Mitt Indien

*Rikedom finns i de små tingen i livet, ett vackert ord, en fin tanke eller en smekning över kinden*

Lunchen idag bestod av frukt och glass. Det är så varmt i dag i solen att jag till och  med svettas PÅ axlarna! Precis idag hade så klart Olivia bestämt sig för att göra en shoppingdag på klippan. Hon har vägrat gå in i de små butikerna i över tre månader men nu ville hon! Vi har strosat runt i olika affärer i tre timmar och haft oerhört mysigt tillsammans. Vi har tagit små vatten och glasspauser och strosat vidare. Främst har hon tittat på smycken, små burkar och sånt där glittrigt småkrafs som 8-åringar gillar. Varje gång hon har hittat något hon gillar har hon själv fått fråga vad det kostar och om det är sista priset. Hon har gjort det med bravur *skrattar gott* Alla handlare har gett henne väldigt rättvisa priser och bara en gång har hon behövt pruta och gjorde det ordentligt - utan att jag ens hann hänga med i svängarna- och det var inga problem för henne att få det pris hon var villig att betala, det HON tyckte varan var värd. Vi känner vid det här laget flera butiksägare på klippan och de flesta handlarna känner självklart igen oss och vet att vi har varit här sen i höstas även om vi inte har varit inne i just deras butiker. På sätt och vis är det skönt att bli igenkänd här. Man slipper oftast tjafset med kolossala överpriser. Själv har jag bara köpt ett armband med träpärlor idag, för 14 kronor. Jag är en värdelös kund för alla stackars butiksägare eftersom jag inte är särskilt förtjust i varken kläder eller smycken. Ska jag hitta något jag vill köpa så ska det vara något väldigt udda och estetiskt som faller mig i smaken. I dag har jag tittat på två ull/pashmina- schalar som inte var av denna världen....det nästan STOD Ewa på dem....självklart i en av de dyrare butikern som har lite udda hantverk från Kashmir och Tibet. Det var tjocka, varma och helt otroligt vackra sjalar, riktiga konstverk. Handbroderade de sista 3 decimetrarna i varje ände i naivistisk och enkel stil med lite grövre ullgarn och enkla pärlor i murriga höstfärger och hade en skön bohemisk stil som skulle passa helt perfekt till mina gamla loppätna ullrockar, benvärmare och kängor som jag älskar att springa omkring i på vintrarna....Mycket varm kvalitét som galant skulle värma ner till -30.... Tyvärr var de väldigt dyra..(nu snackar vi i INDISKA mått) trots att jag fick ner priset rejält eftersom jag har rekommenderat många kunder till denna fina butik och ägaren är en av de seriösare på klippan. Jag ska fundera tills imorgon, men jag tror faktiskt jag köper dem...någon gång kan jag kanske unna mig "det där speciella" när man som jag har en väldigt egen stil som är svår att finna.... Jag funderade på vad jag skulle få betala för samma typ av sjal i Sverige och insåg att jag hade säkert fått betala för en- det jag ger för två här.... Sen är det ju det här att pruta...jag VET att man kan pruta till nästan orimliga nivåer eftersom säsongen i år har varit urusel för butikerna- men är det verkligen rimligt för mig som västerlänning att pruta till sådana nivåer att vinsten blir i-princip- noll för de människor som står i sina butiker minst 12-15 timmr per dag 7 dagar i veckan.... Jag kan överleva att betala en femtilapp istället för en tjuga för något som jag VET skulle kosta det tredubbla hemma, men många ser det som en sport att pruta ner priset till absolut minimum...inte jag, inte nu när jag sett baksidorna av dessa människors leverne. Jag försöker istället tänka på vad jag tycker varan är VÄRD- för mig....

Det blev ingen strand idag. Vi var alldeles för trötta när vi kom hem. Jag stekte plättar istället och så har vi myst i skuggan på altanen. I morgon eftermiddag får vi se om stranden lockar mer....

