Skitsaker, mögel och prestationsångest
Söndag den 21/11 09.30
Ingen skön natt....
Min mage gjorde revolt i natt åter igen och jag har haft magknip, diarre och viljat kräkas. Jag har vandrat omkring som en osalig ande från tvåtiden till fem. Men nu är magen stilla igen. Det var dumt av mig att prova äta lite fast föda igår, i dag ska jag bara dricka the och vatten, allt för att inte reta igång magen igen. Den måste få vila och ta hand om de bakterier den inte är van med. Jag vågar inte riktigt ta mig så långt från en toalett i dag heller, men just nu är magen lugn och har varit det sen femtiden då jag somnade om. Nu på morgonen har jag druckit tre muggar ajur veda the och vatten. Det blir som sagt dagens diet, bara för att hålla vätskebalansen och inget annat.
Olivias ögon är bättre men hon blödde näsblod i dag igen. Dessutom känns hon lite varm. Inget bad för henne idag, till hennes stora besvikelse. Det blir en hemmadag i dag också. Jag tror faktiskt att Olivias kropp har fått en allergisk reaktion. Hennes röda ögon och näsblodet tyder på det. Eftersom hon blir rödare i ögonen när takfläktar eller AC körs, så tror jag helt enkelt att hennes kropp har reagerat på alla små mögelsporer som finns precis överallt inomhus just nu. Tack vare monsunen. Hade jag vetat detta hade jag tagit med mig antihistamin från Sverige, men om hon fortfarande reagerar imorgon så blir det ett läkarbesök trots att ögonen är betydligt bättre. De har ju allergimediciner här likväl som hemma. Tack å lov är sjukvården här bra, minst lika bra som hemma- om man har pengar. Ett läkarbesök kostar inte mycket, kanske en tiondel mot för i Sverige. Men det är ändå mycket pengar för de som inte har några.
Grundfärgen på min ena målarduk verkar ha torkat halvskapligt. Kanske kan jag arbeta lite idag. Men jag tänkte också ta en runda med dammtrasan och försöka få undan lite mögelsporer från saker som ligger undanstoppade och där möglet gror. Bland annat mina resväskor, min neccesär och min svenska moniltelefon som jag inte använder. Den såg lite luddig ut :-S Nu förstår jag varför det inte finns några garderober till kläder och annat, utan bara hyllor och stång för galgar så kläderna får hänga luftigt. Ett par svarta byxor som jag hade hängt på en krok på väggen bakom badrumsdörren hade en blåvit hinna...mysigt.....
Mögelsporerna som monsunen orsakar är iallafall inte farliga. Det är inte något som orsaskar svåra hälsoproblem. Men det kan skapa reaktioner för oss som inte är vana. Bara monsunen är över så slipper vi denna fuktiga och kvava luften så torkar allt upp och det blir betydligt bättre. Så mycket som det har ösregnat och åskat sen vi kom hit så är det ju inte konstigt om precis ALLT är fuktigt. Sista två veckorna har det nog åskat i princip varenda natt, och vissa dagar. Om jag diskar undan disken på kvällen och sätter i diskstället så är alla vattendroppar kvar på tallrikar o glas fortfarande på morgonen, kanske hela dagen efter - då kan ni förstå att luften är mättad och inte kan "torka upp" något.
Jag har funderat mycket nu ett par dagar i stillhet. Jag har låtit tankarna vandra sina egna vägar. Jag har bestämt mig för att välja ut maximalt två projekt att stödja medan jag är här. Det ena har jag redan bestämt att det ska bli ett barnhem, vilket vet vi inte ännu eftersom det finns flera. Det andra projektet får tiden utvisa. kanske en specifik person, familj eller något annat, jag vet att det iallafall kommer att visa sig vem eller vad.
