Mitt Indien

1/12 onsdag 09.30

GRATTIS PAPPA PÅ 90-års DAGEN....HURRA HURRA HURRA HURRAAAA :-)

****

Vi höll på att försova oss i morse. Vi vaknade 5 minuter innan Olivias rickshaw till skolan var här. Jag snozzade alldeles för länge på larmet och stängde tillslut av det...:-( Nu hann hon inte äta frukost och det känns inget kul. Även om det är tidig lunch så är det mot mina "principer" att skicka ungen till skolan med tom mage. Nåja, nu blev det som det blev...

Igår var vi och åt på en väldigt mysig och ganska enkel vegetarisk restaurang jag, Olivia och en av "grannarna" Monika. Otroligt god mat! Det fanns väldigt mycket att välja på och vi beställde in fem olika rätter (på två personer) bara för att få smaka lite olika. Ljuvlig mat måste jag säga! Här i Indien är det lätt att klara sig utan kött. Vegetariskt ibland och mycket fisk står iallafall på MIN meny.

Monika har haft höjden av otur OCH tur på samma gång. En stor kokosnöt har ramlat ner i hennes toalett-tak och har slagit sönder flera tegelpannor OCH innertaket. Nöten hamnade på toalettstolen. En otrolig tur att hon inte var hemma (satt på toa). Inatt har det dessutom regnat så det har regnat in genom hålet i taket. Men turligt nog så kunde hon sova i Ulrikas rum som är i andra änden av det huset och slapp sova i eländet. Annars hade hon självklart fått plats inne hos oss i vår extrasäng. I dag ska takläggaren komma och laga taket. Jag har tur som inte har några direkt "hotande" palmer ovanför mitt hus. Fallande kokosnötter är verkligen ett stort problem för de flesta husägare här eftersom de orsakar stor skada på byggnaderna trots nät och andra "säkerhetsanordningar". Det enda rätta är att skicka upp en plockare som hugger ner nötterna. Nötplockarna har bråda tider och det finns inte hur många som helst som är skickliga och våghalsiga nog att klättre upp i de enormt höga palmerna utan säkerhetsanordningar för att hugga ner nötterna. Att uppfinna någon typ av anordning eller säkerhet för denna typ av verksamhet skulle vara en luckurativ marknad.

Vi shoppade en klänning till Olivia igår hos Sangita och hennes mamma Susy. De är en helt underbar familj som jag verkligen tycker om. De har en liten klädbutik i en gränd. Jag köper det mesta som vi behöver där. Igår fick Olivia en klänning hon viljat ha, samt några fotlänkar. Sangita gav henne några armringar, ett halsband och ett litet smycke i pannan ;-) Hon kände sig sååå fin när vi åt middag sötungen! Jag har mejlat min underbara väninna Johanna som kommer hit med sin dotter Matilda och firar jul med oss. Jag har bett henne kolla efter pannlampor till denna härliga familj. Sangita är 14år och har fyra småsyskon. De är utan ström hemma och barnen studerar i ljuset av stearinljus. Pannlampor finns inte här. Det vore kul att få ge familjen några för att förenkla tillvaron. Sangita frågade efter barnjeans till sin lillasyster. Om vi visste av några urvuxna jeans från väst så skulle lillasyster bli jätteglad. Hon är 11 år men liten, jag tror att hon har ungefär storlek 140cl. Jag ska be Nadine titta i gömmorna efter ett par jeans. Jag tror att Olivia har några som är lagom långa, med tuffa cerise sömmar. De är lite väl smala i benen för henne. Sangitas syster är mycket smalare byggd än Olivia- trots att jag tycker Olivia är ett riktigt benrangel ;-) Sangita arbetar i butiken från tidiga morgon till sena kvällen. 14år gammal är hon redan för länge sedan "vuxen". Hon är otroligt vacker och trevlig. Språkbegåvad och jag har lärt henne några svenska fraser som hon direkt mindes. Men hon går inte i skolan. Hon behövs i butiken. Ett sorgligt vardagsbekymmer här. Barnen behövs för försörjningen och deras skolgång blir eftersatt. Sangita är så oerhört intelligent att hon skulle behöva få chansen till en ordentlig utbildning. Men den chansen finns inte för henne. Hon har ett ansvar gentemot familjen som hon sköter med bravur. Sorgligt men vardagligt och väldigt vanligt. Främst för kvinnorna i Indien.

Nu ska koka mig några nya ägg till frukost. De jag kokade igår gav jag till vildkatterna som sökte skydd på min altan i regnet. "Måns" och hans söta men blyga flickvän "Indi".

