Mitt Indien

Tisdag 4 januari Natt

...Klockan är halv två på natten. En omtumlande dag har det varit idag. En känslosam dag där mitt tålamod och min frustration har fått känna på den ena prövningen efter den andra.

Allt började med elefanten i förmiddags (som jag skrev i ett tidigare inlägg) och hela den situationen har gjort mig oerhört upprörd och jag har diskuterat det med flera av ina vänner här och gjort planer hur vi ska gå tillväga för att agera. Det blir definitivt aktion i ämnet för att elefanten ska få en dräglig tillvaro. Jag kommer INTE att ge mig i första taget kan jag lova!

När jag väl hade känslorna på plats och det var dags för middag så bestämde vi oss för att prova en restaurang där vi aldrig varit. Den hetar "Fiesta" och ligger på klippan precis vid infarten till den tibetanska gången (för den som är intresserad) Det är ett halvskabbigt men mysigt ställe på två plan och en fantastisk utsikt över havet och solnedgången. Tyvärr var utsikten det enda som var fantastiskt.

När vi kom upp på övervåningen och skulle sätta oss så var borden smuliga och med kvarlämnad disk trots att kvällen precis börjat. En mager och hålögd kypare i rasta-stil kom och sopade av ett bord och slängde till oss en bunt menyer (ca 10st) vi var fyra. Han hade ögon som knappnålar och verkade högre än ett hyreshus. Redan där hade vi behövt reagera och gå, men vi var hungriga och ville ge stället en chans. Vi beställde från den något diffusa och halvskabbiga menyn. De hade hemmagjord pasta och det lät ju spännande. Matilda ville ha friterad kyckling och ris. Vi beställde och allt verkade i sin ordning. Efter en halvtimme fick vi våra för-rätts-bröd och vårt vatten. Lite länge- men helt ok. Sen kom maten efter ytterligare 45 minuter, vilket är normal väntan. Matildas mat var fel. Det var stekt ris med kyckling. Ihopmixat- vilket hon inte tycker om. Vi påpekade snällt att det var fel- kyparen sa att han hade hört fel men frågade om det var ok, vi sa tt vi kan försöka se om hon gillar det. Det gjorde hon inte. Vi beställde in friterad kyckling, det vi beställt från början. I samma veva kom det ett svenskt gäng på ca 10 pers. De satte sig bakom oss och la sin beställnig. Skymningen föll och det blev väldigt mörkt. De "glömde" tända lampor och inga ljus på borden men hög Bob Marley musik. Vi orkade inte engagera oss utan satt och myste, det var väl värre för de andra sällskapet som skulle läsa menyer...Andra kyparen kom upp. Han var minst lika stenad som den första. Vi frågade hur länge maten skulle ta eftersom vi alla hade avslutat vår middag och Matilda väntade  på den friterade kycklingen. "Snart klart" fick vi till svar. Efter ytterligare en halvtimme var vi less att vänta, men det var "snart klart". Efter lite drygt en timmes väntan kom det in ett magert ynkligt kycklinglår! Segt och med cirka en matsked kött. DÅ blev jag faktiskt lite irriterad över att det blev fel IGEN och att kycklingen verkligen var en urusel bit utan kött. Jag bad kyparen komma in och visade honom den matsked kött vi rensat bort från benet och att det dessutom inte var "fried chicken" den här gången heller. Han sa att det VISST var friterat. Den var ju kokt i olja!! Ehhh....? Vi vågade inte låta Matilda äta den diffusa kycklingen och sa att vi inte ville varken ha den eller betala för den och vill få in notan. Matilda fick vara utan mat på den restaurangen. Notan kom- med alla rätter diffust specade. Kyparen ville helt plötsligt att vi skulle betala för hans misslyckanden eftersom felet plötsligt inte var hans utan vårt- och han var ÄNNU MER stenad än tidigare dessutom väldigt otrevlig. Jag vägrade betala för oätlig mat men sa att vi självklart skulle betala för den övriga (även om den inte var bra på långa vägar)...