Jag fick nästan panik av den respons som min förfrågan på Facebook gav, då jag frågade om någon av mina vänner ville ställa upp och stötta hjälparbete här i Indien. Det blev ett otroligt fint gensvar. Flera av mina vänner gör sina egna små insamlingar hemma i Sverige. Det känns fint att kunna hjälpa på plats och att varenda krona verkligen kommer att gå fram eftersom jag inte har någon "administrations kostnad" alls. Jag tänkte just på det, att exempelvis 30 svenska kronor är stora pengar här nere för den som inga har. Det är flera mål mat eller ett läkarbesök. Bara min mage blir okay så ska jag ta tag i de praktiska sakerna att ordna ett konto och annat som krävs för att de som vill kan få vara med och skänka en liten julpeng.
Först kände jag att kravet på mig blir stort, men sen när jag började fundera så insåg jag att det var min prestationsångest som slog i taket. Kravet blir ju egentligen inte större om vi är fler som hjälper- snarare mindre :-) Jag har på min lott att se till att pengarna kommer fram och är ju redan på plats- så det känns nu mer som en ärofull sak än en prestation. Jag är glad över förtroendet och skall verkligen förvalta det väl :-)
Nu ska jag lägga mig och läsa lite och försöka ta det lite lugnt, trött efter nattens toa-race. Måste hämta lite styrka till att sanera undan mögelsporer här inne så att min lillgumma börjar må ÄNNU bättre...
*Kärlek till er alla där ute*
Söndag den 21/11 09.30
Ingen skön natt....
Min mage gjorde revolt i natt åter igen och jag har haft magknip, diarre och viljat kräkas. Jag har vandrat omkring som en osalig ande från tvåtiden till fem. Men nu är magen stilla igen. Det var dumt av mig att prova äta lite fast föda igår, i dag ska jag bara dricka the och vatten, allt för att inte reta igång magen igen. Den måste få vila och ta hand om de bakterier den inte är van med. Jag vågar inte riktigt ta mig så långt från en toalett i dag heller, men just nu är magen lugn och har varit det sen femtiden då jag somnade om. Nu på morgonen har jag druckit tre muggar ajur veda the och vatten. Det blir som sagt dagens diet, bara för att hålla vätskebalansen och inget annat.
****
Olivias ögon är bättre men hon blödde näsblod i dag igen. Dessutom känns hon lite varm. Inget bad för henne idag, till hennes stora besvikelse. Det blir en hemmadag i dag också. Jag tror faktiskt att Olivias kropp har fått en allergisk reaktion. Hennes röda ögon och näsblodet tyder på det. Eftersom hon blir rödare i ögonen när takfläktar eller AC körs, så tror jag helt enkelt att hennes kropp har reagerat på alla små mögelsporer som finns precis överallt inomhus just nu. Tack vare monsunen. Hade jag vetat detta hade jag tagit med mig antihistamin från Sverige, men om hon fortfarande reagerar imorgon så blir det ett läkarbesök trots att ögonen är betydligt bättre. De har ju allergimediciner här likväl som hemma. Tack å lov är sjukvården här bra, minst lika bra som hemma- om man har pengar. Ett läkarbesök kostar inte mycket, kanske en tiondel mot för i Sverige. Men det är ändå mycket pengar för de som inte har några.
****
Grundfärgen på min ena målarduk verkar ha torkat halvskapligt. Kanske kan jag arbeta lite idag. Men jag tänkte också ta en runda med dammtrasan och försöka få undan lite mögelsporer från saker som ligger undanstoppade och där möglet gror. Bland annat mina resväskor, min neccesär och min svenska moniltelefon som jag inte använder. Den såg lite luddig ut :-S Nu förstår jag varför det inte finns några garderober till kläder och annat, utan bara hyllor och stång för galgar så kläderna får hänga luftigt. Ett par svarta byxor som jag hade hängt på en krok på väggen bakom badrumsdörren hade en blåvit hinna...mysigt.....
Mögelsporerna som monsunen orsakar är iallafall inte farliga. Det är inte något som orsaskar svåra hälsoproblem. Men det kan skapa reaktioner för oss som inte är vana. Bara monsunen är över så slipper vi denna fuktiga och kvava luften så torkar allt upp och det blir betydligt bättre. Så mycket som det har ösregnat och åskat sen vi kom hit så är det ju inte konstigt om precis ALLT är fuktigt. Sista två veckorna har det nog åskat i princip varenda natt, och vissa dagar. Om jag diskar undan disken på kvällen och sätter i diskstället så är alla vattendroppar kvar på tallrikar o glas fortfarande på morgonen, kanske hela dagen efter - då kan ni förstå att luften är mättad och inte kan "torka upp" något.