Hunden "Sayeh" är inte här lika ofta längre. Hon har nog funnit mat på ytterligare ett ställe. Hon är inte lika mager  och när hon hälsar på är svansen glad :-) En fin och snäll hund som förtjänar en chans i livet, jag är glad att hon fått en. :-)

Hoppas ni alla får en underbar dag  / *Kärlek och omtanke*

1/12 onsdag 09.30

****

****

Vi höll på att försova oss i morse. Vi vaknade 5 minuter innan Olivias rickshaw till skolan var här. Jag snozzade alldeles för länge på larmet och stängde tillslut av det...:-( Nu hann hon inte äta frukost och det känns inget kul. Även om det är tidig lunch så är det mot mina "principer" att skicka ungen till skolan med tom mage. Nåja, nu blev det som det blev...

****

Igår var vi och åt på en väldigt mysig och ganska enkel vegetarisk restaurang jag, Olivia och en av "grannarna" Monika. Otroligt god mat! Det fanns väldigt mycket att välja på och vi beställde in fem olika rätter (på två personer) bara för att få smaka lite olika. Ljuvlig mat måste jag säga! Här i Indien är det lätt att klara sig utan kött. Vegetariskt ibland och mycket fisk står iallafall på MIN meny.

****

Monika har haft höjden av otur OCH tur på samma gång. En stor kokosnöt har ramlat ner i hennes toalett-tak och har slagit sönder flera tegelpannor OCH innertaket. Nöten hamnade på toalettstolen. En otrolig tur att hon inte var hemma (satt på toa). Inatt har det dessutom regnat så det har regnat in genom hålet i taket. Men turligt nog så kunde hon sova i Ulrikas rum som är i andra änden av det huset och slapp sova i eländet. Annars hade hon självklart fått plats inne hos oss i vår extrasäng.

****

I dag ska takläggaren komma och laga taket. Jag har tur som inte har några direkt "hotande" palmer ovanför mitt hus. Fallande kokosnötter är verkligen ett stort problem för de flesta husägare här eftersom de orsakar stor skada på byggnaderna trots nät och andra "säkerhetsanordningar". Det enda rätta är att skicka upp en plockare som hugger ner nötterna. Nötplockarna har bråda tider och det finns inte hur många som helst som är skickliga och våghalsiga nog att klättre upp i de enormt höga palmerna utan säkerhetsanordningar för att hugga ner nötterna. Att uppfinna någon typ av anordning eller säkerhet för denna typ av verksamhet skulle vara en luckurativ marknad.

****

Vi shoppade en klänning till Olivia igår hos Sangita och hennes mamma Susy. De är en helt underbar familj som jag verkligen tycker om. De har en liten klädbutik i en gränd. Jag köper det mesta som vi behöver där. Igår fick Olivia en klänning hon viljat ha, samt några fotlänkar. Sangita gav henne några armringar, ett halsband och ett litet smycke i pannan ;-) Hon kände sig sååå fin när vi åt middag sötungen! Jag har mejlat min underbara väninna Johanna som kommer hit med sin dotter Matilda och firar jul med oss. Jag har bett henne kolla efter pannlampor till denna härliga familj. Sangita är 14år och har fyra småsyskon. De är utan ström hemma och barnen studerar i ljuset av stearinljus. Pannlampor finns inte här. Det vore kul att få ge familjen några för att förenkla tillvaron. Sangita frågade efter barnjeans till sin lillasyster. Om vi visste av några urvuxna jeans från väst så skulle lillasyster bli jätteglad. Hon är 11 år men liten, jag tror att hon har ungefär storlek 140cl. Jag ska be Nadine titta i gömmorna efter ett par jeans. Jag tror att Olivia har några som är lagom långa, med tuffa cerise sömmar. De är lite väl smala i benen för henne. Sangitas syster är mycket smalare byggd än Olivia- trots att jag tycker Olivia är ett riktigt benrangel ;-)

****

Sangita arbetar i butiken från tidiga morgon till sena kvällen. 14år gammal är hon redan för länge sedan "vuxen". Hon är otroligt vacker och trevlig. Språkbegåvad och jag har lärt henne några svenska fraser som hon direkt mindes. Men hon går inte i skolan. Hon behövs i butiken. Ett sorgligt vardagsbekymmer här. Barnen behövs för försörjningen och deras skolgång blir eftersatt. Sangita är så oerhört intelligent att hon skulle behöva få chansen till en ordentlig utbildning. Men den chansen finns inte för henne. Hon har ett ansvar gentemot familjen som hon sköter med bravur. Sorgligt men vardagligt och väldigt vanligt. Främst för kvinnorna i Indien.

****

Nu ska koka mig några nya ägg till frukost. De jag kokade igår gav jag till vildkatterna som sökte skydd på min altan i regnet. "Måns" och hans söta men blyga flickvän "Indi".

Hunden "Sayeh" är inte här lika ofta längre. Hon har nog funnit mat på ytterligare ett ställe. Hon är inte lika mager  och när hon hälsar på är svansen glad :-) En fin och snäll hund som förtjänar en chans i livet, jag är glad att hon fått en. :-)

****