Mitt Indien

Nyårsafton.

Annorlunda nyårsfirande. Värme, lugn och harmoni.

Pysslar med lite vardagssysslor och njuter av stillheten. Egentligen hade jag behövt åka in till Varkala och handla lite men med tanke på att det är nyår och tydligen ett par hundra tusen pilgrimer här nu, så tror jag att jag hellre sitter under min korkek och filosoferar. Den indiska "heliga" stranden är invarderad av gulklädda indier som ska ta heliga bad i havet samtidigt som en del av dem sprider aska av sina avlidna i havet. I kväll lär det vara invasion av indier på klippan så vi får se om vi kommer att fira nyår där eller hemma i lugnet. Tågstationen är tydligen överbelamrad av indier som övernattar där som packade sillar. Den årliga tempelfestivalen går av stapeln även om Dalai Lama inte infann sig till invigningen. Om jag får välja att åka dit och trängas eller att befinna mig här hemma på altanen i lugnet- så är inte valet svårt. Jag är fortfarande trött efter resan till Trivandrum.

Igår firade vi Matilda på ABBA restaurang. Johanna hade beställt en kladdkaka med glass av bagaren och den bars in efter middagen med gnistrande tomtebloss. Matilda fick öppna presenter och fick ett litet överraskningsparty och jag tror hennes ögon gnistrade mer än tomteblossen. Trits att det blev en betydligt enklare tillställning än vad ett "normalt" svenskt barnkalas innebär- så tror jag att hennes födelsedag blev minnesvärd. Det är inte alltid det stora och dyra barnen minns utan snarare det fina i det lilla och enkla...

Johanna har shoppat en del under sin vistelse här. Både kläder, smycken, kryddor, kuddfodral, väska och några indiska lampor. Priserna är så otroligt låga- ändå är  Kerala relativt dyrt jämförelsevis med många andra ställen eftersom hyror och markpriser är höga här. När vi var i Trivandrum var det mest barnen som shoppade. Klänningar i mer västerländsk tuff stil som de vill ha på sig varje dag. De ser ut som två pastellfärgade karameller *L*

Jag har shoppat oerhört lite under mina månader här. Mina pengar går mest till mat och vardagssysslor. Likaså har vi inte varit på några turist-attraktioner eller turer. Vi har snarare acklimatiserat oss väldigt bra till en lugn och stilla vardaslunk. Jag behöver stillheten och lugnet. Det kostar för mycket ork att trängas och besöka turistattraktioner. Att sitta i stolen på altanen och filosofera är hundra gånger mer värt än att trängas på en liten yta med andra turister. Visst vill jag se lite medan jag är här, men jag tänker lägga mina rutter efter avslutad högsäsong. I mars och framåt, är det så väldigt varmt här att det kan vara läge att röra på sig till andra delar av Indien. Gärna upp i bergen där det är svalare än här vid kusten. Jag funderar just nu på om vi ska boka en resa till Sri Lanka i februari eller om jag istället ska åka upp till Mumbai och tillbringa några dagar där. Kanske blir Sri lanka inte årets utflykt ändå, det finns så otroligt mycket att upptäcka inom Indiens gränser.

Jag har funderat mycket. Försöker att optimalt leva i nuet men samtidigt fundera på vad jag vill göra i framtiden. I höstas så hade jag ganska klara planer på hur min framtid skulle se ut, men nu har vägen ändrats. Det betyder inte att framtiden kommer att bli sämre, snarare ser den bara mer diffus ut. Allt lutar åt att jag funderar på att flytta från Kalix. Jag känner allt mer att jag har gjort mitt där. Dags att röra på sig igen. Frågan är vart och hur. Om jag ska fortsätta att resa till Indien under vintrarna så kanske det är bäst att stanna kvar i Kalix eftersom jag älskar somrarna och det enkla livet i stugan vid älven. Men om jag ska fortsätta att resa till Indien vill jag ha ett fast projekt här att komma tillbaka till. Skulle jag orka och ha råd, så skulle jag definitivt starta igång en kvinnoby eller något annat som skulle kunna generera arbete för fattiga/ kastlösa/ ensamstående kvinnor. Vore fantastiskt att ha småskalig tillverkning och samarbete med mindre europeiska företag/ butiker som skulle ge ensamma kvinnor här en chans till en skälig inkomst och att ha barnen i skolan. Men orken och viljan går inte alltid hand i hand. Att starta upp ett sådant projekt ensam skulle kräva mer än vad jag skulle mäkta med. Jag har börjat känna mina gränser och det är inte kul- men livsviktigt- att försöka hålla dem...