****
Jag har funderat mycket nu ett par dagar i stillhet. Jag har låtit tankarna vandra sina egna vägar. Jag har bestämt mig för att välja ut maximalt två projekt att stödja medan jag är här. Det ena har jag redan bestämt att det ska bli ett barnhem, vilket vet vi inte ännu eftersom det finns flera. Det andra projektet får tiden utvisa. kanske en specifik person, familj eller något annat, jag vet att det iallafall kommer att visa sig vem eller vad.
Jag fick nästan panik av den respons som min förfrågan på Facebook gav, då jag frågade om någon av mina vänner ville ställa upp och stötta hjälparbete här i Indien. Det blev ett otroligt fint gensvar. Flera av mina vänner gör sina egna små insamlingar hemma i Sverige. Det känns fint att kunna hjälpa på plats och att varenda krona verkligen kommer att gå fram eftersom jag inte har någon "administrations kostnad" alls. Jag tänkte just på det, att exempelvis 30 svenska kronor är stora pengar här nere för den som inga har. Det är flera mål mat eller ett läkarbesök.
****
Bara min mage blir okay så ska jag ta tag i de praktiska sakerna att ordna ett konto och annat som krävs för att de som vill kan få vara med och skänka en liten julpeng.
Först kände jag att kravet på mig blir stort, men sen när jag började fundera så insåg jag att det var min prestationsångest som slog i taket. Kravet blir ju egentligen inte större om vi är fler som hjälper- snarare mindre :-) Jag har på min lott att se till att pengarna kommer fram och är ju redan på plats- så det känns nu mer som en ärofull sak än en prestation. Jag är glad över förtroendet och skall verkligen förvalta det väl :-)
****
Nu ska jag lägga mig och läsa lite och försöka ta det lite lugnt, trött efter nattens toa-race. Måste hämta lite styrka till att sanera undan mögelsporer här inne så att min lillgumma börjar må ÄNNU bättre...
*Kärlek till er alla där ute*
Kommentarer
Postat av: Bästisen
Allra käraste Ewa! Jag känner dig så väl och så fort jag läser att du funderar på nya projekt så ringer varningsklockorna. Jag vet att du vill så väl och vill hjälpa, men nu är du där du är för att hjälpa DIG SJÄLV att läka! Jag vet att involverar du dig i ett projekt så kommer prestationsångesten att börja härja inom dig. Dina EGNA prestationskrav. Ingen annan än du själv kräver av dig att du ska ta dig an en massa projekt. Men JAG, som är din bästa vän sen 25 år tillbaka, kräver EN sak av dig; Att du tar hand om DIG och kommer utvilad och harmonisk hem igen. Inte sönderstressad och uppe i varv.
Förstår så väl din vilja att hjälpa, det vill vi alla, men minimera dina hjälpprojekt, jag BER dig. Och minimera omfattningen av dem. Vi är många här hemma som kan hjälpa med att skicka en slant. Men inte på bekostnad av dig och din hälsa, om det innebär en massa jobb för dig på plats.
Stor kram på dig. Du vet var jag finns om du behöver nån hjälp här hemma i Svedala. Älskar dig!
Postat av: EwaMaria
Tack goaste för din omtanke. Men DU vet hur jag fungerar....jag blir som en osalig ande om jag inte får göra NÅGOT! Att vila för mig innebär samtidigt att göra något meningsfullt som ändå inte kräver en massa kroppsligt eller administrativt arbete. Jag har min trötthet och mina leder att ta hand om, men jag behöver även stimulans utifrån. Jag försöker dock att stänga av de flesta inputs och fokusera på ett fåtal. Jag behöver fokusera och inte sprida ut min ork på mängder av projekt. Därför har jag valt att ta tag i två. Två projekt under ett halvt år tycker jag är oerhört rimligt för en som brukade ha minst tio per dag...ler ljuvt Älskar dig goaste...
Trackback