Han kom med en ny "demonstrativt överklottrad" nota. Denna var reducerad men nu var han fruktansvärt påverkad och ilsken. Otrevlig till tusen och gjorde klart för oss att vi skulle vara tacksamma över att de gjort ny mat och att vi minsann hade ätit hälften av kycklingen (som vi inte ens rört en bit av bara försökt rensa de sega strimlorna) Då trodde jag att jag skulle baxna! Han började kalla oss saker- särskilt mig och då blev jag grinig. Johannq och barnen gick ner/ut. Notan slutade på 510 rupees och jag la 500 på bordet. Han gapade och skrek att han skulle ha 10 rupees till, men då blev det en principsak. Inte en spänn till ville jag betala trots att tio rupees motsvarar 1,50 kr. Då skrek han och kallade mig "you´rfucking  rich wite bitch" Jag höll på att smälla av!! En stenad snorunge gapar till en missnöjd kund om 10 rupees istället för att be om ursäkt! Jag blev "elak" och tyvärr sjönk jag ner på hans nivå för en sekund. Jag sa att " Im maby a white ritch bitch- but his not." FULT sagt men det bara slank ur mig efter hans gapande. Det svenska gänget hade nu väntat på sitt vatten och sin dryck i en timme. De ångrade djupt att de hade beställt...Jag undrar hur det gick för dem. JAG kommer då ALDRIG sätta min fot där igen. Sunkigt och fruktansvärt dålig service och ganska dålig mat. Jag förstår inte deras tänk. Hade det varit MIN restaurang skulle jag gjort allt för att kompensera en missnöjd kund- han bara gapade, skrek och kallade oss otrevligheter. Antagligen en oborstad attityd ihop med alldeles för mycket Cannabis... Jag lämnade iallafall resturangen och sa att om han vill ha sina 10 rupiee så får han väl tillkalla polis... De andra svenska gänget ville också gå märkte jag och de sa att de hade sett folk lämna restaurangen utan att beställa. Det verkar vara en restaurang som inte har så mycket folk, vilket jag verkligen kan förstå.

Det finns något jag måste lära mig av detta. Även om vi kunde skratta åt eländet när vi gick ut så blev jag verkligen irriterad över hur han betedde sig, särskilt inför barnen. Nu ser jag mest humorn i hans uppträdande. Mina grannar skrattade gott när jag berättade och sa med glimten i ögat att jag kanske behöver få bli arg ibland ;-) Antagligen hade hela dagen sin beskärda del. En ilsken kypare har normalt sett ingen större inverkan på mitt humör- men tillsammans med elefanthistorien på förmiddagen så brände jag några proppar.

I dag, onsdag är lugnet återställt. Men jag ska fortsätta att besvära managern på "The Preeth" beträffande elefanten. Dock inte i affekt utan jag ska försöka föra en diskussion med honom om vikten att kanske vara frontfigur i en förändring och att det skulle gynna deras anseende för oss västerlänningar. Kanske lyssnar han, kanske inte,men då försöker jag ju iallafall...

Igårkväll var en väldigt känslosam kväll när vi väl var hemma efter vår misslyckade middag på "Fiesta". Jag och Johanna satt uppe och pratade till sena natten om livets allvar och djup. Jag pratade dessutom med en väldigt ledsen väninna över Skype. Jag önskade djupt att jag skulle ha kunnat vara där hos henne och tröstat. Hon hade behövt det- men nu är jag här och kan bara finnas i telefon, dock bättre än inget. Jag har köpt både hörlurar och förlängningssladd/ antenn till min USB sticka för att få Skype att fungera skapligt, men det är fortfarande mycket svajjigt, klipper, återkopplar och har ofta långa fördröjda robotröster. Skype fungerar endast i undantagsfall och skapligt på restauranger med ADSL oftast får jag bara ett rött utropstecken här hemma  trots mina ansträngningar till att försöka förstärka signalen- men skriva meddelanden där går det oftast, och prata robotspråk när längtan blir för stor efter flickorna och närmaste vännerna... Kärlek och längtan överbryggar det mesta av teknikens trassel och det är jag tacksam för :-)  Jag trodde att tekniken skulle fungera bättre här, men nu har jag vant mig att den inte gör det och klarar mig bra ändå :-) Den trassliga tekniken har lärt mig mycket beträffande vilka som står mig nära och vilka som inte gör det, och det är jag tacksam för. Min resa hit till Indialand har fått mig att inse vad som är värt något och vad som inte är värt att lägga ner energi på. Livet är ett ständigt växande om vi bara vågar se positivt på tillvaron och framförallt se framåt.

Jag älskar er mina goa vänner och det är underbart att ni inte tvivlar på det :-) <3  Tack för att ni delar med er av er vardag och era tankar på så många olika sätt. Jag känner mig närvarande även om jag har "dragit dit pepparn växer" 1000 mil bort :-)

Detta inlägg blev för både gårdagskvällen och denna förmiddag, eftersom jag inte hade någon uppkoppling i natt för att publicera det sista.....<3

Ta hand om er och tack för att ni finns i mitt liv, jag är otroligt glad över att få vara delaktig i så mycket intressant <3 *Med Kärlek* / EwaMaria

Tisdag 4 januari Natt

****

...Klockan är halv två på natten mot onsdag. En omtumlande dag har det varit idag. En känslosam dag där mitt tålamod och min frustration har fått känna på den ena prövningen efter den andra.

