sova. Natten har ju varit minst sagt strapatsrik ;-) Jag har städat undan allt damm och murbruk och takpanneflis och har hyfsat fint inne så det känns skönt att vakna imorgon bitti utan att behöva ta tag i DET problemet iallafall :-) I morgon tänkte jag vila. Jag behöver det. Läsa bok och "bara vara"

Hoppas du/ ni får en underbar kväll i Svedala och att ni inte fryser så mycket ;-) Jag är rörd och glad över att så otroligt många verkar följa min blogg....*tacksamhet* / Kram EwaMaria

Fredag 7 januari

****

...Sitter ute på altanen och myser. Regnet smattrar på altantaket och ett åskväder har precis dragit förbi. Det har varit en händelserik dag utan att jag har behövt befinna mig många meter från hemmets "lugna vrå". Ingen som inte har levt så här kan förstå de ordens "lugna vrå" starka betydelse. *L* Här händer oftast NÅGOT!

****

I natt åkte våra gäster hem. Oj vad det blev tomt! Matilda var jätteduktig att kliva upp och det blev ett ganska snabbt avsked eftersom bilen som skulle ta dem till flyget var här en halvtimme tidigare- vilket var bra. Då fick de inte så stressigt på flygplatsen hoppas jag.

Olivia klev yrvaket upp och kramade om Matilda innan de åkte. När jag hade vinkat av dem vid bilen och kom in igen så låg Olivia och grät. Hon var jätte ledsen över att Matilda nu skulle hem. De har umgåtts "dag å natt" nu i över två veckor. Men det har känts som maximalt fyra-fem dagar...tiden har rusat iväg! Jag misstänkte att det skulle bli väldigt ensamt för Olivia dagarna efter deras hemresa så jag hade sparat en del julklappar (från Nadine, mormor å morfar) så hon hade något att göra i dag och de närmaste dagarna. Det var populärt :-)

Hon har fått serietidningar, målarbok, ett spel "hänga gubbe" och ett helt USB-minne med filmer/ musik. Nu idag har vi spelat spel och sett film. Hon har själv pysslat och målat en hel del så dagen har flytit på. Plättar till middag var också populärt :-)

****

Tillbaka till morgonens händelser.

Jag tröstade Olivia och vi somnade tillslut om. Men vi hann bara sova ungefär två timmar så vaknade vi av ett öronbedövande brak! Både jag och Olivia nästan studsade upp i myggnätets tak! Inte bara vi vaknade av braket, även några av grannarna, bland annat Rita som ändå sovit med hörselkåpor!...Det visade sig vara ett stort palmblad som hade brakat ner i vårt tak. Ett stort och ett litet hål i taket i fotänden av sängen och intill toadörren. Flertalet av tegelpannorna hade splittrats och det låg tegel och murbruk överallt inne och ute. De mesta stora bitarna hade dock fångats upp av innertaket som är av vit halvgenomskinlig plast. Jag plockade undan de värst vassa tegelbitarna kring golvet och vi la oss och somnade om igen. Hål i taket är liksom ingen "stor grej" längre- det "bara händer" ibland...*L* Sist fick vi ju en kokosnöt genom altantaket :-) Det är som att vara mitt i ett inbördeskrig med naturen. Vi människor förlorar förr eller senare- även om vi försöker vara förutseende och förberedda.

****

Det är skönt att jag har så otroligt bra (och imponerande arbetssam) hyresvärdinna, vi kan skratta åt eländet tillsammans och ta det med en rejäl skopa humor! Så länge ingen skadas så är det ju bara att acceptera att så här är det att leva här. Ned rasande palmblad är vardagsmat här runt omkring och de är otroligt tunga och stora! Det går knappast att sitta på altanen en kväll och filosofera utan att höra braket någonstans i mörkret. Oftast utan hustak "ivägen" men ibland kraschar det någonstans och då tänker man "jaha, nya tegelpannor behövs där borta någonstans ikväll" Värre än så är det ju oftast inte.

