Mitt Indien

En trött dag i dag också.

Natten har ändå varit skaplig. Det hinduiska templet har spelat musik och predikat hela natten och de kommer att hålla på hela dagen i dag också. Sista dagen på den veckolånga tempelfestivalen. Den stora avslutningen är i eftermiddag. Jag har sovit utan öronproppar och faktiskt inte störts så mycket.

Just nu har de musikuppträdande på scenen intill templet med härliga indiska rytmer och jag kan inte säga annat än att jag njuter av deras inhemska musik. Men jag är glad över att jag inte bor närmare templet än så här. (5 minuters promenad)  Jag hör musiken men störs inte av den höga volymen som är vid själva templet. I natt har jag snarare sovit gott till bönerna och musiken. Jag har svårare för de muslimska böneuppropen än de hinduiska. I det muslimska bönetornet är det jobbiga rabblanden av en man och en kvinna, var av kvinnan har en väldigt gäll röst. Tack å lov ligger det långt från oss och hörs bara ibland.

Ja, jag kommer att sakna alla ljuden här. Som jag skrev innan. Jag kommer att sakna musiken från det hinduiska templet, jag kommer att sakna den granne i fjärran som försöker lära sig spela tramp-orgel (oh when the saints)  (!) och sorlet och skratten som kommer med kvällsbrisen och dansar i luften om kvällarna. Jag kommer att sakna mycket. MEN jag längtar framförallt till den rena luften hemma utan den ständiga sopbränningen som tar kål på vilken frisk lunga som helst här...

När jag kommer hem så börjar vardagen. Men den vardagen ska se annorlunda ut än den jag lämnade. Den kommer att ha helt andra värderingar och grunder. Helt andra rutiner och prioriteringar. Det kommer att vara MIN vardag. Mina egna rutiner. Jag behöver få skapa mig en tillvaro som fungerar även i praktiken. För det är just det där "fungera i praktiken" som inte har fungerat alls. Allt fungerar i teorin, men inget fungerar i praktiken.

Jag behöver förenkla mycket. Lägga min ork på prioriterade saker som JAG har som prio. Jag behöver se till mina egna behov snarare än till alla andras. Min vardag har jag  ju redan förenklat  mycket rent praktiskt, men jag tänker förenkla den ytterligare. Att göra mig av med en massa materiella ting är en del av detta. Jag behöver inte mer ägodelar än det som behövs för att vardagen ska fungera. Och här har jag lärt mig hur oerhört lite man egentligen behöver. Jag har hellre ett enklare hem med mindre städning än ett stort flådigt hus med många rum som behöver hållas efter och som skapar tom plånbok. Ett litet hus med en liten trädgård i ett varmt land är nog den optimala drömmen för mig. Ett ställe, dit jag kan resa när jag vill och kanske hyra ut under den del av året som jag inte är där. Drömmar är till för att förverkligas, men det måste få ta den tid det tar. Ingenting blir bra om man förhastar sina beslut. Jag har även lärt mig att drömmar kan ändras väldigt fort, både till det positiva och det negativa. Men alla förändringar tror jag i slutänden är till det bättre. Saker som inte blir av byts ut till ett bättre alternativ om vi har tålamodet och insikten till att vänta. Att vänta in sitt liv är lika viktigt som att våga vänta in den rätte livskamraten. Jag känner i dag ett stort inre lugn och jag har kommit till den punkten i livet där jag har insett att kärlek och tvåsamhet för mig innebär så mycket annat än vad jag hittills har haft i mina relationer. Jag förstår och har förlåtit mig själv för att jag har valt att stanna i relationer som har varit allt annat än bra , eftersom jag har trott att jag inte har varit värd något bättre. Jag har idag insett att jag istället är värd så oändligt mycket MER än vad jag tillåtit mig att ha. Kärlek är något vackert inte krävande, kvävande eller ett ständigt ifrågasättande. Då är man inte rätt för varandra helt enkelt. Jag hoppas att en dag finna rätt livskamrat. En man som får mitt hjärta att svämma över bara jag tänker på honom. Kanske finner jag det- kanske inte- allt beror på vad livet har i sitt sköte för mig. Just nu så känner jag en harmoni i att leva själv men vem vet hur det känns i morgon? Imorgon är en annan dag och livet är fyllt med möjligheter bara vi vågar se dem...*L*

Nu ska jag ta tag i den här dagen. Halva har redan gått och jag har inte gjort ett endaste dyft annat än suttit och skrivit och läst i stolen på altanen. Skinkorna börjar kännas lite avdomnade och magen kurrar. Olivia har fått tillåtelse att spela DS men nu hör jag att hon sitter och pysslar på golvet och sjunger. Hennes mage behöver mat, likaså min. Det är svårt att äta ordentlig lunch i värmen men nu är klockan närmare två så det är inte lika hett. Jag ska gå till affären och se om de har fått in dagens mjölkleverans och så ska jag steka plättar till mig och Ollis. En lagom lunch. I kväll får det bli middag ute på restaurang, eller så beställer jag hem mat därifrån. Det är otroligt befriande att SLIPPA laga mat i värmen om man inte vill...

Önskar er alla en underbar dag.

20 februari

****

En trött dag i dag också.