Allt började med elefanten i förmiddags (som jag skrev i ett tidigare inlägg) och hela den situationen har gjort mig ledsen och upprörd och jag har diskuterat det med flera av mina vänner här och gjort planer hur vi ska gå tillväga för att agera klokt. Det blir definitivt aktion i ämnet för att elefanten ska få en dräglig tillvaro. Jag kommer INTE att ge mig i första taget kan jag lova, MEN jag måste vara medveten om att jag kan inte göra annat än försöka mitt bästa...

****

När jag väl hade känslorna på plats och det var dags för middag så bestämde vi oss för att prova en restaurang där vi aldrig varit. Den hetar "Fiesta" och ligger på klippan precis vid infarten till den tibetanska gången (för den som är intresserad) Det är ett halvskabbigt men mysigt ställe på två plan och en fantastisk utsikt över havet och solnedgången. Tyvärr var utsikten det enda som var fantastiskt.

****

När vi kom upp på övervåningen och skulle sätta oss så var borden smuliga och med kvarlämnad disk trots att kvällen precis börjat. En mager och hålögd kypare i rasta-stil kom och sopade av ett bord och slängde till oss en bunt menyer (ca 10st) vi var fyra. Han hade ögon som knappnålar och verkade högre än ett hyreshus. Redan där hade vi behövt reagera och gå, men vi var hungriga och ville ge stället en chans. Vi beställde från den något diffusa och halvskabbiga menyn. De hade hemmagjord pasta och det lät ju spännande. Matilda ville ha friterad kyckling och ris. Vi beställde och allt verkade i sin ordning.

****

Efter en halvtimme fick vi våra för-rätts-bröd och vårt vatten. Lite länge- men helt ok. Sen kom maten efter ytterligare 45 minuter, vilket är normal väntan. Matildas mat var fel. Det var stekt ris med kyckling. Ihopmixat- vilket hon inte tycker om. Vi påpekade snällt att det var fel- kyparen sa att han hade hört fel men frågade om det var ok, vi sa att vi kan försöka se om hon gillar det. Det gjorde hon inte. Vi beställde in friterad kyckling, det vi beställt från början. I samma veva kom det ett svenskt gäng på ca 10 pers. De satte sig bakom oss och la sin beställnig. Skymningen föll och det blev väldigt mörkt. De "glömde" tända lampor och inga ljus på borden men hög Bob Marley musik. Vi orkade inte engagera oss utan satt och myste, det var väl värre för de andra sällskapet som skulle läsa menyer..

****

Andra kyparen kom upp. Han var minst lika stenad som den första. Vi frågade hur länge maten skulle ta eftersom vi alla hade avslutat vår middag och Matilda väntade  på den friterade kycklingen. "Snart klart" fick vi till svar. Efter ytterligare en halvtimme var vi less att vänta, men det var "snart klart". Efter lite drygt en timmes väntan kom det in ett magert ynkligt kycklinglår! Segt och med cirka en matsked kött. DÅ blev jag faktiskt lite irriterad över att det blev fel IGEN och att kycklingen verkligen var en urusel bit utan kött. Jag bad kyparen komma in och visade honom den matsked kött vi rensat bort från benet och att det dessutom inte var "fried chicken" den här gången heller. Han sa att det VISST var friterat. Den var ju kokt i olja!! Ehhh....?

****

Vi vågade inte låta Matilda äta den diffusa kycklingen och sa att vi inte ville varken ha den eller betala för den och vill få in notan. Matilda fick vara utan mat på den restaurangen. Notan kom- med alla rätter diffust specade. Kyparen ville helt plötsligt att vi skulle betala för hans misslyckanden eftersom felet plötsligt inte var hans utan vårt- och han var ÄNNU MER stenad än tidigare dessutom väldigt otrevlig. Jag vägrade betala för oätlig mat men sa att vi självklart skulle betala för den övriga (även om den inte var bra på långa vägar)...