Mitt liv idag ser så otroligt annorlunda ut än vad mitt liv såg ut förr. Så otroligt mycket rikare och varmare. Jag har ett rikt känsloliv som jag är rädd om. Jag behöver inte känna mig begränsad av någon annans humör eller välvilja. Inte heller behöver jag känna att jag behöver tassa på tå för att ingen ska missförstå mig. Jag har insett att det är ett ovärdigt sätt att leva. Att låta sig styras av andras välmående istället för efter sitt eget. Mår inte jag bra- så kan jag inte heller få någon annan att må bra. Antagligen är det därför så många är bittra och långsinta- eftersom de har svårt att älska sig själva...Det är alltid lättare att skylla dåligt humör på andra än att se sina egna brister i spegeln. Jag har börjat lära mig det. Jag har allt mer börjat inse hur fantastiskt livet är och hur otroligt mycket människor omkring mig har att lära mig -om mig själv. I min ungdom hade jag ett ganska hetsigt humör. Jag kom gärna i konfkilt om jag inte fick som jag ville, särskilt med min mamma. Jag hatade när andra försökte styra mig. Idag, som vuxen, har jag insett att ingen KAN styra mig- om jag inte själv accepterar att bli styrd och jag är ingen följare- jag är en oerhört frihetstörstande individ som inte vill gå i någon annans fotspår utan jag vill göra mina egna. Jag har mina egna fria val och jag får ta egna konsekvenser av de val jag gör. Likaså måste jag acceptera att andra människor inte tycker och tänker likadant som jag och att jag inte kan vara älskad av alla eller att JAG faktiskt inte kan älska alla. Jag kan välja att inte lägga energi på att irritera mig på människor eller saker jag ändå inte kan påverka. Jag försöker istället lära mig att släppa taget om de saker jag inte kan påverka och de människor som inte vill tillföra mig något än otrevligheter eller vill lägga på mig deras egna missnöjen. Att ta hand om mig själv och mitt liv är det jag ska vara bäst på. MEN jag har också insett att jag lämnar ALLA dörrar öppna för andra människor att passera in och ut i mitt liv- eftersom de måste få göra sina egna fria val och att jag aldrig vill vända ryggen till en människa som söker mig. Men jag ger mig själv full rätt att vända ryggen till en människa som söker strid.

Det går att fly från sitt livoch eget ansvar på många sätt. Vissa kanske ser min utlandsvistelse som en flykt. På sätt och vis kanske det var ett flyktbeteende, eftersom jag kände mig maktlös över mitt eget liv och mitt eget välmående och grep efter ett halmstrå för att göra en stor förändring av saker som inte fungerade. Men samtidigt blev det ett enormt språng till själslig utveckling. Jag gav mig själv möjligheten att sätta mig ner "utanför ramarna" och studera mitt liv utifrån. Det är lättare då att se vad som behöver göras än då man sitter mitt i allt. Jag flydde vardagen för att sedan kunna komma hem med nya fräscha infallsvinklar och ta tag i den igen. Men jag inser att jag inte vill att den ska bli samma vardag som förr. Jag behöver förändra den drastiskt. Framförallt så måste jag förändra mitt materiella liv. Jag inser nu hur allt materiellt nästan har kvävt mig. Jag  VILL egentligen äga så lite som möjligt eftersom det ger en betydligt större rörelsefrihet. Jag har samlat på mig alldeles för många ägodelar så att mina ägodelar äger snarare mig än att jag äger dom. Jag har INTE fått ett rikare liv med 42 tums TV eller nya möbler. Inte heller genom att renovera hela huset. Jag har snarare fått ett rikare liv just NU, genom att leva så avskalat och enkelt som möjligt. Det ger mer tid för eftertanke och reflektion över de små tingen i livet.

Med sorg ser jag på alla dem som ständigt måste byta nya bilar och putsa sin fasad för att det utåt skall se så välbärgat och lyckligt ut som möjligt. Det är för mig lika ofattbart som att inte kunna gå till ICA och köpa mjölk utan att först lägga på sig en yta av make up och hårspray. Det kommer aldrig att ske i mitt liv. Ingen skulle få mig att leva efter de premisserna, att yta ska gå före innehåll. Då lever jag hellre som den udda tanten i den lilla stugan i skogsbrynet som cyklar in till byn med stråhatt och blommig klänning på sin handmålade gamla cykel.