****

Jag tänkte- åter igen- idag, på hur annorlunda livet är här, men hur otroligt lätt det ändå har varit för oss att acklimatisera oss. Idag när jag skulle köpa mjölk "på ICA nära"så var den (som vanligt) slut på förmiddagen (så jag kom hem med en vattenmelon istället) men på vägen hem slog jag följe en bit med en äldre herre som var ute och "rastade" sin ko så den fick beta i vägkanterna. En vit, fin och välskött ko. Här är den synen vardagsmat. Här rastar man kossor eller getter. Skulle jag se någon rasta en hund skulle jag bli förvånad! De få som har hund, har dem lösa på innergårdarna som "vakt", aldrig med sig på promenad.

****

Det gick inte att få hit en takläggare idag. Men några grannar (massagekillar) förbarmade sig över att lägga igen hålet i taket. Vår "gårdspojke" hade gjort ett tappert försök under förmiddagen med förödande resultat- han trampade igenom pannor och gjorde ytterligare ett rejält hål- ovanför toan. Massagekillarna och övriga inblandade kämpade tappert. Jag gick in och försökte att inte låtsas om att det rasade ner murbruk, sten och damm i huset. Som mest var de fem män inblandade för att lägga om några takplattor. Två på taket, en nedanför stegen, en som pekade och en som mest "övervakade" det hela i hängmattan. *skrattar gott* och jag kan villigt erkänna att jag var skeptisk om de skulle lyckas...men de gav sig inte och nu är jag oändligt tacksam för det eftersom det regnar :-) Det hade varit liiite jobbigt annars! (men det hade gått det också- paraply och baljor!) Det är på något vis en charm i detta att det krävs så många människor till ett arbetsprojekt. Det är SÅ typiskt Indien och jag kan bara le :-)

****

En sak som diskuteras mycket här (som jag också nämnt många gånger i min blogg) är att det inte existerar någon sophämtning. drivor av sopor ligger på ödetomter och i vägkanterna. Första veckorna "såg" jag dom- sen slutar man att se. Man ser allt det vackra istället. Men NU har jag åter igen börjat se soporna. Anledningen heter turister. Det ligger mängder av godispapper, tomma ciggpaket och till å med en använd kondom (!) mitt på gatorna och i gränderna. Det har ökat markant i-och-med högsäsongen. Trist och högst irriterande! Jag menar, även om det inte finns sophantering så försöker ju de flesta ta hand om sina egna sopor på hotell, restauranger, affärer och hostels. Jag skulle ALDRIG bara "droppa" skräp bara för att det är skräpigt sen innan- tänk om alla tänkte så? *irriterad min* Jag undrar om de slänger lika vitt och brett efter sig hemma? Här hos oss sopsorterar vi. Matrester till djuren, plast, glas och metall hämtas av en man som drar en stor kärra gjord av cykelhjul (han får säkert några futtiga rupees i återvinningspant någonstans) och allt brännbart bränns. Så vi gör iallafall vad vi kan för att minska på soporna. Tyvärr så är sopbränningen vissa dagar bedrövlig. Plastdoften ligger tung och grå i luften. Värst var det under monsunens ständiga lågtryck.

****

Nu ska jag sluta filosofera för ikväll. Jag är trött och behöver sova. Natten har ju varit minst sagt strapats rik ;-) Jag har städat undan allt damm och murbruk och takpanneflis, diskat och bäddat gäst sängen till soffa igen och har hyfsat fint inne så det känns skönt att vakna imorgon bitti utan att behöva ta tag i DE sakerna iallafall :-) I morgon tänkte jag vila. Jag behöver det. Läsa bok och "bara vara"

****

Hoppas du/ ni får en underbar kväll i Svedala och att ni inte fryser så mycket ;-) Jag är rörd och glad över att så otroligt många verkar följa min blogg....*tacksamhet* / Kram EwaMaria

****

PSSST...medan jag skrev detta inlägg så brakade ett palmblad ner någonstans i mörkret, men inte på vår tomt ;-)