Olivia äter jätte dåligt nu. Ungefär som en myra. Jag känner själv att det är svårt att äta i värmen, men hon är inte särskilt intresserad ens på kvällarna. Hon har gått ner i vikt, det syns, men hon får väl äta upp sig igen när vi kommer hem. Här är maten väldigt fettfattig och hon får i sig för lite fett. Jag försöker med både det ena och det andra men just nu fugerar knappt något. Jag minns så väl att båda mina stora flickor hade en period kring samma ålder då allt var äckligt.  Huvudsaken är iallafall att hon dricker ordentligt och det gör hon. Både vatten och mjölk. Olivia hade svårt med mjölken här i början. Den smakar annorlunda jämfört med hemma. Även jag tyckte det. Men nu när vi har vant oss så tycker vi att den är god. Här köper man mjölken i halvliters plastpåsar (!) Faktiskt ganska smart eftersom påsarna ger mindre sopor än vad tetror skulle ge. Sen, hur miljövänlig plasten är vid bränning, tål ju att diskuteras... Mjölken (den pastoriserade) håller endast i två dagar och det kan man förstå eftersom den inte levereras i kylbilar utan på lastbilsflak i stora tunnor med kallt vatten. Jag har vant mig att gå och handla vid samma tid på eftermiddagarna- då mjölkleveransen kommit. Pastoriserad mjölk är förhållandevis dyrt. 12rupees/ halvlitern (ca 1,70:-) låter säkert billigt men om man jämför med att man kan äta en ordentlig thali (lunch) för 35 rupees så kan man ju förstå vidden i priserna. Det händer ibland att jag ger bort en halv liter mjölk på vägen hem istället för en slant och det brukar uppskattas i värmen.

Nu ska jag avrunda kvällen. Klockan är strax över 21 och det är dags för min lilla prinsessa att lägga igen de gröna stora ögonen för denna kväll. Jag hör hur hon sjunger och pysslar inne på soffan. Hon håller på att bygga ett hus till sina små "petshop-djur" av ett flingpaket, tejp och lite annat hon hittat i våra sopor. Det har tillverkats massor av pyssliga saker sen vi kom hit. Det kommer att bli svårt att få henne att förstå att vi inte kan ta hem allt...trummorna av pringelsburkar eller alla djuren av toarullar....sötungen! Ingen brist på varken fantasi eller förmåga att roa sig....

Önskar er alla en helt underbar kväll....

Lunchen idag bestod av frukt och glass. Det är så varmt i dag i solen att jag till och  med svettas PÅ axlarna! Precis idag hade så klart Olivia bestämt sig för att göra en shoppingdag på klippan. Hon har vägrat gå in i de små butikerna i över tre månader men nu ville hon! Vi har strosat runt i olika affärer i tre timmar och haft oerhört mysigt tillsammans. Vi har tagit små vatten och glasspauser och strosat vidare. Främst har hon tittat på smycken, små burkar och sånt där glittrigt småkrafs som 8-åringar gillar.

****

Varje gång hon har hittat något hon gillar har hon själv fått fråga vad det kostar och om det är sista priset. Hon har gjort det med bravur *skrattar gott* Alla handlare har gett henne väldigt rättvisa priser och bara en gång har hon behövt pruta och gjorde det ordentligt - utan att jag ens hann hänga med i svängarna- och det var inga problem för henne att få det pris hon var villig att betala, det HON tyckte varan var värd. Kvinnan i butiken skrattade gott åt min lilla förhandlare och argumenterade inte ens, trots att priset var väl lågt. *L*

****

Vi känner vid det här laget flera butiksägare på klippan och de flesta handlarna känner självklart igen oss och vet att vi har varit här sen i höstas även om vi inte har varit inne i just deras butiker. På sätt och vis är det skönt att bli igenkänd här. Man slipper oftast tjafset med kolossala överpriser. Själv har jag bara köpt ett armband med träpärlor idag, för 14 kronor, jag VET att turistpriset för dessa armband brukar vara högre men det var en butik som jag brukar vara in i som drivs av en kvinna som jag brukar sitta och prata med när jag har tid över. Jag är en värdelös kund för alla stackars butiksägare eftersom jag inte är särskilt förtjust i varken kläder eller smycken. Jag är ingen "big spender"...