För att återgå till flyktbeteenden. Jag ser många olika sådana i min omgivning, inte bara i mitt eget liv. Det sorgligaste är när flykten går till alkohol. Jag har flera vänner som tar sin trygga tillflykt dit. Likaså till aggression och bitterhet. Det är också ett "lätt" sätt att slippa eget ansvar. Att vara bitter mot en människa är enklare än att se den människan i ögonen och släppa skölden. Att vara BÅDE bitter och ta till alkohol är den optimala flykten. Då slipper man ta ansvar över sin alkoholkonsumtion eftersom man han skylla den på sin bitterhet och skylla bitterheten på någon annan/ någonting annat. Jag har särskilt EN vän som jag mer än något annat önskar att denne skulle släppa taget helt och hållet om alkoholen. Att denne vän skulle välja den nyktra vägen istället för den "enkla", att ständigt fylla på med lite promille både här och där för att bedöva tankarna. Denne vän skulle då på ett annat sätt vara tvungen att ta tag i sig själv och sitt liv och ge mer plats till andra som faktiskt vill vara delaktiga i dennes liv. Det är svårt för dem som bara kan stå utanför och iaktta- för ingen kan göra något annat än den som själv vill ha en förändring. Vi kan inte förändra varandra. Aldrig någonsin. Iallafall inte varaktigt. Jag har en annan vän som har varit fast i alkoholen och som tagit sig ur för ett par år sen. En underbar människa som har arbetat otroligt mycket med att utveckla sig själv och som för mig och många andra har blivit en förebild och inspirationskälla. Det är fantastiskt att se hur rikt liv denne idag lever. kanske tack vare att livet innan har varit på flykt. Det är aldrig försent till förändring....

Här i Indien ser jag en hel del av alkoholens verkningar. Ingen rolig syn. Men det är betydligt färre kvinnor än män som är alkoholiserade, iallafall i "statistiken". Likaså vid de små skyffen som säljer alkohol på undanskymda platser- i kön är det uteslutande män, iallafall oftast. Medelåldern bland alkoholisterna är väldigt låg och många av de "gubbar" som raglar fram på gatorna ser ut som närmare 80 men jag misstänker att få av dem har passerat 50... Här är familjerna oerhört beroende av sina inkomster så att vara alkoholiserad familjefar får fruktansvärda konsekvenser för många. kvinnor kan inte skilja sig och barnen har inga rättigheter. En skild kvinna är inte särskilt väl sedd av övriga i byn oavsett orsak. Här väljer de flesta att blunda vilket förstör för oerhört många barn som aldrig får den minsta chans.

Hur kom jag egentligen in på alkoholism i dagens blogg?

Antagligen för att det är nyårsafton och jag vet hur många som dricker sig redlösa även tillsammans med sina familjer. Jag kommer att ta mig ett glas vin ikväll till middagen. Men det stannar vid ett glas. I kylen ligger en fin och stor tonfisk från fiskmarknaden och väntar på att bli till-lagad. Kvällen blir troligtvis stilla och lugn hemma. Cliffen får klara sig utan oss på tolvslaget, lugnast och tryggast för barnen.

Nu ska jag ta mig i kragen och rensa fisken och salta in den. Sen ska jag pyssla lite här hemma. Johanna och flickorna är på stranden men jag valde att vara hemma. Jag orkar inte vara i solen idag.

Önskar ER ALLA ett underbart gott slut och Gott Nytt År 2011. Hoppas det blir ett händelserikt år för er alla- på ett positivt sätt. Mitt år tänker jag iallafall forma så bra som jag kan, utifrån de förutsättningar som finns och som kommer under året. Och det första löftet jag ska ge mig själv (som jag alltid ger mig själv) det är att inte ge några nyårslöften...*L*

Kramar om er alla / EwaMaria

****

Annorlunda nyårsfirande. Värme, lugn och harmoni.

****

Pysslar med lite vardagssysslor och njuter av stillheten. Egentligen hade jag behövt åka in till Varkala och handla lite men med tanke på att det är nyår och tydligen ett par hundra tusen pilgrimer här nu, så tror jag att jag hellre sitter under min korkek och filosoferar. Den indiska "heliga" stranden är invarderad av gulklädda indier som ska ta heliga bad i havet samtidigt som en del av dem sprider aska av sina avlidna i havet. I kväll lär det vara invasion av indier på klippan så vi får se om vi kommer att fira nyår där eller hemma i lugnet. Tågstationen är tydligen överbelamrad av indier som övernattar där som packade sillar. Den årliga tempelfestivalen går av stapeln även om Dalai Lama inte infann sig till invigningen pga sjukdom. Om jag får välja att åka dit och trängas eller att befinna mig här hemma på altanen i lugnet- så är inte valet svårt. Jag är fortfarande trött efter resan till Trivandrum.