Natten har ändå varit skaplig. Det hinduiska templet har spelat musik och predikat hela natten och de kommer att hålla på hela dagen i dag också. Sista dagen på den veckolånga tempelfestivalen. Den stora avslutningen är i eftermiddag. Jag har sovit utan öronproppar och faktiskt inte störts så mycket.

Just nu har de musikuppträdande på scenen intill templet med härliga indiska rytmer och jag kan inte säga annat än att jag njuter av deras inhemska musik. Men jag är glad över att jag inte bor närmare templet än så här. (5 minuters promenad)  Jag hör musiken men störs inte av den höga volymen som är vid själva templet. I natt har jag snarare sovit gott till bönerna och musiken. Jag har svårare för de muslimska böneuppropen än de hinduiska. I det muslimska bönetornet är det jobbiga rabblanden av en man och en kvinna, var av kvinnan har en väldigt gäll röst. Tack å lov ligger det långt från oss och hörs bara ibland.

****

Ja, jag kommer att sakna alla ljuden här, som jag skrev i ett tidigare inlägg. Jag kommer att sakna musiken från det hinduiska templet, jag kommer att sakna den granne i fjärran som försöker lära sig spela tramp-orgel (oh when the saints)  (!) och sorlet och skratten som kommer med kvällsbrisen och dansar i luften om kvällarna. Jag kommer att sakna mycket. MEN jag längtar framförallt till den rena luften hemma utan den ständiga sopbränningen som tar kål på vilken frisk lunga som helst här...

****

När jag kommer hem så börjar vardagen. Men den vardagen ska se annorlunda ut än den jag lämnade. Den kommer att ha helt andra värderingar och grunder. Helt andra rutiner och prioriteringar.

Det kommer att vara MIN vardag.

Mina egna rutiner.

Jag behöver få skapa mig en tillvaro som fungerar även i praktiken. För det är just det där "fungera i praktiken" som inte har fungerat alls. Allt fungerar i teorin, men inget fungerar i praktiken.

Jag behöver förenkla mycket. Lägga min ork på prioriterade saker som JAG har som prio. Jag behöver se till mina egna behov snarare än till alla andras. Min vardag har jag  ju redan förenklat  mycket rent praktiskt, men jag tänker förenkla den ytterligare.

****

Att göra mig av med en massa materiella ting är en del av detta. Jag behöver inte mer ägodelar än det som behövs för att vardagen ska fungera. Och här har jag lärt mig hur oerhört lite man egentligen behöver. Jag har hellre ett enklare hem med mindre städning än ett stort flådigt hus med många rum som behöver hållas efter och som skapar tom plånbok. Ett litet hus med en liten trädgård i ett varmt land är nog den optimala drömmen för mig. Ett ställe, dit jag kan resa när jag vill och kanske hyra ut under den del av året som jag inte är där. Drömmar är till för att förverkligas, men det måste få ta den tid det tar. Ingenting blir bra om man förhastar sina beslut. Jag har även lärt mig att drömmar kan ändras väldigt fort, både till det positiva och det negativa.

****

Men alla förändringar tror jag i slutänden är till det bättre. Saker som inte blir av byts ut till ett bättre alternativ om vi har tålamodet och insikten till att vänta. Att vänta in sitt liv är lika viktigt som att våga vänta in den rätte livskamraten. Jag känner i dag ett stort inre lugn och jag har kommit till den punkten i livet där jag har insett att kärlek och tvåsamhet för mig innebär så mycket annat än vad jag hittills har haft i mina relationer. Jag förstår och har förlåtit mig själv för att jag har valt att stanna i relationer som har varit allt annat än bra , eftersom jag har trott att jag inte har varit värd något bättre. Jag har idag insett att jag istället är värd så oändligt mycket MER än vad jag tillåtit mig att ha. Kärlek är något vackert inte krävande, kvävande eller ett ständigt ifrågasättande. Då är man inte rätt för varandra helt enkelt. Jag hoppas att en dag finna rätt livskamrat. En man som får mitt hjärta att svämma över bara jag tänker på honom. Kanske finner jag det- kanske inte- allt beror på vad livet har i sitt sköte för mig. Just nu så känner jag en harmoni i att leva själv men vem vet hur det känns i morgon? Imorgon är en annan dag och livet är fyllt med möjligheter bara vi vågar se dem...*L*

****

Nu ska jag ta tag i den här dagen. Halva har redan gått och jag har inte gjort ett endaste dyft annat än suttit och skrivit och läst i stolen på altanen. Skinkorna börjar kännas lite avdomnade och magen kurrar. Olivia har fått tillåtelse att spela DS men nu hör jag att hon sitter och pysslar på golvet och sjunger. Hennes mage behöver mat, likaså min. Det är svårt att äta ordentlig lunch i värmen men nu är klockan närmare två så det är inte lika hett. Jag ska gå till affären och se om de har fått in dagens mjölkleverans och så ska jag steka plättar till mig och Ollis. En lagom lunch. I kväll får det bli middag ute på restaurang, eller så beställer jag hem mat därifrån. Det är otroligt befriande att SLIPPA laga mat i värmen om man inte vill...

****

Önskar er alla en underbar dag.

och

glöm inte bort;

Livet är det som pågår medan du är upptagen med att planera framtiden...

Med kärlek

ewamaria