****

Ska jag hitta något jag vill köpa så ska det vara något väldigt udda och estetiskt som faller mig i smaken. I dag har jag grävt fram två ull/pashmina- schalar i en hantverksbutik, sjalar som inte var av denna världen....det nästan STOD Ewa på dem....självklart i en av de dyrare butikerna som har lite udda hantverk från Kashmir och Tibet. Det var tjocka, varma och helt otroligt vackra sjalar, riktiga konstverk. Handbroderade de sista 3-5 decimetrarna i varje ände i naivistisk och enkel stil med lite grövre ullgarn och enkla pärlor i murriga höstfärger och de hade en skön bohemisk stil som skulle passa helt perfekt till mina gamla loppätna ullrockar, benvärmare och kängor som jag älskar att springa omkring i på vintrarna....Mycket varm kvalitét som galant skulle värma ner till -30.... Tyvärr var de väldigt dyra..(nu snackar vi i INDISKA mått) trots att jag fick ner priset rejält eftersom jag har rekommenderat många kunder till denna fina butik och ägaren är en av de seriösare på klippan. Jag ska fundera tills imorgon, men jag tror faktiskt jag köper dem...någon gång kan jag kanske unna mig "det där speciella" när man som jag har en väldigt egen stil som är svår att finna.... Jag funderade på vad jag skulle få betala för samma typ av sjal i Sverige och insåg att jag hade säkert fått betala för en- det jag ger för två här-minst....

****

Sen är det ju det här att pruta..*suckar djupt*..jag VET att man kan pruta till nästan orimliga nivåer eftersom säsongen i år har varit urusel för butikerna- men är det verkligen rimligt för mig som västerlänning att pruta till sådana nivåer att vinsten blir i-princip- noll för de människor som står i sina butiker minst 12-15 timmr per dag 7 dagar i veckan...? Jag kan överleva att betala en femtilapp istället för en tjuga för något som jag VET skulle kosta det tredubbla hemma, men många ser det som en sport att pruta ner priset till absolut minimum, helst under tian...men inte jag, inte längre nu när jag har sett baksidorna av dessa människors leverne. Jag försöker istället tänka på vad jag tycker varan är VÄRD- för mig samt vad jag eventuellt hade fått betala hemma i Sverige och sen dela det med hälften. Då har ju jag gjort en bra affär- och butiksägaren har gjort en bra vinst. Båda blir vi vinnare.

****

Det blev ingen strand idag. Vi var alldeles för trötta när vi kom hem. Jag stekte plättar istället och så har vi myst i skuggan på altanen. I morgon eftermiddag får vi se om stranden lockar mer....Olivia är lite less på att bada nu och det kan jag förstå.

****

Olivia äter jätte dåligt nu. Ungefär som en mini-myra. Jag känner själv att det är svårt att äta i värmen, men hon är inte särskilt intresserad ens på kvällarna. Hon har gått ner i vikt, det syns, men hon får väl äta upp sig igen när vi kommer hem. Här är maten väldigt fettfattig och hon får i sig för lite fett. Jag försöker med både det ena och det andra men just nu fugerar knappt något. Jag minns så väl att båda mina stora flickor hade en period kring samma ålder då allt var äckligt.  Huvudsaken är iallafall att hon dricker ordentligt och det gör hon. Både vatten och mjölk.

****

Olivia hade svårt med mjölken här i början. Den smakar annorlunda jämfört med hemma. Även jag tyckte det. Men nu när vi har vant oss så tycker vi att den är god. Här köper man mjölken i halvliters plastpåsar (!) Faktiskt ganska smart eftersom påsarna ger mindre sopor än vad tetror skulle ge. Sen, hur miljövänlig plasten är vid bränning, tål ju att diskuteras... Mjölken (den pastoriserade) håller endast i två dagar och det kan man förstå eftersom den inte levereras i kylbilar utan på lastbilsflak i stora tunnor med kallt vatten. Jag har vant mig att gå och handla vid samma tid på eftermiddagarna- då mjölkleveransen kommit. Pastoriserad mjölk är förhållandevis dyrt. 12rupees/ halvlitern (ca 1,70:-) låter säkert billigt men om man jämför med att man kan äta en ordentlig thali (lunch) för 35 rupees så kan man ju förstå vidden i priserna. Det händer ibland att jag ger bort en halv liter mjölk på vägen hem istället för en slant och det brukar uppskattas i värmen.

****

Nu ska jag avrunda kvällen. Klockan är strax över 21 och det är dags för min lilla prinsessa att lägga igen de gröna stora ögonen för denna kväll. Jag hör hur hon sjunger och pysslar inne på soffan. Hon håller på att bygga ett hus till sina små "petshop-djur" av ett flingpaket, tejp och lite annat hon hittat i våra sopor. Det har tillverkats massor av pyssliga saker sen vi kom hit. Det kommer att bli svårt att få henne att förstå att vi inte kan ta hem allt...trummorna av pringelsburkar eller alla djuren av toarullar....sötungen! Ingen brist på varken fantasi eller förmåga att roa sig....

****

**

**