****

Igår firade vi Matildas 8-års dag på ABBA restaurang. Johanna hade beställt en kladdkaka med glass av bagaren och den bars in efter middagen med gnistrande tomtebloss. Matilda fick öppna presenter och fick ett litet överraskningsparty och jag tror hennes ögon gnistrade mer än tomteblossen. Trots att det blev en betydligt enklare tillställning än vad ett "normalt" svenskt barnkalas innebär- så tror jag att hennes födelsedag blev minnesvärd. Det är inte alltid "det stora och dyra" barnen minns utan snarare det fina i det lilla och enkla...

****

Johanna har shoppat en del under sin vistelse här. Både kläder, smycken, kryddor, kuddfodral, väska och några indiska lampor. Priserna är så otroligt låga- ändå är  Kerala relativt dyrt jämförelsevis med många andra ställen eftersom hyror och markpriser är höga här. När vi var i Trivandrum var det mest barnen som shoppade. Klänningar i mer västerländsk tuff stil som de vill ha på sig varje dag. De ser ut som två pastellfärgade karameller *L*

****

Jag har shoppat oerhört lite under mina månader här. Mina pengar går mest till mat och vardagssysslor. Likaså har vi inte varit på några turist-attraktioner eller turer. Vi har snarare acklimatiserat oss väldigt bra till en lugn och stilla vardagslunk. Jag behöver stillheten och lugnet. Det kostar för mycket ork att trängas och besöka turistattraktioner. Att sitta i stolen på altanen och filosofera är hundra gånger mer värt än att trängas på en liten yta med andra turister. Visst vill jag se lite medan jag är här, men jag tänker lägga mina rutter efter avslutad högsäsong. I mars och framåt, är det så väldigt varmt här att det kan vara läge att röra på sig till andra delar av Indien. Gärna upp i bergen där det är svalare än här vid kusten. Jag funderar just nu på om vi ska boka en resa till Sri Lanka i februari eller om jag istället ska åka upp till Mumbai och tillbringa några dagar där. Kanske blir Sri lanka inte årets utflykt ändå, det finns så otroligt mycket att upptäcka inom Indiens gränser.

****

Jag har funderat mycket. Försöker att optimalt leva i nuet men samtidigt fundera på vad jag vill göra i framtiden. I höstas så hade jag ganska klara planer på hur min framtid skulle se ut, men nu har vägen ändrats. Det betyder inte att framtiden kommer att bli sämre, snarare ser den bara mer diffus ut. Allt lutar åt att jag funderar på att flytta från Kalix. Jag känner allt mer att jag har gjort mitt där. Dags att röra på sig igen. Frågan är vart och hur. Om jag ska fortsätta att resa till Indien under vintrarna så kanske det är bäst att stanna kvar i Kalix eftersom jag älskar somrarna och det enkla livet i stugan vid älven. Men ska jag fortsätta att resa till Indien vill jag ha ett fast projekt här att komma tillbaka till ett par månader per år. Skulle jag orka och ha råd, så skulle jag definitivt starta igång en kvinnoby eller något annat som skulle kunna generera arbete för fattiga/ kastlösa/ ensamstående kvinnor. Vore fantastiskt att ha småskalig tillverkning och samarbete med mindre europeiska företag/ butiker som skulle ge ensamma kvinnor här en chans till en skälig inkomst och att ha barnen i skolan. Men orken och viljan går inte alltid hand i hand. Att starta upp ett sådant projekt ensam skulle kräva mer än vad jag skulle mäkta med. Jag har börjat känna mina gränser och det är inte kul- men livsviktigt- att försöka hålla dem...