****

Han kom med en ny "demonstrativt överklottrad" nota. Denna var reducerad men nu var han fruktansvärt påverkad och ilsken. Otrevlig till tusen och gjorde klart för oss att vi skulle vara tacksamma över att de gjort ny mat och att vi minsann hade ätit hälften av kycklingen (som vi inte ens rört en bit av bara försökt rensa de sega strimlorna) Då trodde jag att jag skulle baxna! Han började kalla oss saker- särskilt mig och då blev jag grinig. Johanna och barnen gick ner/ut. Notan slutade på 510 rupees och jag la 500 på bordet. Han gapade och skrek att han skulle ha 10 rupees till, men då blev det en principsak. Inte en spänn till ville jag betala trots att tio rupees motsvarar 1,50 kr. Då skrek han och kallade mig "you´r  fucking  rich wite bitch" Jag höll på att smälla av!! En stenad snorunge gapar till en missnöjd kund om 10 rupees istället för att be om ursäkt! Jag blev "elak" och tyvärr sjönk jag ner på hans nivå för en sekund. Jag sa att " Im maby a white ritch bitch- but you´r not." FULT sagt men det bara slank ur mig efter hans gapande. Det svenska gänget hade nu väntat på sitt vatten och sin dryck i en timme. De ångrade djupt att de hade beställt...Jag undrar hur det gick för dem. JAG kommer då ALDRIG sätta min fot där igen. Sunkigt och fruktansvärt dålig service och ganska dålig mat. Jag förstår inte deras tänk. Hade det varit MIN restaurang skulle jag gjort allt för att kompensera en missnöjd kund- han bara gapade, skrek och kallade oss otrevligheter. Antagligen en oborstad attityd ihop med alldeles för mycket Cannabis... Jag lämnade iallafall resturangen och sa att om han vill ha sina 10 rupiee så får han väl tillkalla polis... De andra svenska gänget ville också gå märkte jag och de sa att de hade sett folk lämna restaurangen utan att beställa. Det verkar vara en restaurang som inte har så mycket folk, vilket jag verkligen kan förstå.

****

Det finns något jag måste lära mig av detta. Även om vi kunde skratta åt eländet när vi gick ut så blev jag verkligen irriterad över hur han betedde sig, särskilt inför barnen. Nu ser jag mest humorn i hans uppträdande. Mina grannar skrattade gott när jag berättade och de sa med glimten i ögat att jag kanske behöver få bli arg ibland ;-) Antagligen hade hela dagen sin beskärda del. En ilsken kypare har normalt sett ingen större inverkan på mitt humör- men tillsammans med elefanthistorien på förmiddagen så brände jag några proppar.

****

I dag, onsdag är lugnet återställt. Men jag ska fortsätta att besvära managern på "The Preeth" beträffande elefanten. Dock inte i affekt utan jag ska försöka föra en diskussion med honom om vikten att kanske vara frontfigur i en förändring och att det skulle gynna deras anseende för oss västerlänningar. Kanske lyssnar han, kanske inte,men då försöker jag ju iallafall...

****

Igårkväll var en väldigt känslosam kväll när vi väl var hemma efter vår misslyckade middag på "Fiesta". Jag och Johanna satt uppe och pratade till sena natten om livets allvar och djup. Jag pratade dessutom med en väldigt ledsen väninna över Skype. Jag önskade djupt att jag skulle ha kunnat vara där hos henne och tröstat. Hon hade behövt det- men nu är jag här och kan bara finnas i telefon eller på Skype, dock bättre än inget.

****

Jag har köpt både hörlurar och förlängningssladd/ antenn till min USB sticka för att få Skype att fungera skapligt, men det är fortfarande mycket svajjigt, klipper, återkopplar och har ofta långa fördröjda robotröster. Skype fungerar endast i undantagsfall och skapligt på restauranger med ADSL oftast får jag bara ett rött utropstecken här hemma  trots mina ansträngningar till att försöka förstärka signalen- men skriva meddelanden där går det oftast, och prata robotspråk när längtan blir för stor efter flickorna och närmaste vännerna... Kärlek och längtan överbryggar det mesta av teknikens trassel och det är jag tacksam för :-)

****

Jag trodde att tekniken skulle fungera bättre här, men nu har jag vant mig att den inte gör det och klarar mig bra ändå :-) Den trassliga tekniken har lärt mig mycket beträffande vilka som står mig nära och vilka som inte gör det, och det är jag tacksam för. Min resa hit till Indialand har fått mig att inse vad som är värt något och vad som inte är värt att lägga ner energi på. Livet är ett ständigt växande om vi bara vågar se positivt på tillvaron och framförallt se framåt.

****

Jag älskar er mina goa vänner och det är underbart att ni inte tvivlar på det :-) <3  Tack för att ni delar med er av er vardag och era tankar på så många olika sätt. Jag känner mig närvarande även om jag har "dragit dit pepparn växer" 1000 mil bort :-)

Detta inlägg blev för både gårdagskvällen och denna förmiddag, eftersom jag inte hade någon uppkoppling i natt för att publicera det sista.....<3

Ta hand om er och tack för att ni finns i mitt liv, jag är otroligt glad över att få vara delaktig i så mycket intressant <3 *Med Kärlek* / EwaMaria