****

Mitt liv idag ser så otroligt annorlunda ut än vad mitt liv såg ut förr. Så otroligt mycket rikare och varmare. Jag har ett rikt känsloliv som jag är rädd om. Jag behöver inte känna mig begränsad av någon annans humör eller välvilja. Det "enda" jag begränsas av är min egen ork/ brist på ork som inte alltid går parallellt med mina visioner och planer. Inte heller behöver jag nuförtiden känna att jag behöver tassa på tå för att ingen ska missförstå mig. Jag har insett att det är ett ovärdigt sätt att leva efter andras välvilja. Att låta sig styras av andras välmående istället för efter sitt eget. Mår inte jag bra- så kan jag inte heller få någon annan att må bra. Antagligen är det därför så många är bittra och långsinta- eftersom de har svårt att älska sig själva...Det är alltid lättare att skylla dåligt humör på andra än att se sina egna brister i spegeln. Jag har börjat lära mig det. Jag har allt mer börjat inse hur fantastiskt livet är och hur otroligt mycket människor omkring mig har att lära mig -om mig själv- och att lärpenningarna inte alltid är vackra men viktiga.

****

I min ungdom hade jag ett ganska hetsigt humör. Jag kom gärna i konfkilt om jag inte fick som jag ville, särskilt med min mamma. Jag hatade när andra försökte styra mig. Idag, som vuxen, har jag insett att ingen KAN styra mig- om jag inte själv accepterar att bli styrd- och jag är ingen följare- jag är en oerhört frihetstörstande individ som inte vill gå i någon annans fotspår utan jag vill göra mina egna. Jag har mina egna fria val och jag får ta egna konsekvenser av de val jag gör. Likaså måste jag acceptera att andra människor inte tycker och tänker likadant som jag och att jag inte kan vara älskad av alla eller att JAG faktiskt inte kan älska alla. Jag kan välja att inte lägga energi på att irritera mig på människor eller saker jag ändå inte kan påverka. Jag försöker istället lära mig att släppa taget om de saker jag inte kan påverka och de människor som inte vill tillföra mig något än otrevligheter eller vill lägga på mig deras egna missnöjen.

****

Att ta hand om mig själv och mitt liv är det jag ska vara bäst på.

****

Jag har också insett en annan sak utanför "mig själv"- Det är att jag lämnar ALLA dörrar öppna för andra människor att passera in och ut i mitt liv- eftersom de måste få göra sina egna fria val och att jag aldrig vill vända ryggen till en människa som söker mig. Men jag ger mig själv full rätt att vända ryggen till en människa som söker strid. Det är en styrka och en oerhörd frihet att våga välja att inte plocka upp sköld eller svärd. För hur mycket lättare är det inte att gå till motattack?

****

Det går att fly från sitt liv och eget ansvar på många sätt. Vissa kanske ser min utlandsvistelse som en flykt. På sätt och vis kanske det var ett flyktbeteende i begynnelsen, eftersom jag kände mig maktlös över mitt eget liv och mitt eget välmående och grep efter ett halmstrå för att göra en stor förändring av saker som inte fungerade. Men samtidigt blev det ett enormt språng till själslig utveckling. Jag gav mig själv möjligheten att sätta mig ner "utanför ramarna" och studera mitt liv utifrån. Det är lättare då att se vad som behöver göras än då man sitter mitt i allt.

****

Jag flydde vardagen för att sedan kunna komma hem med nya fräscha infallsvinklar och ta tag i den igen. Jag inser att jag absolut inte vill att det ska bli samma vardag "hemma" som förr. Jag behöver förändra den drastiskt. Framförallt så måste jag förändra mitt materiella liv. Jag inser nu hur allt materiellt nästan har kvävt mig. Jag  VILL egentligen äga så lite som möjligt eftersom det ger en betydligt större rörelsefrihet. Jag har samlat på mig alldeles för många ägodelar så att mina ägodelar äger snarare mig än att jag äger dom. Jag har INTE fått ett rikare liv med 42 tums TV eller nya möbler. Inte heller genom att renovera hela huset. Jag har snarare fått ett rikare liv just NU, genom att leva så avskalat och enkelt som möjligt. Det ger mer tid för eftertanke och reflektion över de små tingen i livet. Med sorg ser jag på alla dem som ständigt måste byta nya bilar och putsa sin fasad för att det utåt skall se så välbärgat och lyckligt ut som möjligt. Det är för mig lika ofattbart som att inte kunna gå till ICA och köpa mjölk utan att först lägga på sig en yta av make up och hårspray. Det kommer aldrig att ske i mitt liv. Ingen skulle få mig att leva efter de premisserna, att yta ska gå före innehåll. Då lever jag hellre som den udda tanten i den lilla stugan i skogsbrynet som cyklar in till byn med stråhatt och blommig klänning på sin handmålade gamla cykel.

****

För att återgå till flyktbeteenden. Jag ser många olika sådana i min omgivning, inte bara i mitt eget liv. Det sorgligaste är när flykten går till alkohol och agressivitet. Jag har flera vänner som tar sin trygga tillflykt dit. Likaså till aggression och bitterhet. Det är också ett "lätt" sätt att slippa eget ansvar. Att vara bitter mot en människa eller mot sitt liv är enklare än att se den människan eller sig själv i ögonen och släppa skölden. Att vara BÅDE bitter och ta till alkohol är den optimala flykten. Då slipper man ta ansvar över sin alkoholkonsumtion eftersom man kan skylla den på sin bitterhet och skylla bitterheten på någon annan/ någonting annat.

****

Jag har särskilt EN vän som jag mer än något annat önskar att denne skulle släppa taget helt och hållet om alkoholen. Att denne vän skulle välja den nyktra vägen istället för den "enkla", att ständigt fylla på med lite promille både här och där för att bedöva tankarna. Denne vän skulle då på ett annat sätt vara tvungen att ta tag i sig själv och sitt liv och ge mer plats till andra som faktiskt vill vara delaktiga i dennes liv. Det är svårt för dem som bara kan stå utanför och iaktta- för ingen kan göra något annat än den som själv vill ha en förändring. Vi kan inte förändra varandra. Aldrig någonsin. Iallafall inte varaktigt. OCH vi är alla föredömen för våra barn.

****

Jag har en annan vän som har varit fast i alkoholen och som tagit sig ur för ett par år sen. En underbar människa som har arbetat otroligt mycket med att utveckla sig själv och som för mig och många andra har blivit en förebild och inspirationskälla. Det är fantastiskt att se hur rikt liv denne idag lever. kanske tack vare att livet innan har varit på flykt. Det är aldrig försent till förändring....

****

Mitt egna flyktbeteende har aldrig tagit sig till alkohol. Men jag har flytt in i relationer som jag har dömt ut redan från början. Det har varit destruktiva relationer där jag tillåtit mig själv att misslyckas, eftersom det har varit det jag ansett att jag varit värd. Jag har kämpat MER med att förändra andras beteenden än att se på mina egna. Då misslyckas man alltid. Jämt och ständigt. Till 100%. Det har varit MIN trygghet att misslyckas eftersom jag har varit räddare för att lyckas än att misslyckas...! För vad händer om jag LYCKAS?

****

För att återgå till ämnet alkohol. Här i Indien ser jag en hel del av alkoholens verkningar. Ingen rolig syn. Men det är betydligt färre kvinnor än män som är alkoholiserade, iallafall i "statistiken". Likaså vid de små skyffen som säljer alkohol på undanskymda platser- i kön är det uteslutande män, iallafall oftast. Medelåldern bland alkoholisterna är väldigt låg och många av de "gubbar" som raglar fram på gatorna ser ut som närmare 80 men jag misstänker att få av dem har passerat 50... Här är familjerna oerhört beroende av sina inkomster så att vara alkoholiserad familjefar får fruktansvärda konsekvenser för många. Kvinnor kan inte skilja sig och barnen har inga rättigheter. En skild kvinna är inte särskilt väl sedd av övriga i byn oavsett orsak. Här väljer de flesta att blunda vilket förstör för oerhört många barn som aldrig får den minsta chans.

****

Hur kom jag egentligen in på alkoholism i dagens blogg?

****

Antagligen för att det är nyårsafton och jag vet hur många som dricker sig redlösa även tillsammans med sina familjer. Jag kommer att ta mig ett glas vin ikväll till middagen. Men det stannar vid ett glas. I kylen ligger en fin och stor tonfisk från fiskmarknaden och väntar på att bli till-lagad. Kvällen blir troligtvis stilla och lugn hemma. Cliffen får klara sig utan oss på tolvslaget, lugnast och tryggast för barnen.

****

Nu ska jag ta mig i kragen och rensa fisken och salta in den. Sen ska jag pyssla lite här hemma. Johanna och flickorna är på stranden men jag valde att vara hemma. Jag orkar inte vara i solen idag.

Önskar ER ALLA ett underbart gott slut och Gott Nytt År 2011. Hoppas det blir ett händelserikt år för er alla- på ett positivt sätt. Mitt år tänker jag iallafall forma så bra som jag kan, utifrån de förutsättningar som finns och de som tillkommer under året. Det första löftet jag ska ge mig själv är, som vanligt, att inte ge några nyårslöften...*L*

****

Kramar om er alla / EwaMaria